KRÖNIKA | Tvingande regler om aktiva bottenvåningar ger inte alltid önskat resultat. Politikerna bör i stället skapa förutsättningar för flexibilitet, skriver Christina Heikel.
En ny publicering från Chalmers besvarar varför vissa stadsdelar lyckas skapa dynamik i gaturummet medan andra står med tomma skyltfönster. För att skapa hållbara och attraktiva stadsmiljöer måste detaljplanering och politiska beslut ta hänsyn till både ekonomiska och kontextuella förutsättningar i varje område. Det krävs noggranna analyser av lokal efterfrågan, flexibla regleringar och insatser som stärker tillgängligheten och området som helhet.
Hur vi utvecklar våra städer idag formar hur vi lever i dem i morgon. Förtätning och funktionsblandning har blivit avgörande inslag i strävan mot mer hållbara och attraktiva stadsmiljöer. Men vad krävs för att de lokaler som planeras i nya bostadshus faktiskt ska fyllas med liv och verksamhet – och inte stå tomma?
En nyligen publicerad följeforskningsartikel från Chalmers tekniska högskola i Göteborg, Plans and outcomes for mixed use in new apartment buildings: A Gothenburg programme for suburban infills, granskar utfallet av BoStad2021-projektet och dess ambition att skapa levande stadsdelar. Den ger viktiga insikter om hur planering, näringsliv och politiska beslut kan samverka för att skapa stadsdelar där människor vill bo, arbeta och mötas.
Företag som etablerar sig i tidiga skeden tar därmed en betydande ekonomisk risk
Framgången med levande bottenvåningar konstateras vara starkt beroende av områdets socioekonomiska förutsättningar, tillgång till kollektivtrafik och närheten till existerande kommersiella verksamheter. Områden med god kollektivtrafik har större potential att skapa en naturlig efterfrågan på tjänster och handel i bottenvåningarna. Det finns här en möjlighet att knyta an till lokala centrum och förstärka deras roll som nav i stadsdelen.
Näringslivets största utmaning är ofta osäkerheten kring kundunderlaget. I många nya bostadsområden tar det tid innan befolkningen når en nivå som kan bära upp lokala verksamheter. Företag som etablerar sig i tidiga skeden tar därmed en betydande ekonomisk risk. Dessutom är hyresnivåerna för kommersiella bottenvåningar ofta för höga i relation till de intäkter som kan genereras – särskilt i områden där efterfrågan på handel och tjänster som utgångspunkt är låg.
Ett annat hinder är konkurrensen från e-handel och digitala tjänster som minskat behovet av fysiska lokaler. Därför behöver de verksamheter som fyller bottenvåningarna antingen vara platsbaserade så som exempelvis kaféer, salonger och gym, eller erbjuda upplevelser baserade på tjänster som inte kan levereras digitalt.
För politiker innebär detta en svår balansgång. Å ena sidan finns en stark vilja att skapa levande stadsdelar med aktiva bottenvåningar som stärker den lokala gemenskapen. Å andra sidan måste man undvika att införa regleringar som leder till outhyrda lokaler och förväntningar på verksamheter som inte är ekonomiskt hållbara.
Politiker bör i stället skapa förutsättningar för flexibilitet, där lokaler kan anpassas till olika användningar över tid
Tvingande regler om aktiva bottenvåningar ger inte alltid önskat resultat – särskilt i områden med låg efterfrågan. Politiker bör i stället skapa förutsättningar för flexibilitet, där lokaler kan anpassas till olika användningar över tid. Hybridlösningar som kombinerar bostäder med temporära kommersiella verksamheter är ett exempel på detta.
En annan avgörande faktor för levande bottenplan är investeringar i infrastruktur som stärker områdets attraktionskraft, såsom kollektivtrafik, gång- och cykelvänliga miljöer. Politiker kan även överväga ekonomiska incitament eller offentlig-privata partnerskap för att minska de ekonomiska riskerna för företag att etablera sig i nya områden.
BoStad2021 var ett ambitiöst samarbete som lanserades av Göteborgs stad med målet att färdigställa 7 000 nya bostäder utöver ordinarie planering, som ett bidrag till att möta stadens bostadsbrist. Genom att fokusera på förtätning inom redan bebyggda områden undveks exploatering av grönområden, och projektet fick en tydlig inriktning på att integrera flerbostadshus i förortsområden från 1960- och 1970-talet.
Hur omsattes de politiska ambitionerna om levande stadsdelar i praktiken? Forskarna undersökte särskilt hur regler om blandade användningar, såsom aktiva bottenvåningar, implementerades och vilka faktorer som avgjorde om lokalerna faktiskt fylldes med liv.
I lågintensiva förorter kräver ambitionen om aktiva bottenvåningar ofta subventioner eller stödåtgärder för att undvika tomma lokaler
Nyckelfaktorer som tillgång till kollektivtrafik, socioekonomiska förutsättningar och närhet till befintliga kommersiella verksamheter, identifierades som avgörande för framgång. Parkeringslösningar och trafikinfrastruktur lyfts också fram som betydelsefulla faktorer.
Slutsatsen är att närvaron av aktiva bottenvåningar i förtätade områden främst påverkas av faktorer som kollektivtrafikens närhet och områdets genomsnittliga inkomstnivå. I lågintensiva förorter kräver ambitionen om aktiva bottenvåningar ofta subventioner eller stödåtgärder för att undvika tomma lokaler.
För att skapa hållbara och attraktiva stadsmiljöer måste detaljplanering och politiska beslut ta hänsyn till både ekonomiska och kontextuella förutsättningar i varje område. Det krävs noggranna analyser av lokal efterfrågan, flexibla regleringar och insatser som stärker tillgängligheten och området som helhet.
Christina Heikel
Stadsutvecklingsansvarig vid Västsvenska Handelskammaren
Tidigare i referensgruppen till följeforskningen kring BoStad2021