KRÖNIKA | Kristina Alvendal skriver om en av upptäckterna i rollen som nationell industrisamordnare: ”Tiden har inget värde och den mäts sällan. Det får stora följder på vårt samhällsbygge.”
Är du också en av alla stockholmare som står och trampar i väntan på bussen som aldrig kommer? Tiden som anges tickar åt fel håll. I stället för att räkna ned minuterna räknas de nuförtiden uppåt. Det går från 5 minuter till att när 5 minuter har gått ticka upp till 7 minuter för att sedan bli 9 minuter. När det efter 15 minuter fortfarande inte har kommit en buss står det 1 minut samt att bussen som kommer därefter skall komma om 2 minuter… Vilket den förstås inte gör. (För er som inte är stockholmare kanske ni kan göra parallellen till annat trafikslag. Finns tyvärr många exempel.)
Stockholms busstrafik har blivit som statlig myndighetsutövning – tiden har ingen betydelse
Tiden mäts ibland lite bättre när man landar på Arlanda och väntar på bagaget. Det har skett en markant förändring de senaste åren. Det kan då stå att bagaget från Umeå skall komma efter tio minuter. Ibland kommer det efter tio minuter. Ibland dröjer det längre. I båda fallen finns dock en tid att på något sätt förhålla sig till även om bussexemplet numer mest är irriterande. Stockholms busstrafik har blivit som statlig myndighetsutövning – tiden har ingen betydelse.
Eller den gruva som sökte miljötillstånd som överklagades och som blev liggande i domstolen i nio månader på grund av en långtidssjukskrivning
I uppdraget som Nationell Industrisamordnare har en sak framkommit som nästan uteslutande förenar statliga aktörer (det finns några få undantag): Tiden har inget värde och den mäts sällan. Det får stora följder på vårt samhällsbygge. Antalet bostäder som borde ha byggts när konjunkturen var bättre kunde ha varit många fler om de inte hamnat i kön hos mark- och miljödomstolen. En industrietablering som redan skulle ha varit i drift och haft 100-tals anställda om länsstyrelsens handläggare som tillsattes inte var tjänstledig så ärendet låg till sig i flera månader. Eller den gruva som sökte miljötillstånd som överklagades och som blev liggande i domstolen i nio månader på grund av en långtidssjukskrivning.
Några fler konstigheter: Varför får samebyarna ingen tidsgräns när de tillfrågas som remissinstans i olika ärende från länsstyrelsen? De kan välja att dra ut på tillståndsgivningen i åratal. Hur kommer det sig att svar från Trafikverket, Försvarsmakten eller Naturvårdsverket inte kommer trots otaliga påminnelsemail och försök till att nå någon via telefon? Vattenfall Distribution meddelar till dem som söker effekt att de inte vet när de kan få besked. Det tar helt enkelt tid att räkna.
Eller är det för att kulturen har satt sig så hårt att ingen vågar ifrågasätta detta limboläge?
Tänk er om Svefa, JLL, Hifab eller Mannheimer Swartling skulle jobba på samma sätt? ”Vi tar er gärna som klient men vi kan inte svara på om vi är färdiga i tid till rättegången”. ”På grund av mycket vab den här månaden så kan vi tyvärr inte lämna underlag för er värdering på fastigheten. Jaha, skulle den med i årsredovisningen…?”. ”Vi sa förvisso att rapporten skulle vara klar den 25 maj men nu har vi fått så mycket annat att göra så vi skjuter på leveransdagen till den 30 september”.
Så klart att detta inte händer. Så vad har hänt i svensk statsapparat? Är det vetskapen om att man inte kan gå någon annanstans som gör att tiden inte mäts? Är det för att det är jobbigt? Är det för att ingen chef har frågat? Eller är det för att kulturen har satt sig så hårt att ingen vågar ifrågasätta detta limboläge?
Det är förödande för Sverige om statsapparaten förblir som Stockholms busstrafik
Det finns bara en lösning och det är att tid måste börja mätas. Tiden måste bli lika viktig som att få in rätt underlag. Lika viktig som att få till rätt beräkningar. Lika viktig som att göra avvägningar. Lägg till det att även statliga myndigheter bör sätta upp tidplaner för sitt arbete. Och sedan måste dessa tidplaner hållas. Det är förödande för Sverige om statsapparaten förblir som Stockholms busstrafik. Om det efter år av utmaningar går att tidsätta bagaget på Arlanda då borde det vara möjligt även inom statlig myndighetsutövning.
Kristina Alvendal
Nationell Industrisamordnare och stadsbyggnadsexpert
Kan kanske bero på staten inte som helhet har samma ekonomi som tidigare. Vilket har lett till så kallade effektiviseringar under en lång följd av år. Man kan inte banta statsapparaten hur mycket som helst utan det får konsekvenser på en lång rad av områden.
Har inget att göra med minskade resurser utan är kopplat till den överbyråkratisering som finns i Svergie. Alla beslut präglas av hängslen och livrem- mentaliten. Good enought är en tillräcklig nivå för myndighetsbeslut. Och det blir inte bättre för att det tar lång tid.