Under rubriken ”En sund amorteringskultur och finansiell stabilitet ska värnas – vägen framåt för regelverket” skriver finansmarknadsminister Niklas Wykman själv en artikel på regeringen.se. Han uttrycker i texten tveksamhet till att gå makrotillsynskommitten till mötes helt och hållet och antyder att det första amorteringskravet kan behöva vara kvar.
Han skriver bland annat:
”Nyligen presenterades en utredning om amorteringskrav och bolånetak. De som utrett frågan är två välmeriterade nationalekonomer samt en tidigare generaldirektör för Finansinspektionen som varit med och infört en del av reglerna. De belyser viktiga frågor. Kan man motivera så pass långtgående krav med att det stärker konsumentskyddet? Ger även de tuffaste delarna av regelverket verkligen en samhällsnytta som uppväger bördan på den enskilde? Nej, menar utredarna. Det är frågeställningar som är betjänta av en grundlig utredning, för att slå vakt om en amorteringskultur med krav som upplevs som väl avvägda och därför legitima.
Vad gäller bolånetaket så är det inte, som man skulle kunna tro, ett lånetak, utan endast en begränsning för hur mycket man får låna med din bostad som säkerhet. Många rundar därför bolånetaket genom att toppa upp bolånet med ett lån utan säkerhet, så kallade blancolån. Sådana lån är dyrare för den som lånar och mer riskfyllda för den som lånar ut pengarna.
Men för den som tänkt ta blancolån för att komma runt bolånetaket blir det lite svårare. Här finns en helhet att se till
Blancolån har vuxit kraftigt sedan bolånetak och amorteringskrav infördes. Nu trycks den utvecklingen tillbaka med en rad förslag från regeringen. Det handlar om regler för hur hög ränta man får ta ut på konsumentkrediter och hur hög totalkostnaden får vara. Det handlar också om krav på snabblåneföretag att ha tillstånd som bank eller kreditmarknadsföretag om de ska fortsätta ge ut lån. Därtill handlar det om att ta bort ränteavdrag för blancolån. Det är reformer som minskar överskuldsättningen. Men för den som tänkt ta blancolån för att komma runt bolånetaket blir det lite svårare. Här finns en helhet att se till.
Det är också bra om den som lånar har en tillgänglig sparbuffert, det ger motståndskraft om man får ekonomiska problem. Men högt ställda krav på egen insats och amorteringar leder till mindre av annat sparande. Den som binder upp allt sitt sparande i bostaden riskerar att stå sämre rustad att hantera ekonomiska problem. Även här måste man göra en avvägning.
Utredarna konstaterar att det är fortsatt motiverat att ha ett amorteringskrav och ett bolånetak, men att delar av regelverken har negativa effekter och är alltför långtgående sett till syftet. Därför anser utredarna att det skärpta amorteringskravet borde skrotas och bolånetaket höjas från 85 till 90 procent.
Att göra stora förändringar av regelverken innebär ju också en risk
Utredarnas rekommendationer går dock längre, och omfattar även det första amorteringskravet som infördes 2016. Det kravet är inte lika ifrågasatt, samtidigt som det påverkar fler låntagare. Här kan man fråga sig om argumenten väger lika tungt. Att göra stora förändringar av regelverken innebär ju också en risk. Förändringarna påverkar både bolån och bostadspriser. Gör man stora lättnader kan även effekterna bli stora, vilket delvis skulle motverka syftet. Det är viktigt att beakta i en miljö med snabbt sjunkande bolåneräntor – en utveckling som underlättar för många som redan tagit bolån, men sannolikt också kommer att bidra till högre bostadspriser. Sammantaget talar detta för försiktighet. Låntagarbaserade åtgärder är en del av en större verktygslåda för att värna finansiell stabilitet. Det är viktigt att även de övriga verktygen har kraft och att ansvaret för dessa fördelas rätt.
På många håll i landet är bostäder dyra. Den avgörande långsiktiga lösningen på det problemet är att göra det enklare och billigare att bygga fler nya bostäder i Sverige. Detta finns också på regeringens agenda.”