BOPOLPODDEN | I förra veckan kom de efterlängtade förslagen om lättnader i kreditrestriktionerna. För professor John Hassler, en av tre ledamöter i kommittén, är det solklart att de hårda kreditrestriktionerna har gjort mycket mer skada än nytta och att lättnaderna som nu föreslås inte riskerar den finansiella stabiliteten. Här berättar han om hur tankarna har gått, hur han själv har ändrat sig under utredningens gång, vilka förslag man funderat över men valt bort – och den brist på analys som han menar att debatten om kreditrestriktionerna har präglats av. Lennart Weiss hyllar utredningen – och passar på att lansera ett eget reformförslag: Statens familjebildningslån. Programledare: Anna Bellman.
Makrotillsynskommittén kom på måndagsmorgonen med tre förslag:
# Att bolånetaket höjs från 85 till 90 procent.
# Amorteringskravet ändras i två steg. Först tas det andra amorteringskravet bort. I nästa steg sänks amorteringskravet till en procent per år tills belåningsgraden når 50 procent.
# Ett skuldkvotstak på 550 procent av bruttoinkomsten införs. Samtidigt kan bankerna göra undantag för tio procent av bolånen.
John Hassler var när han utsågs till att sitta med i kommittén (tillsammans med professor Peter Englund och Susanne Ackum, som under utredningsperioden byttes ut mot Martin Andersson, tidigare generaldirektör för Finansinspektionen) en uttalad motståndare till de hårda kreditrestriktionerna.
– Jag hade skrivit ett antal debattartiklarna och tagit en ganska tydlig ställning för att det behövs lättnader. Jag har vid nåt tillfälle sagt att man skulle kunna ta bort alltihop. Men det är en sak att skriva en debattartikel och en annan sak att utifrån det samlade forskningsläget fundera, tillsammans med kollegor, på vad som är en riktig reglering. Jag har lärt mig mycket längs vägen och det har inte varit några tuffa förhandlingar mellan oss. Vi har diskuterat och kommit fram till nånting som jag vet att vi alla tycker är bra. Vi lämnat ett balanserat förslag, säger John Hassler i podden.
– Vi har kommit fram till ett paket av åtgärder som kommer att innebära lättnader för de bolånetagare som hittills har påverkats kraftigt av regleringarna. Det får positiva konsekvenser: Man ökar möjligheterna att komma in på den ägda bostadsmarknaden och för dem som har ett bostadslån så blir påfrestningen i termer av amortering mindre. Och jag betonar att vi menar att det här kan göras utan att de finansiella riskerna ökar och det är en väldigt viktig poäng.
Dålig värdemätare på riskerna för den finansiella stabiliteten
– Vi menar att det tidigare i debatten har varit alldeles för mycket fokus på huruvida bolånestocken ökar eller inte. Det är en väldigt dålig värdemätare på riskerna för den finansiella stabiliteten. Det är klart att allt annat lika, så gör högre bostadslån hushållen mer känsliga för ränteförändringar. Men allt annat är ju inte lika: Regleringarna har haft sidoeffekter som att vissa hushåll måste trycka ner sina sparreserver i botten för att ha möjlighet att köpa en bostad. Och på grund av hårda amorteringskrav har de inte haft möjlighet att bygga upp några finansiella buffertar eller så kanske de har behövt ta blancolån.
– Det finns internationell forskning som visar att under vissa förutsättningar så kan den här typen av åtgärder faktiskt öka sårbarheten trots att bolåneskulderna minskar. Det här måste tas in i analysen och det har inte gjorts tillräckligt.
Framför allt Finansinspektionen, som har infört regleringarna, har sett på saken från det motsatta perspektivet. Kommittén föreslår nu också en ändring i lagstiftningen som säger just att välfärdsfrågorna ska tas i beaktande vid regleringar.
– Man måste då kunna argumentera om man inför åtgärder för att det här uppnås: Då räcker det inte att säga att: De här åtgärderna minskar skulderna eller minskar priserna på bostäder. Det är helt enkelt inte tillräckligt. Vi föreslår att det här ska framgå i lagstiftningen. Och det är klart att Finansinspektionen kommer att följa lagen.
En kritik som förslagen har mött är att bostadspriserna kommer att öka.
– Det är självklart att åtminstone i det korta perspektivet så har det här en effekt på bostadspriserna. Men man måste komma ihåg att effekten på bostadspriserna är under alla rimliga antaganden ganska begränsad.
– Man kan konstruera antaganden så att bostadspriserna skulle gå upp så mycket att belastningen på hushållen och möjligheten att komma in på marknaden helt försvinner. Det har jag hört att en del personer har sagt, bland annat generaldirektören för Finansinspektionen. Men det där är helt orimligt. Det skulle behövas för det första, att bankerna inte gör några KALP-kalkyler. För det andra, att hushållens extra möjligheter helt används till bostadskonsumtion. En annan ytterligare respekt är att den efterfrågan som genereras av grupperna som får lättnader, den riktas mot ett helt segment av bostadsmarknaden där de som inte påverkas så mycket inte finns med. Under såna extrema och fullkomligt orealistiska antaganden – då skulle prisuppgången kunna bli så stor att effekten av det här i termer av välfärdsökningar för de berörda hushållen bortfaller. Men det är helt orimliga antaganden. Det är fullkomligt orealistiskt.
– Den prisuppgång som vi förväntar att se, på några procent, kommer inte alls att ta bort de positiva effekterna för de hushåll som påverkas.
”Måste ändå lyssna på vad regeringen säger”
Frågan är nu om regeringen vågar gå emot Finansinspektionen och införa lättnaderna.
– Ja, det tror jag. Om regeringen är tydlig så kommer ju Finansinspektionen att… vika sig är fel ord kanske, men det är uppenbart att ligger man som en myndighet under regeringen så får man ju ändå lyssna på vad regeringen säger.
– Det är inte fel att myndigheter, om man grundar sina argument på kunskap och forskning, för fram det och inte viker sig om regeringen är av uppfattningen: ”Vi tror inte på forskning” Då ska man ju stå upp för det.
– Men här menar jag att vi har en för dålig forskningsgrund i en del av de argument som kommer från Finansinspektionen, säger John Hassler och tillägger att han hoppas att när Finansinspektionens generaldirektör och dess stab läser rapporten så ska den påverka hur FI tänker och uttalar sig i frågan. ”Men det återstår att se.”
John Hassler berättar i podden också om hur kommittén har tänkt kring andra lösningar, som startlånet, speciella regler för förstagångsköpare, eventuella regleringar av bankernas kvar-att-leva på-kalkyler, krav på bundna räntor vid höga belåningsgrader, ränteskillnadsersättningar och så vidare. Han ger också sin syn på Henry Ohlssons och Lars EO Svenssons invändningar, Niklas Wykmans öppning för att ta ifrån Finansinspektionen ansvaret för makrotillsynen från Finansinspektionen och Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommentar om att utredningen är en skarp bredsida mot Riksbanken och Finansinspektionen.
– Vi uttrycker en förståelse för att de här reglerna infördes i den situation som vi hade efter finanskrisen, med de negativa räntorna och så vidare. Men det är klart att i någon mening så är det ju en kritik av åtminstone vissa typer av argumentation som har kommit från Riksbanken och Finansinspektionen. Men det är ju inte ett polemiskt syfte med den här utredningen, utan syftet är ju att utifrån forskning och internationella erfarenheter komma fram till ett regleringssystem som vi tror är robust och som kan funka och som är bättre än det vi har. Så även om jag i den här podden har låtit lite polemisk så är inte det mitt syfte egentligen.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– John Hassler resonerar på ett sakligt och övertygande sätt. Jag har kommenterat förslagen innan jag hörde poddinspelningen och argumenterade då för att höja bolånetaket till 95 procent, men jag är inte lika säker på det längre, och jag backar nog även på förslaget att komplettera det här med startlånet som det ser ut nu.
Däremot har Lennart Weiss ett förslag på en annan typ av startlån, direkt riktat till familjebildande hushåll – ett familjebildningslån.
– 1905 infördes statens egnahemslån. Nu tycker jag att man lansera statens familjebildningslån. Vi vet att unga hushåll har väldigt svårt att köpa en lämplig bostad, framför allt i Stockholm och Göteborg, det är motiverat med speciallösningar för den gruppen. Det här ingick inte i den här utredningen, men kanske kan vara något för egnahemskommissionären Stefan Attefall att ta tag i.
Samtidigt menar Lennart Weiss att utredningen i allt väsentligt underkänner den argumentation som har förts fram, främst av Finansinspektionen, om riskerna för den finansiella stabiliteten som hushållens skuldsättning ska ha utgjort.
– Den här utredningen är en anmärkningsvärd och unik sågning av myndigheterna.