Bostadspolitik.se:s experter Lennart Weiss och Lina Brantemark ser positivt på förslagen från makrotillsynskommittén. Samtidigt menar de att det finns anledning att komplettera åtgärderna – och Lennart Weiss menar att utredningen innebär en skarp kritik mot myndigheter och ekonomer som har svalt myndigheternas argumentation: ”Det finns många som borde rannsaka sig själva efter det här”.
Kommittén presenterade sina förslag på måndagsmorgonen:
# Bolånetaket höjs från 85 till 90 procent.
# Amorteringskravet ändras i två steg. Det skärpta amorteringskravet slopas i ett första skede och i nästa skede införs ett amorteringskrav som innebär att en procent av lånet amorteras per år ner till en belåningsgrad på 50 procent.
# Ett skuldkvotstak införs, på 550 procent av bruttolönen. Tio procent av de nya lånen kan dock undantas från det här taket.
Lennart Weiss:
– Det är en oerhört genomarbetad utredning och till skillnad från tidigare utredningar och rapporter så undersöker de nu frågan från två håll. De tittar inte bara på den finansiella stabiliteten utan på konsekvenserna som kreditrestriktionerna har fått för hushållen, det de kallar välfärdseffekterna. Dessa har man bortsett från tidigare, alltså att unga hushåll har mycket svårt att ta sig in på den ägda bostadsmarknaden och att detta också har lett till ett minskat bostadsbyggande.
– Förslagen är väl avvägda och går i rätt riktning. Sedan tycker jag att regeringen, när de lägger fram sina förslag i vår, kan lägga till ett par saker. Även om man höjer bolånetaket till 90 procent behöver man vidta åtgärder som stimulerar unga att spara, alltså ett subventionerat bosparande, utöver ISK.
– Jag tycker också att det här går att komplettera med införandet av startlån, det är fortfarande en relevant reform.
– Och utifrån ett livscykelperspektiv är det inte fel att komplettera med en amorteringstrappa, med amorteringsfrihet kanske de första fem åren.
Lina Brantemark är inne på samma linje:
– Det är tre bra förslag. Det skärpta amorteringskravet infördes i en period med nollräntor. Nu är situationen en helt annan. Höjt bolånetak möjliggör för fler att ta sig in på den ägda marknaden även om man inte har rika föräldrar. Skuldkvotstaket ligger på en bra nivå och det finns även möjlighet för bankerna att vara flexibla och göra egna bedömningar av bankkunderna.
– De här tre förslagen gynnar efterfrågan på bostäder, och därmed bostadsbyggandet och även rörligheten på bostadsmarknaden.
– Nu krävs att regeringen vågar genomföra de här förändringarna. Det finns inte heller något i det här som hindrar regeringen från att gå vidare med förslaget om startlån, som ligger förberett och klart. Vi behöver också reformer som ökar rörligheten, inte minst bland äldre hushåll, där dagens regelverk gör att många bor kvar länge i bostäder som egentligen är för stora.
Svidande kritik mot FI och Riksbanken
När det gäller utredningen i stort ser Lennart Weiss den som en svidande kritik mot Finansinspektionens och Riksbankens argumentation kring kreditrestriktionerna.
– Två av landets mest erfarna nationalekonomer, Peter Englund och John Hassler, underkänner tio års retorik från Finansinspektionen och Riksbanken och den verktygslåda myndigheterna har satt in. Det man säger är egentligen att myndigheterna har bortsett från de välfärdseffekter kreditrestriktionerna har medfört. Man har bortsett från att yngre inte kan etablera sig på bostadsmarknaden och man har bortsett från att den här minskande bostadsefterfrågan har lett till ett minskat bostadsbyggande vilket har lett till ökade priser, som har drabbat konsumentkollektivet.
– Utredningen är en skarp bredsida mot Finansinspektionen och Riksbanken och i praktiken driver utredarna samma tes som vi som varit kritiska har haft hela tiden: Man kan inte sätta likhetstecken mellan individuella risker och risker i det finansiella systemet. Det är en viktig nyansering som görs i den här utredningen.
– Utredningen borde bli en tankeställare för många, för medier som ätit ur handen på myndigheterna, men även för en hel del bankekonomer som stämt in i den här kören med dåligt underbyggda argument. Det finns många som har anledning till självrannsakan efter den här rapporten.