BOPOLPODDEN | Danske Bank jämför i en rapportserie den sociala bostadspolitiken i de nordiska länderna. Sverige sticker verkligen ut med större hemlöshet och mer bostadssociala problem – i Danmark, Norge och Finland tar staten ansvar på ett helt annat sätt och bakgrunden till olikheterna ligger i olika vägval på 1990-talet. ”Det hade behövts ett helhetsgrepp i Sverige nu”, säger Louis Landeman, som är ansvarig analytiker på banken. Lennart Weiss kommenterar och menar att Sverige kan ta efter alla grannländerna. Programledare: Anna Bellman.
Varför gör Danske Bank en rapportserie om social bostadspolitik i Norden? För Louis Landeman, som är chef för kreditanalys och hållbarhetsanalys på banken, är det ganska naturligt – i grunden handlar det om att göra en analys över en samhällsrisk.
– Vi verkar i ett samhälle där det finns ett grundläggande samhällskontrakt. Att det finns bostäder med rimliga villkor kan ses som ett slags rättighet man har om man är en del av ett samhälle där man jobbar och betalar skatt och får någonting tillbaka. Men om fler och fler upplever att de inte får vad de borde få, och säger ”jag ställer inte upp på det här systemet, nu måste vi ha en större förändring”; då är steget till Donald Trump-rörelsen i USA inte så långt. Den kommer inte från ett vacuum. Den kommer från ökade inkomstskillnader och att större grupper känner att de har det tuffare. Tillgängligheten till bostadsmarknaden har försämrats och i ljuset av det så tycker vi att vi behöver förstå det här bättre.
Och även om Louis Landeman var medveten om skillnaderna länderna emellan när han började, så har han förvånats över att skillnaderna är så stora.
Staten är helt frånvarande i Sverige
– Vi i Sverige har inte mycket till system överhuvudtaget. De andra länderna har alla jobbat ner sina hemlöshetssiffror, men inte vi. Mycket förenklat tycker jag att man förklara det här med statens nästan totala frånvaro på bostadsområdet.
Louis Landeman menar att den nuvarande situationen i alla länderna kan förklaras med historiska vägval.
– Bostadsmarknaderna kraschade i både Sverige och Finland på 90-talet, efter att stödsystemen blivit för dyra. Finland valde då att avreglera hyresmarknaden och införa ett stödsystem för svaga grupper. Sverige valde att i princip att bara ta bort allting.
I korthet ser det ut så här i våra grannländer:
# Norge: Skattesubventionerade bosparkonton och riktade startlån för nya bostadsköpare. En högre grad av marknadsbaserad hyressättning och stora skattelättnader för andrahandsuthyrning.
# Finland: Riktade produktionsstöd för bostäder och mer generösa bostadsbidrag till svagare grupper. En högre grad av marknadsbaserad hyressättning.
# Danmark: Marknadsbaserad prissättning av bolån med en högre grad av flexibilitet för hushållen, inklusive betydligt längre räntebindningstider än i Sverige. Separat reglerad allmännytta som möjliggör en kostnadsbaserad hyressättning inom detta segment.
Louis Landeman menar att det finns mycket i de andra länderna som borde kunna införas i Sverige – samtidigt menar han att det handlar ytterst om vilken politik man vill föra. I de andra länderna är bostadspolitiken betydligt mer kostsam – statsskulderna är högre än i Sverige.
– Vi har en budget i balans och en låg statsskuld men det här kommer med ett pris. Och jag kan väl tycka att den här typen av social kostnad är någonting som inte diskuteras tillräckligt. Det ju en insider/outsiderproblematik. Då är man tillbaka till det här med den sociala risken i ett land. Om man har ett system som gör att 80 procent är nöjda, men 20 procent har det väldigt svårt, då kanske de 80 procenten inte röstar på nån som vill förändra.
Borde titta på ett helhetsgrepp
– Men när de som är outsiders blir fler och fler, då kommer de sociala spänningarna att öka och till slut måste man göra något åt det. Det är väl att till exempel bra att regeringen pratar om att se över amorteringskraven och sånt där. Men man borde kanske titta på ett helhetsgrepp, börja med en problembeskrivning, sätta sig ner och gå igenom hur problemen kan lösas. Ska man lösa det här så tror jag att det behövs olika former av blocköverskridande lösningar.
Han konstaterar också att Sverige sticker ut även i andra delar av bostadspolitiken. Inom området fastighetsskatt till exempel.
– Vi har en hög reavinstskatt. I andra länder betalar man ingen reavinstskatt om man bott i huset ett visst antal år. Istället har man en högre fastighetsskatt. Det leder till en ökad rörlighet. Det svenska systemet minskar istället rörligheten. Det är mycket i Sverige som är tvärtom mot hur det borde vara.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– Ett skarpt och lärorikt samtal och en eloge till Danske Bank som tar fram den här rapportserier. Det betyder att vi har tre affärsbanker i Sverige – SBAB, Skandiabanken och Danske Bank som ger sig in i debatten om bostadssociala frågor. Det ska vi vara väldigt glada för, det här är ju ändå banker som förfogar över betydande resurser och finns det dessutom hängivna personer som jobbar med den här sortens material så tillför det också värdefull kunskap till debatten.
– Det som är intressant med det här är att nu kan vi spegla vad som har skett i de nordiska länderna, inte bara i termer av hur politiken skiljer sig åt, utan också med ett historiskt perspektiv. Och det blir väldigt slående att vi gjorde olika vägval i de nordiska länderna på 90 -talet och vi har också väldigt olika resultat. Och slutsatsen av de vägvalen är att i Sverige så halkar vi efter när det gäller bostadssociala ambitioner. Vi får fler individer som står utanför bostadsmarknaden och är påverkad av olika typer av bostadssociala problem medan man har lyckats parera de här problemen på ett mycket bättre sätt, i både Danmark, Norge och Finland. Och då blir väl till slut slutsatsen att ”måste vi inte lära av dem då?” Jo, det är väl hög tid att vi gör det.
Samtidigt finns det stora olikheter mellan våra grannländer:
– Danmark och Finland har gett sig på hyresmarknaden i större utsträckning för parera sociala problem. Norge håller fast vid sin ägarmodell men genom att utveckla den modellen och ha en liten social bostadssektor så har man lyckats parera problemen på sitt sätt. Sverige har både har en stor hyresmarknad och en stor ägarsektor, det betyder att vi kan lära av båda sidor. Vi kan hitta russinen i kakan i både ägarlandet Norge och hyresländerna Finland och Danmark.