Cirkulärt är det enda raka

KRÖNIKA | ”Det finns alltför många idag som tror – eller bara tycker – att man behöver välja mellan tillväxt och klimatomställning, när sanningen är att tillväxt är en förutsättning för omställning”, skriver Tanja Rasmusson.

”Cirkulärt är det enda raka.” Minns att den meningen satt på en lapp utanför en tidigare kollegas rum: Hon hade myntat uttrycket i en artikel i branschpressen och det hade så att säga satt sig. Det var också hon som gav mig ett mycket talande exempel på varför cirkularitet inte riktigt fungerar ännu, i alla fall inte i vår bransch. Hon berättade att anläggningsmassorna som blivit över från ett aktuellt tunnelbygge i Stockholm inte kunde användas rakt av vid angränsande byggen, till exempel för att läggas till grund för cykelvägar eller fotbollsplaner. I och med att de var klassade som avfall så skulle de lastas på lastbilar och köras till en deponi – jag tror det var i Värmland – till det samlade Co2-utsläppet av motsvarande hela Sveriges inrikesflyg under ett års tid.

Samma enkelhet finns ännu inte i bygg- och anläggningsbranschen, trots att en mer cirkulär materialförsörjning skulle betyda enorma vinster, både i Co2-utsläpp och reda pengar

Jag vet inte i vilken utsträckning detta är exakt korrekt återgivet och jag ber den mer insatte om ursäkt för eventuell hyperbol, men det finns en viktig poäng här.

Återbruk och cirkularitet är hett i de flesta sektorer, och i hela samhället. Jag själv köper helst kläder på second hand (pm:a mig så ska ni få grymma shoppingtips) och säljer eller ger bort hellre än slänger. Det gör jag därför att det känns bra – men också för att det är oerhört enkelt. Samma enkelhet finns ännu inte i bygg- och anläggningsbranschen, trots att en mer cirkulär materialförsörjning skulle betyda enorma vinster, både i Co2-utsläpp och reda pengar.

Bygg- och anläggningsbranschen har ett stort ansvar för en stor del av Sveriges totala Co2-utsläpp – och just därför ett lika stort engagemang för att vara en del av lösningen. Vår omställning är central för hela Sveriges omställning, inte minst därför att våra ansträngningar ger eko i hela sektorn och i värdekedjan. När vi anstränger oss så ger det resultat. Sedan 2008 har bygg- och fastighetssektorns totala utsläpp minskat med sex procent, samtidigt som förädlingsvärde och sysselsättning ökat med 24 respektive 29 procent. Även utsläppsintensiteten har minskat, medan omsättningen ökat. Detta är oerhört goda nyheter, och visar att näringslivet och företagen verkligen går före i klimatomställningen, samt att omställning går att förena med tillväxt.

Det är ju inte vid de kommunala skrivborden som innovationen sker, utan på verkstadsgolven eller affärsutvecklingsenheterna inom våra företag

Det finns alltför många idag som tror – eller bara tycker – att man behöver välja mellan tillväxt och klimatomställning, när sanningen är att tillväxt är en förutsättning för omställning. Det är ju inte vid de kommunala skrivborden som innovationen sker, utan på verkstadsgolven eller affärsutvecklingsenheterna inom våra företag. Ett konkurrenskraftigt näringsliv är förutsättningen för hela den gröna omställningen (men också för säkerhet och beredskap, vilket vi ju talat om tidigare i denna spalt).

För att våra medlemsföretags innovationer ska kunna operationaliseras, och gå från pilot till standard, krävs det att våra händer inte bakbinds av orimliga krav från framför allt offentliga beställare. Vad menar jag med det? Jo, att vägen framåt stavas standardisering, effektivisering och industrialiserade processer. Ju fler gånger våra entreprenörer kan bygga likadana byggnader, desto mer optimeras processen. Transporterna minskar, avfallshantering och logistik förbättras och vi får mindre spill på materialet. Otillåtna krav i markanvisningar (så kallade kommunala särkrav, en styggelse som trots förbud fortfarande är oerhört vanliga) gör att byggföretagen måste agera på 290 olika marknader i stället för en, vilket gör att det blir svårt att effektivisera. Detta gäller inte minst små och medelstora företag.

Specifika krav på återbrukat material slår ofta fel

Vidare förekommer det alltför ofta slarvigt formulerade krav inom ramen för upphandlingar: Krav på exempelvis en viss procent återbrukat material, eller användande av specifikt miljöbränsle. Specifika krav på återbrukat material slår ofta fel. Vilka material som finns tillgängliga varierar, och byggentreprenörer måste dessutom förhålla sig till olika tids- och logistikaspekter. Kraven fördyrar byggandet, och på samma sätt som med särkraven drabbar de framför allt små och medelstora företag. Ytterligare ett problem är att kraven sällan följs upp.

Det vi behöver för effektiv framdrift är tidig dialog samt kloka regelverk. Genom dialogen kan entreprenörer, byggherrar, fastighetsägare och materialleverantörer förebygga spill, spara resurser och hålla nere både kostnader och Co2-utsläpp. Regelverk som till exempel gör så att resurser inte avfallsklassas i onödan behövs också. Med gemensamma krafter kan byggsektor, beställare och beslutsfattare arbeta tillsammans för konkurrenskraft och klimatomställning, för ett rikare Sverige.

Tanja Rasmusson
Näringspolitisk chef
Byggföretagen