Utställningsformatet ger unika möjligheter

 

DEBATT | Tommy Hedlund tipsar egnahemskommissionären Stefan Attefall: ”Du hinner bli klar till augusti 2026.”

Vi har inte byggkris. Vi har kris i bostadsbyggandet. Byggarna som räknar får ihop kalkylen. Småhusbranschen förtvinar. Den goda tiden med noll- och tidvis minusräntor är över. Nu har kunderna som kunde betala försvunnit. Och debatten om långa handläggningstider i stadsbyggnadsförvaltningar, i miljöärenden, överklagandemöjligheter med mera växer. Två lagar som berör, PBL och miljölagsstiftningen, ger dem som klagar stora möjligheter.

Starkare höjs kraven. Enklare regler, mindre pet, lägre avgifter! Allt skulle bli bättre och billigare om stat och kommun bar sig vettigt åt. Varför lägger sig planförfattare och bygglovsgranskare i sånt som byggherrarna klarar själva? Varför ska kommunerna som har ansvaret för bostadsbyggandet samtidigt använda intäkterna för att hålla kommunalskatten nere?

Men vad händer om man skulle ta bort de svenska reglerna? Det har faktiskt gjorts

Dessutom är det ändå så att det nya byggs på marginalen i förhållande till det befintliga. Varför planerar kommunerna för att det marginella skall vara som en upputsad kopia av miljonprogrammets värsta excesser? Se till exempel bara på Hagastaden i Stockholm eller varför inte Läkerol i Gävle. Har man glömt att en tredjedel (cirka 300 000 bostäder) av miljonprogrammet var villor och radhus? Sverige är fortfarande ett glest befolkat land med stora ytor att bygga på…

Men vad händer om man skulle ta bort de svenska reglerna? Det har faktiskt gjorts. I Bo01, Malmö, gällde de inte. Det var 3 kap. 24 § plan- och byggförordningen (2011:338) som i sin ursprungliga lydelse i ÄPBF kom till för att kunna tillåta ”europeiska byn” på Bo01-området, där Boverket kunde/kan ge undantag från de (nationella) tekniska egenskapskrav som inte hade sin grund i dåvarande CPD (byggproduktdirektivet) och numera CPR. Resultatet blev European Village, som verkligen inte ser ”svensk” ut.

Lagstiftningen finns kvar och skulle kunna användas för att ge bostadsbyggare spelrum

Lagstiftningen finns kvar och skulle kunna användas för att ge bostadsbyggare spelrum. Eller snarare bostadsbyggandets aktörer: Byggherrar, arkitekter, konstruktörer, materialtillverkare, finansiärer, kommuner, stat, politiker skulle kunna bilda ett samarbete för att visa hur goda och prisvärda bostäder kan byggas och förvaltas (är det möjligt att sänka driftskostnaderna med 25 procent?) om alla anstränger sig.

En lärdom av miljonprogrammet är att när villor/radhus byggdes flydde de som hade råd dit. Idag finns som sagt så gott som inga planer på sådana områden. Och det finns kanske inte heller möjligheter för en familj att finansiera sådant boende.

Regeringen har tillsatt en kommissionär för att komma till rätta med problemen. Tillåt mig att till Stefan Attefall komma med ett tips: Låt ditt jobb bli verkstad. Det finns alltför mycket som enbart skrivs! Visa att det går! Bygg konkreta exempel! Ställ ut! Utställningsformatet bidrar till att potentiella köpare får en taktil erfarenhet! En konkretion att tala om i sin familj, med vänner och bekanta. Effekten i vår tid med traditionella och sociala medier blir enorm.

Vad säger du Stefan? Du hinner bli klar till augusti 2026

Villor/radhus har fördelen att insatsen är relativt låg och riskerna rimliga. I princip kan vem som helst vara byggherre. Arkitekter, gärna i samarbete med andra, kan producera den kvalitet som de efterlyser. Befintliga byggherrar kan visa hur bra det blir om de befrias från regler. Självbyggare enligt tysk modell, eller snarare Mark Isitts, fast med rimligare ansats kan få en chans. Projektledningsföretag kan visa kompetens genom att producera själva. Möjligheterna att skriva ut ett hus i 3D-printer provas.

Småhus-, volymelement-, grundtillverkare och andra kan spänna musklerna. Träindustrin och varför inte de kreativa möjligheterna att använda miljövänliga innovationer i betong och tegel? För att inte tala om bankerna, energiföretagen och försäkringsbolagen…

Villautställningen Bo97 i Staffanstorp, som jag initierade och ledde, kan vara en förebild. Då gällde inte undantaget, men ändå fanns där en form som var lämplig. På 18 månader gick man från att ha ett icke planlagt område till öppning av utställningen. Vad säger du Stefan? Du hinner bli klar till augusti 2026.

Tommy Hedlund

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Det var en mycket bra bild av byggmarknaden i dag och vad man göra för att underlätta för framtida byggprojekt

  2. Att försöka ändra på byråkratins expanderande regler och lagar är som att ta maten från tigrar. Vi får nog invänta lämplig händelse i konjunktur och i byggbransch för att förmå politiken att föreslå undantag, experiment och tester för att få igång en industri, som verkar ha agerat i Schlaraffenland. De stekta flygande sparvarna tog slut och man tvingas att tänka nytt, vilket innebär risk, som man inte vill ha. Det var mina kollegor på 30-talet som bäddade för en tillsynes standardisering av bostaden, som visade sig i det långa loppet inte klarade sin uppgift; stora nya massförorter fick inte ens del av vår kultur; den ersattes av en vilsenhet, som fortfarande skriker efter stabilitet, tydlig gemenskap och omvärldens uppskattning.

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.