Vilka är det som blir rikare och tryggare?

KRÖNIKA | Emma Hult är minst sagt tveksam till att regeringens politik ger fler människor trygga hem. ”Risken är väl bara att dom där småhusen vid vattnet blir fritidshus för dom som har råd att också ha en lägenhet i stan.”

I förra veckan gick riksdagens högtidliga öppnande av stapeln och i samband med det läste statsministern traditionsenligt upp sin regeringsförklaring. Denna gång väntade alla med spänning på vilka förändringar det skulle bli i regeringens laguppställning och dom som inte lyssnade live spolade sig säkert förbi förklaringen fram till just delen där de nya ministrarna tillkännagavs.

Det kan för mig känns som en aningen hånfull titel, när så många i vårt land vänder på varenda krona

Men likväl så höll ju Kristersson sin förklaring, fylld av politik och statements. Titeln för årets upplaga var “För ett rikare och tryggare Sverige”. Det kan för mig känns som en aningen hånfull titel, när så många i vårt land vänder på varenda krona, säger nej till barnens önskan om nya kläder inför skolstarten och jobbar flera extra pass för att få pengarna att räcka till maten på bordet.

Så vilka är det då som blir rikare och tryggare? Det visar sig att som vanligt när de högerpolitiska vindarna blåser så är det dom som redan har pengar som får mer, vilket innebär att dom som inte har en lika fet plånbok får mindre och med största sannolikhet varken känner sig rikare eller tryggare. Nu har vi inte sett regeringens hela budgetförslag, som presenteras på torsdag, men det som aviserats hittills har varit mer till dom som redan har.

I veckan publicerades nyheten att det första halvåret i år vräktes fler barnfamiljer i Malmö än under samma period förra året. Detta trots att Malmö har ett vräkningsförebyggande arbete med ett team som kopplas in när ett hushåll riskerar vräkning. Så vad mer kan vi då göra?

Bostadspolitik nämns ändå i regeringsförklaringen, men jag är tveksam till att de förslag som presenteras mer än på marginalen kommer ge fler människor ett tryggt hem

I Karolina Skogs utredning Sänk tröskeln till en god bostad blir det tydligt hur viktigt det vräkningsförebyggande arbetet är och att det behöver finnas i alla kommuner. Efter många års kamp från civilsamhälle och undertecknad så fick vi till slut en hemlöshetsstrategi och med den följde uppdrag till socialstyrelsen. Dessvärre går det inte åt rätt håll, Stadsmissionens hemlöshetsrapport Den dolda hemlösheten – människorna utanför statistiken visar på det motsatta och att det är betydligt mer komplext än vad vi tidigare trott.

Bostadspolitik nämns ändå i regeringsförklaringen, men jag är tveksam till att de förslag som presenteras mer än på marginalen kommer ge fler människor ett tryggt hem.

Risken är väl bara att dom där småhusen vid vattnet blir fritidshus för dom som har råd att också ha en lägenhet i stan

En egnahemskommissionär har tillsatts och strandskyddet ska “liberaliseras”. Jag förstår verkligen dom som drömmer om ett eget småhus, och hoppas innerligt att det frigör lägenheter i andra änden av bostadskedjan. Risken är väl bara att dom där småhusen vid vattnet blir fritidshus för dom som har råd att också ha en lägenhet i stan.

Det går att tycka mycket om den bostadspolitik Miljöpartiet och Socialdemokraterna förde före regeringsskiftet, den kan anses vara dyr men den fick i alla fall fart på byggandet av bostäder för vanligt folk.

I det läge vi befinner oss, såväl ekonomiskt och med de klimatutmaningar vi har, så hade jag önskat en kraftig satsning på en bostadspolitik som löser både hemlöshets- och klimatutmaningen

Nu befinner vi oss i en annan tid, med en nedskriven befolkningsprognos som resulterar i att SCB tror på ett kraftigt minskat behov av nya bostäder fram till 2030. Boverkets gamla prognos var 67 000 bostäder per år. Bedömningen är att ett byggande runt 30 000 bostäder är mer rimligt för att bygga bort bostadsbristen. Jag har ju sedan tidigare önskat att politiker ska börja driva en bostadspolitik istället för en byggpolitik. Och i det läge vi befinner oss, såväl ekonomiskt och med de klimatutmaningar vi har, så hade jag önskat en kraftig satsning på en bostadspolitik som löser både hemlöshets- och klimatutmaningen. I Bygg och anläggningssektorns uppdaterade klimatfärdplan återfinns en resurshierarki, tänk om politiken hade vågat ta fram incitamenten för att implementera den. Resurshierarkin bygger på Trafikverkets fyrstegsprincip och handlar om att tänka om, optimera det vi redan har, förlänga livslängden, anpassa och bygga om, komplettera och i sista skedet bygga nytt, resursmedvetet och med så liten klimatpåverkan som möjligt.

Jag hoppas bygg och anläggningssektorns engagemang kommer leda till satsningar som är bra för både planeten och den utan fet plånbok så fler får ett tryggt hem och framtid.

Emma Hult
Tidigare riksdagsledamot, ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, nu verksamhetsledare på IQ Samhällsbyggnad