Förra sommaren lämnade Henry Ohlsson Riksbanken efter åtta år som direktionsledamot och vice riksbankschef. Nu släpper han boken Tiondelarnas tyranni om sin tid på banken. Han är ”inte nådig mot räntepolitiken” i boken skriver Svenska Dagbladet.
Henry Ohlsson blev under sin tid i direktionen känd som direktionens största motståndare till minusräntan.
I en intervju med Svenska Dagbladet inför boksläppet säger han nu:
– Förutom att minusräntan kan leda till att folk måste betala för att spara pengar på banken så finns det också en annan kostnad med att ha negativa räntor: att folk tycker att det är väldigt konstigt, säger Henry Ohlsson.
Han menar att räntan borde ha höjts tidigare och mer.
– Det blev inte alls bra, säger han och är kritisk både till sitt eget agerande och hela direktionen.
Han är även kritisk bland annat till att Riksbanken har ett ”favoritnyckeltal” när det gäller inflationen, nämligen KPIF, som undantar de volatila energipriserna.
– Jag betalar el varenda månad. Jag betalar drivmedel varenda månad. Varför ska man räkna bort det? Då tappar du kontakten med den grundläggande idén om att inflationsmåttet ska säga någonting om vad som händer med levnadskostnader och människors köpkraft, säger Henry Ohlsson.
När det gäller bostadspolitiken är han tydlig med att han vill ha kvar amorteringskraven – han menar att de håller nere bostadspriserna och leder till en lägre skuldsättning.
– Jag tycker att det är upp- och nedvända världen. På alla andra områden säger man att det blir bättre för konsumenten om priset går ner. Men just när det gäller bostäder så säger man att det blir bättre för konsumenten om priset går upp, säger Henry Ohlsson till SvD.