LEDARE | Ja, med sjunkande inflation och ränta är läget ljusare.
Men nej, det är fortfarande alldeles för mörkt för att hushållen ska kunna efterfråga nyproducerade bostäder.
Det behövs ett flertal reformer på den dysfunktionella bostadsmarknaden för att vi ska kunna se en vändning.
Den vanligaste frågan jag får just nu är om det har vänt för bostadsbranschen. Kanske är det förhoppningar om en ljusare tillvaro som gör att jag upplever att fler både hoppas och tror att det vänt för sektorn nu när inflationen är besegrad och räntorna sjunker. Då kan väl allt bli som vanligt igen där bostäder byggs och alla är glada och nöjda. Jag tror inte det är så enkelt. Jag tror att det kommer ta tid innan vändningen slår igenom fullt ut. Och jag tror att ett flertal reformer är helt nödvändiga för att en vändning ska kunna ske.
Det vi möjligen kan konstatera är att förhoppningsvis är botten nådd för denna gång. Sakta men säkert ser utsikterna för branschen lite bättre ut, men det återstår mycket innan förutsättningarna för bostadssektorn är bra igen. Dessvärre är omvärlden fortsatt mycket orolig och besvärande. Så dagens lilla ljusstrimma kan snabbt brytas om omvärldsläget försämras ytterligare.
Men nivån handlar om att hushållen kan efterfråga ett par pizzor till i månaden snarare än att efterfråga nyproducerade bostäder
Tittar vi på köpkraften så är den kraftigt försvagad. Regeringen presenterade i förra veckan ett antal skattesänkningar som stärker hushållens köpkraft. Men nivån handlar om att hushållen kan efterfråga ett par pizzor till i månaden snarare än att efterfråga nyproducerade bostäder. Det är ett bra första steg, men det kommer krävas mer innan hushållen i större omfattning vågar efterfråga nyproduktion.
Men nu sjunker räntorna och fler sänkningar är på gång, det måste väl ändå vara bra säger många till mig. Jo, förvisso, och missförstå mig inte. Det är givetvis bra. Men för de fastighetsbolag och hushåll som ska lägga om sina lån så blir det ändå en rejäl höjning gentemot lånen som togs för ett par år sedan. Lån som togs runt noll procents i ränta ska alltså växlas över till lån med en ränta på 3–4 procent. Det innebär att såväl bolag som hushåll fortfarande har ökade räntekostnader för sina lån framför sig. Finansieringskostnaderna kommer fortsätta stiga för de flesta, inte sjunka.
Det innebär en fortsatt situation där investeringar och underhåll hålls på lägsta möjliga nivå och där så mycket som möjligt skjuts framåt i tiden
Kostnadsökningarna fortsätter, även om takten på ökningarna minskar som effekt av sjunkande inflation och räntor. Men, kostnaderna stiger fortfarande. Så för fastighetsbolagen som trots allt verkar i en lågavkastande sektor så är det fortsatt en mycket svår ekonomisk situation framåt. De kommande årliga hyresförhandlingarna för hyresrätterna kommer sannolikt inte täcka fastighetsbolagens generella kostnadsökningar eller ökade finansieringskostnader. Det innebär en fortsatt situation där investeringar och underhåll hålls på lägsta möjliga nivå och där så mycket som möjligt skjuts framåt i tiden.
För hushållen är den ekonomiska situationen tuff. Man försöker hantera situationen här och nu, men många hushåll har det ekonomiskt mycket besvärligt och tankarna på att flytta till ett nyare eller dyrare boende är det få som ser sig ha möjlighet till. Lägg därtill att den svenska arbetslösheten är den näst högsta i Europa och den biter sig fast. Att arbetslösheten snabbt skulle minska och därmed skapa en situation där fler kan efterfråga nya bostäder ter sig avlägsen. Oron är snarare att fler riskerar att bli drabbade av arbetslöshet.
Den svenska bostadssektorn är dysfunktionell och problemen blir allt värre och djupare
De politiska reformerna är för få och det tar för lång tid innan de genomförs för att de ska kunna bidra till en vändning här och nu. Att verka i samhällsbyggnadssektorn kräver sannerligen tålamod. Hela sektorn skriker efter politiska reformer som kan ge stöd till en vändning och en starkare tillväxt. Jag har verkligen respekt för att det tar tid att utreda och genomföra reformerna. Men, det går väldigt långsamt och samtidigt ser vi hur sektorn bokstavligen är på väg att braka ihop. Ska politiken kunna medverka till att en vändning för sektorn blir av behöver politiken öka tempot rejält och se till att ett antal reformer blir genomförda under hösten 2024 och våren 2025. Sker inte det kommer denna mandatperiod bli en förlorad mandatperiod för bostadssektorn.
Så även om det generellt ser lite bättre ut makroekonomiskt så tar det tid innan det slår igenom. Dessutom räcker inte det. Sektorn måste reformeras för att den ska kunna börja fungera igen. Bostadskrisen är här och den är djup. Den svenska bostadssektorn är dysfunktionell och problemen blir allt värre och djupare. Krisen kommer inte lösas av sig själv utan det kommer krävas ekonomiska och politiska reformer. Och det är bråttom att genomföra dessa reformer. Om det inte görs nu, när ska de i så fall genomföras? Och svaret på frågan om det nu äntligen vänt för bostadssektorn är alltjämt nej.
Kent Persson
Vd för Bopol AB, som driver Bostadspolitik.se
Samhällspolitisk chef, Heimstaden
Tack för en mycket insiktsfull analys Kent. Som aktör inom marknadsplatser för hyresbostäder ser vi dagligen hur både hushåll och byggföretag drabbas hårt av dagens ekonomiska läge. För hushållen har minskad köpkraft och stigande räntekostnader gjort det svårt att efterfråga nya hyresrätter, medan byggföretagen kämpar med ökade byggkostnader och svårigheter att finansiera nyproduktion. Det är tydligt att bostadsmarknaden, särskilt för hyresbostäder, befinner sig i en djup kris, och att det krävs omedelbara reformer för att skapa incitament för både efterfrågan och produktion.
Byggföretagen möter en situation där finansieringskostnaderna fortsätter att stiga, samtidigt som de måste hantera osäkerheten i hyresintäkter och svårigheter att få tillgång till kapital. Regeringen bör därför överväga reformer som kan minska dessa hinder. Statliga kreditgarantier eller subventionerade lån skulle kunna minska finansieringskostnaderna och ge byggföretag möjlighet att fortsätta investera i nya hyresrätter, trots de ekonomiska utmaningarna. Dessutom kan sänkt fastighetsskatt och skattelättnader för byggföretag som satsar på att bygga i regioner med stort behov av hyresbostäder skapa ett nödvändigt incitament för att öka byggtakten.
På hyresgästernas sida måste åtgärder för att stärka hushållens köpkraft prioriteras. Det är avgörande att skapa en marknad där hushållen vågar efterfråga nyproducerade hyresrätter. Riktade skattereformer och ekonomiska stöd till hushåll kan spela en roll för att uppnå detta, samtidigt som de hjälper till att stimulera efterfrågan på de bostäder som byggs.
Vidare bör regeringen överväga en nationell bostadsplan med ett starkt fokus på hyresbostäder, där både privata och offentliga aktörer samarbetar för att hantera utmaningarna. En sådan plan kan inbegripa hållbar och energieffektiv byggnation som möter dagens behov och hjälper till att minska framtida driftkostnader för fastighetsägarna.
Det är hög tid att politiken agerar för att skapa ett mer funktionellt och långsiktigt hållbart hyressystem. Om inte skyndsamma åtgärder vidtas riskerar vi att se en fortsatt stagnation, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för såväl byggföretag som hushåll och samhället i stort.