KRÖNIKA | Mer än hundra år efter att begreppet trädgårdsstaden myntades är det högaktuellt igen – men nu med fler dimensioner. Men det finns flera utmaningar och viktiga balansgångar, skriver Kajsa Crona.
Göteborgs framtid var på allas läppar när Frihamnsdagarna nyligen avslutades – ett forum där visioner, idéer och debatter om stadens utveckling flödade fritt. Frihamnsdagarna har blivit ett Göteborgs eget mini-Almedalen, där staden öppnar sig för diskussioner om sin framtid. Här möts medborgare och experter på en gemensam arena för att ventilera sina visioner och farhågor. Bland alla intressanta samtal deltog jag själv i en panel om trädgårdsstadens plats i framtidens Göteborg.
Över hundra år senare är trädgårdsstadens ideal fortfarande aktuella, men nu med fler dimensioner
Trädgårdsstaden är ett stadsbyggnadsideal som handlar om att skapa gröna, harmoniska och småskaliga stadsdelar. Ursprungligen formulerades detta av Ebenezer Howard i början av 1900-talet, som drömde om att kombinera det bästa av stad och land. Han ville skapa samhällen där människor kunde leva nära naturen men ändå ha tillgång till stadens bekvämligheter. Dessa trädgårdsstäder var tänkta att vara självförsörjande, med bostäder, arbetsplatser och grönområden sammanvävda i en noggrant planerad struktur.
Över hundra år senare är trädgårdsstadens ideal fortfarande aktuella, men nu med fler dimensioner. Precis som för Howard ligger fokus på livet mellan husen – platser där människor möts, lär känna varandra och skapar gemenskap. Men idag handlar det också om social hållbarhet – att bygga stadsdelar som är inkluderande och rättvisa, där alla känner sig välkomna. Det betyder att planera för blandade bostadsformer, skapa gemensamma ytor som uppmuntrar till möten och satsa på tillgänglig offentlig service som skolor och vårdcentraler.
Det som en gång sågs som estetiska eller rekreativa tillägg har nu blivit fundamentala för att hantera utmaningar som extremväder, översvämningar och ökande temperaturer i våra städer
Klimatfrågan är en annan avgörande faktor. I dagens stadsplanering ser vi hur trädgårdsstäder på ett naturligt sätt kan integrera gröna och blå lösningar. Framtidens trädgårdsstad kan till exempel inkludera gröna tak som minskar regnvattenflöden, parker som fungerar som naturliga koldioxidsänkor, och träd som både skuggar och svalkar. Det som en gång sågs som estetiska eller rekreativa tillägg har nu blivit fundamentala för att hantera utmaningar som extremväder, översvämningar och ökande temperaturer i våra städer.
Men samtidigt som trädgårdsstadsbegreppet utvecklas och moderniseras, finns det vissa risker. En farhåga är att begreppet kan användas för att rättfärdiga högre bebyggelsetäthet i områden som snarare bör bevaras gröna och luftiga. Det finns också en risk att det används för att sälja in storskaliga byggprojekt som hotar att urholka trädgårdsstadens grundidé – att skapa en plats där mänsklig skala, natur och bebyggelse harmonierar.
Det är en balansgång mellan att bygga hållbart och ekonomiskt, och det kräver både kreativitet och beslutsamhet från våra stadsplanerare och politiker
En annan utmaning är de ekonomiska aspekterna. Småskalig bebyggelse, en central del av trädgårdsstadens ideal, betraktas ofta som för dyr i storstadsområden. När städer växer och markpriserna stiger blir det allt svårare att motivera investeringar i trädgårdsstäder jämfört med mer kostnadseffektiva storskaliga kvartersstadslösningar. Det är en balansgång mellan att bygga hållbart och ekonomiskt, och det kräver både kreativitet och beslutsamhet från våra stadsplanerare och politiker.
Vi har ännu inte funnit ett slutgiltigt svar på denna balansgång, men om vi är eniga om trädgårdsstadens kvaliteter och vill utveckla stadsbyggnadsidealet i vår tid, måste vi vara vaksamma så att det inte förloras i jakten på förtätning. Det skulle vara en förlust inte bara för Göteborg, utan för alla städer som strävar efter att skapa hållbara och tillgängliga stadsdelar för framtiden.
Kajsa Crona
Adj professor, Chalmers
Regionchef, Tengbom, Göteborg