KRÖNIKA | Trädgårdsstäder ger miljöer där människor omges av grönska, vilket är skyddande för hälsan, skriver Monica Andersson.
Grönska där man bor är en nyckelfaktor för folkhälsan. Det räcker inte med närhet till grönområden. Det visar Cecilia Stenfors som är docent i psykologi vid Stockholms Universitet. Hon redovisar i en studie i tidskriften Landscape and Urban Planning om grönskans skyddande effekter, att risken för att behöva ta antidepressiva läkemedel ”minskar med upp till cirka 20 procent ju mer grönska man har precis runt hemmet.” Man sover bättre, får bättre mental återhämtning och ett ökat välbefinnande av att ”vistas i och omges av grönska och natur.” Studien kontrollerar för inkomst och andra personliga faktorer på individ- och områdesnivå. Resultaten från studien redovisas också i den vetenskapliga tidskriften Environmental Research.
De resultaten bekräftar de ambitioner som fanns bakom trädgårdsstäderna när de började byggas i början av 1900-talet med syftet att skapa gröna bostadsmiljöer för arbetarfamiljerna med trädplanterade gator och möjlighet till husbehovsodling i en låg och mänsklig skala om 1–3 våningar där småhus och radhus blandades med flerfamiljshus.
Kunskaperna från Cecilia Stenfors studie borde bli ett viktigt underlag för det arbete förre bostadsministern Stefan Attefall fått av regeringen att stimulera byggandet av trädgårdsstäder och egna hem
Glädjande nog ser vi en ny renässans för trädgårdsstäder i stadsbyggnadsdebatten. Kunskaperna från Cecilia Stenfors studie borde bli ett viktigt underlag för det arbete förre bostadsministern Stefan Attefall fått av regeringen att stimulera byggandet av trädgårdsstäder och egna hem.
Hyresgästföreningen och Spacescape redovisade nyligen en intressant studie där de lyfter fram värdet av att bygga nya trädgårdsstäder istället för villamattor, mot bakgrund av erfarenheterna från de trädgårdsstäder som byggdes som ett resultat av P-O Hallmans och Albert Lilienbergs stadsplanering i Stockholm och Göteborg. De beskriver också några av de trädgårdsstäder som byggts under de senaste decennierna.
De redovisar också Johan Rådbergs forskning om trädgårdsstäder. Han ifrågasatte de högexploaterade stadsmiljöer som byggts runt och efter millennieskiftet och som människor med låga inkomster inte har råd med och som förvärrat segregationen. Men de följer inte hans inrådan att hålla skalan 1-max 3 våningar, utan föreslår 2–5 våningar. Ju högre flerfamiljshus man bygger desto svårare blir de att kombinera med småhus, vilket ju är själva målet med deras studie.
Skalan och grönskan är A och O
Trädgårdsstäder med flerfamiljshus i fem våningar skulle ge upphov till svårbemästrade parkeringsproblem med jättelika parkeringsytor som resultat. Gränsen för att slippa att husen badar i parkering går vid 2,5 våningar. Johan Rådberg visade att P-garage och hissar är dyra att bygga. Kostnader som man slipper när man håller sig till max tre våningar där parkeringen kan lösas inom kvarteren och antalet hissar blir färre och av enklare slag.
Skalan och grönskan är A och O. Observera att flerbostadshus i max tre våningar var den vanligaste flerbostadsformen fram till slutet av 1970-talet för trivselns skull och för att hålla bostadskostnaderna nere. Det var kunskaperna från betänkandet Praktiska och hygieniska bostäder 1920 som låg till grund för det, vilket ordföranden Yngve Larsson, legendariskt stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm, skriver i sina memoarer. I sekretariatet satt dåtidens främsta svenska arkitekter.
Det är finskaligheten som tillsammans med grönskan är en nyckel i hela samhällsplaneringen
Det är finskaligheten som tillsammans med grönskan är en nyckel i hela samhällsplaneringen. Det var den som låg till grund för de ursprungliga trädgårdsstäderna, men finskaligheten har tappats bort.
Det är viktigt med en finskalig blandning av olika hustyper och bostadsformer så att hushåll med olika ålder och inkomster kan mötas naturligt och spontant. Allt för att undvika en storskalig segregation där vissa kvarter blir höga och andra bara innehåller låga hus. Hustyperna bör blandas inom kvarteren, som ska vara gröna med trädplanteringar och möjlighet till husbehovsodling för alla bostadsformer.
Monica Andersson
Fil dr. Statsvetare. Forskar om politik och stadsbyggande