BOPOLPODDEN | Vår före detta chefredaktör och expertkommentator Stefan Attefall är för första gången med som gäst i Bopolpodden och pratar om sitt nya uppdrag som egnahemskommissionär; ett mycket brett uppdrag med syftet att öka byggandet av småhus i Sverige. Han konstaterar att vi i Sverige inte bygger vad som efterfrågas (mer småhus), att kommunerna inte ska se markförsäljning som en stadig intäktskälla och att staten kan ta en större roll. Lennart Weiss kommenterar och tar fasta på Attefalls resonemang om en mer aktiv stat. Programledare: Anna Bellman.
I april förra året tillträdde Stefan Attefall, före detta bostadsminister och före detta chefredaktör på Bostadspolitik.se, som landshövding i Uppsala län. Nyligen kom nyheten att bostadsministern och partikamraten inom KD Andreas Carlson också har utsett Attefall till egnahemskommissionär, med två huvudsakliga uppdrag: Att ta reda på varför andelen småhus i bostadsbyggandet har sjunkit markant och se till att andelen och byggandet ökar.
Dygnet = 24 timmars arbetstid
Han berättar i podden att det inte var självklart att acceptera uppdraget, främst på grund av tidsskäl – går det att göra det här så bra som han vill, samtidigt som han är landshövding på heltid.
– Men jag har alltid betraktat dygnet som 24 timmars arbetstid, säger han krasst.
– Själva idén var jag positiv till från början därför att det är en chans att få göra skillnad och det tycker jag är kul – att få göra någonting som märks och som får effekter. Det finns så mycket inom det politiska livet, men också i många andra sammanhang, där man fäktar och vispar runt, men det blir inte så mycket skillnad i praktiken. Här hoppas jag kunna göra skillnad.
Den ena delen av uppdraget, att ta reda på varför andelen småhus har minskat, är rimligtvis den enklaste.
– Fram till finanskrisen så följdes kurvorna åt, men de senaste åren har andelen bostäder i flerbostadshus ökat markant. Statliga stöd och räntor har självklart påverkat. Men det har också funnits någonting i planeringssystemet: Det kan vara så att man ser en bostadsbrist och tänker då att en detaljplan tar lika lång tid oavsett vad den innehåller. ”Om vi då gör flerbostadshus så får vi ju fler bostäder.” Vi har också haft en attityd som går ut på att man inte är lika miljövänlig om man bor i småhus. Men det beror ju på: Vad är huset byggt av? Var ligger det? Och så vidare.
Marktillgången är inte problemet
Lennart Weiss skrev om utnämningen i en ledare nyligen, och konstaterade att det är svårt för småhus att konkurrera om mark – att man ju kan bygga 5 000 lägenheter på samma yta som man kan bygga 500 småhus på.
– Det finns många sätt att räkna på. Men marktillgången är totalt sett inte problemet i Sverige, säger Stefan Attefall.
– Bland de kommunala tjänstemännen finns en närmast ideologiskt motiverad preferens för den täta hållbara kvartersstaden med bageri i gatuplanet och att man ska cykla till jobbet.
– Men så fort du rör några kvarter från de mest centrala delarna – då är inte säkert att folk vill ha det. Det finns en del ställen man försöker bygga flerfamiljshus med nån slags butiker i bottenplanet långt ifrån stadskärnan. Det är jättesvårt att få ekonomi i det. Jag tycker ”rätt grej på rätt plats”. Men exakt hur det här ska utformas och balansen däremellan – det måste ju vara en kommunal fråga. Men jag tycker att man ibland driver det här med att bygga stad lite väl långt.
Stefan Attefall trycker också på bostadsförsörjningslagen.
– Kommunen ska försörja befolkningen med bostäder, inte tjäna pengar på mark. Det är så lagen är skriven. Man ska försörja människorna med bostäder och kommunen har ett problem om man betraktar sin verksamhet som en ekonomisk verksamhet.
Efterlyser debatt om statens roll
Finansieringsfrågan är en av nycklarna till en bra bostadsförsörjning. Stefan Attefall har inga klara förslag eller lösningar, men efterlyser en förbättrad debatt.
– Hur mycket ska ligga på hushållet och hur mycket på stat och kommun? Där tror jag man måste fundera – den debatten har vi på ett inte haft i det politiska systemet ordentligt och det skulle jag vilja att man har och då kommer vi ju in självklart in på frågan om kreditrestriktioner. Jag ser med spänd förväntan fram emot den statliga utredningen som jobbar med kreditrestriktionerna
Statens roll överhuvudtaget behöver diskuteras.
– Staten är ju alltid inblandad; som i avdragsrätten och reavinstbeskattningen. Man betraktar bostäderna som ett slags investerande. Du får avdrag när du köper och du får betala skatt när du säljer. Ska det vara så? Eller ska hushållen ha en större andel eller mindre andel av risken? Det krävs ett resonemang som inte handlar bara om hushållen utan också om statens roll.
– Man säger att hushållen är skuldsatta i Sverige. Ja, vissa. Och staten är lågt skuldsatt. Jag tror att man måste hitta system där man jämnar ut det här och konstaterar att det inte är alla hushåll som är problemet. Det finns en orättvisa i vilka som drabbas av till exempel kreditrestriktionerna.
– Statens roll är den stora frågan som jag tycker att det politiska systemet borde ha en mer livlig diskussion om. Avsaknaden av diskussion är ett problemet. Man har glidit undan från den diskussionen och överlåtit till marknad och hushåll att lösa problemet och inte insett staten måste ha en roll.
– Frågan är då hur den rollen ska se ut. Det kan vara skillnad mellan vänster och höger i politiken. Men staten spelar roll i alla länder på något sätt. Man kan jobba med garantier, lån, olika typer av instrument, bostadsbidrag. Men staten har varit defensiv på alla områden under lång tid.
Bostadspolitik.se: Lennart Weiss kommenterar.
– Samtalet ringar in både sakfrågan och Stefans personlighet på ett bra sätt, jag lyssnade med road min hela tiden och kände att; ja, han är den perfekta kommissionären för den här uppdraget.
– Vi har glömt bort i Sverige att miljonprogrammet till nästan 50 procent bestod av småhus. I dag är ju småhusbyggandet en spillra av vad det har varit. Om det ska skapas en ny egnahemsrörelse så är det ett ganska stort politiskt skifte som måste till.
– Det måste skapas förutsättningar finansiellt, inte minst. Där är kreditrestriktionerna en avgörande punkt. Det är ingen tvekan om att Finansinspektionen och Riksbankens agerande i den här frågan har varit djupt, djupt skaligt – fördelningspolitisk, men framför allt mot den unga generationen.
– Jag tycker överhuvudtaget att det var intressant att han nämnde statens roll så många gånger. Samhällsbygget är ett bygge som har flera sidor där alla måste röra sig mot en gemensam målbild. Den målbilden har regeringen formulerat och den har fått en företrädare. Och nu ska hjulen börja snurra.