BOPOLPODDEN | Vad är fult? I Kajsa Cronas ögon handlar det om att inte ha tänkt hela vägen. Och där hamnar vi ofta i Sverige, eftersom arkitekten inte är med genom hela projektet. Möt Tengboms Göteborgschef, som också är professor i boendets arkitektur, i ett samtal om det tuffa marknadsläget för arkitekter, kritiken mot totalentreprenader och synen på arkitekter i Sverige i dag: ”När utländska arkitekter kommer hit och arbetar blir de förskräckta när de märker hur lite vi kan vara med och påverka slutresultatet”. Anna Bellman programleder och Lennart Weiss kommenterar.
Kajsa Crona har arbetat med bostäder genom hela arkitektkarriären, som har gått från Semrén & Månsson, via Wingårdhs, Kub Arkitekter och en period som egenföretagare till dagens position som regionchef för Tengbom i Göteborg. Parallellt med detta är hon adjungerad professor i boendets arkitektur på Chalmers.
I dag, inte minst i Göteborg för Kajsa Crona verkar, finns en vurm för klassisk arkitektur – en bild av att det mesta som har byggts efter 1930 är fult.
– Jag tror att anledningen till att rörelsen kring klassisk arkitektur har blivit så stark beror på att arkitekten har en så svag roll i byggbranschen. Vi har gått från att vara beställarens närmaste rådgivare, som vi var före 60-talet, till att idag vara en leverantör av arkitektur och att vi väldigt mycket anpassar oss efter entreprenörens slutproduktion.
Hon menar att den svenska byggbranschen på 1960-talet gick i en annan riktning än resten av världen.
Arkitektens roll blev mindre i och med Miljonprogrammet
– Sverige ville bygga bort bostadsbristen som var då, genom Miljonprogrammet. Det blev industrialisering och det var starten på en process, där arkitektens roll har gick från att vara mycket mer involverad i helheten än vad vi har blivit idag.
Och det här har lett till ”fulare” arkitektur.
– Vackert eller fult ligger i betraktarens öga och det kan också vara så att man ser någonting som man först inte förstår och därför uttrycker det som att man tycker det är fult. Men sedan kan man uppleva något som gör att man ändrar sin syn på vad som är vackert och fult. För mig så handlar det om att det fula är det som inte någon har tänkt hela vägen kring och att man inte heller har fått lov att bygga med omsorg, känslan att vi lämnar väldigt mycket i byggandet till enkla lösningar som också kan vara fula lösningar. Och det gör att helheten brister.
– Det pratas ju mycket om hållbarhet i dag; det är inte hållbart att vi bygger så mycket som blir så fult att det måste rivas efter 50–60 år.
En stor del av ”skulden” lägger hon på att totalentreprenaden har blivit så utbredd.
– Det var när vi gick över från utförandeentreprenader till totalentreprenader på 60-talet som arkitektens roll minskade. Ju mer vi jobbar med totalentreprenader, desto svagare blir arkitektens möjlighet att påverka och följa med hela vägen.
– Totalentreprenörens roll bygger ju på att man ska kunna styra själv och därmed lägga beställningar på de underleverantörer som man har bäst avtal med. Så att jag tjänar mer pengar själv.
Kajsa Crona menar att totalentreprenaden inte bara leder till sämre byggnader utan att den också driver kostnader.
– Det finns ju väldigt många led som hämtar hem kostnader när vi jobbar med totalentreprenader. De behöver lägga på sina riskpåslag helt enkelt.
I andra länder är arkitektens roll tyngre och Kajsa Crona menar att den svenska arkitekturen generellt är bättre i Malmö än i Stockholm och Göteborg, beroende på närheten till Danmark.
– Om man tittar på andra länder så är arkitekten alltid med på byggarbetsplatsen under hela byggnationen. De är ute och pratar med dem som gör jobbet och är med och tar nya beslut om det blir diskussioner – de har en roll som går ut på att kontrollera att det är som det ska vara. Utländska arkitekter som kommer och jobbar i Sverige blir alltid förskräckta över att vi har så lite att säga till om för att det ska bli en bra slutprodukt.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– Ett intressant samtal. Det är bra att diskussionen om totalentreprenad och utförandeentreprenad och konsekvenserna för gestaltningen och arkitektens roll förs. Det är en viktig debatt som ju i grunden rör arkitektens roll kontra både byggherrar och byggentreprenörer.
– Min upplevelse är att i Danmark bygger de vackrast och dyrast. I Norge bygger de billigast och fulast och i Sverige har vi hamnat i ett sorts mellanläge. I Sverige har byggherrarna stort inflytande över processen, i Norge har byggentreprenörerna ett stort inflytande och i Danmark arkitekterna. Rollfördelningen är en del av svaret på varför det ser ut som det gör
Lennart Weiss lyfter frågan om svenska arkitekters ekonomiska kompetens – eller avsaknad av ekonomisk kompetens.
– En annan sak än det som Kajsa pratar om hände också på 60-talet och det var att arkitekturutbildningen gjordes om och kopplingen till fastighetsekonomi blev mindre. Det här bidrar också till att arkitektens roll är svagare och byggherrens starkare.