BOPOLPODDEN | I många år har Maria Wallin sett och varnat för de parallella system som ligger bakom dagens växande gängkriminalitet. Hon har gjort två rapporter kring frågan för Fastighetsägarna och i den senaste konstaterar hon att kriminaliteten sprider sig från de utsatta områdena, i takt med att de kriminella själva har flyttat. Här ger hon sin syn på det förödande samtalsklimatet, där problemen länge var något man ”inte fick prata om”, det vansinniga glorifierandet av den kriminella livsstilen, kraven på politikerna och vad fastighetsägarna bör göra: ”De ska inte bli en aktör som tar hand om konsekvenserna av att den offentliga verksamheten misslyckats.”
Anna Bellman programleder som vanligt Bopolpodden.

Maria Wallin är utbildad sociolog och har en lång bakgrund inom Polisen. Hon är i dag analytiker och utvecklingsledare, specialiserad på territoriella och släktbaserade kriminella nätverk, parallella system, social oro, väpnade konflikter och utsatta områden med mera.
– Att jag hamnade i det här området var lite slumpartat. Jag var strategisk operativ analytiker inom Polisen och fick 2007 i uppdrag att göra en lägesbild över ett stort område i Göteborg – Angered, Bergsjön och Kortedala – och redan i den rapporten kunde man väldigt tydligt se de parallella systemen. De fanns redan då. Man kunde se den släktbaserade kriminaliteten, man kunde se väldigt tydliga tecken på det som senare skulle bli de här territoriella kriminella nätverken.
Men det var svårt att få upp det här på agendan, på grund av den politiska känsligheten.
– Problem som har varit relaterat till grupper som har invandrat till Sverige har varit tabubelagda, det har gjort frågan svårarbetad. Annars hade vi inte varit i den situationen vi är i nu. Då hade inte problemen kunnat växa sig så stora under tystnad.
Även om samtalsklimatet har blivit något bättre finns det fortfarande en för stor ängslighet kring frågorna, menar Maria Wallin. Därför finns det många missförstånd – som att det handlar om ungdomskriminalitet. Det är det inte.
– Det är en organiserad brottslighet med vuxna som styr och kontrollerar men som använder sig av barn och unga.
”Man glorifierar det kriminella”
Hon berättar att ett bostadsområde på bara några månader kan tas över av kriminella. En viktig del av att de destruktiva krafterna kan växa är att det skapas en skadlig subkultur.
– Man skapar en subkultur där de kriminella normerna och det kriminella budskapet lyfts fram. Man glorifierar det kriminella, det blir en del av ett manlighetsideal. De kriminella normerna sprids genom gangsterrap bland annat, säger Maria Wallin och berättar om att hon kan se tio- elvaåriga svenska flickor som gör ”gangsterhälsningar” till varandra på biblioteken.
Maria Wallin lyfter vikten av att motarbeta de här normerna. Men hon ser exempel på det motsatta.
– Jag har sett reklam för fastighetsbolag som gör reklam för ungdomsaktiviteter där de låter ungdomar stå och göra gangstertecken med händerna.
De senaste åren har kriminaliteten vuxit och tagit sig ut från de utsatta områdena.
Det som har förändrats mest tycker jag är att många i kärnan av de kriminella grupperna har gjort boendekarriär och lämnat de utsatta områdena. De bor inte där längre, men de har kvar kriminellt kapital i området. Men det här gör ju också att vi får väpnande händelser, alltså skjutningar och sprängningar, i andra bostadsområden än de utsatta områdena. Man skjuter dem där de är, konstaterar Maria Wallin krasst.
Hon ser de pågående gängkonflikterna som ett tecken på att ingen gruppering är tillräckligt stark för att ta över ett område.
– Det är värre, ur systemperspektiv, när det finns aktörer som har möjlighet att i tysthet ta över områden. Det är ett tecken på att de är en starkare organisation och mer stabil organisation.
Trygghetsmätningar visar inte hela bilden
När det gäller fastighetsägares agerande lyfter Maria Wallin fram relationsbyggandet, och då på individnivå – inte genom etniska föreningar. Man ska inte heller stirra sig blind på trygghetsmätningar – upplevd trygghet kan vara ett tecken på att området är helt dominerat av ett kriminellt nätverk som inte har något motstånd.
– Och ofta visar trygghetsmätningar att det har blivit bättre. Men de gjorde de för 30 år sedan också, fast vi vet att det inte har blivit bättre.
Fastighetsägare ska skapa ett socialt fungerande bostadsområde. Sedan ska polisen göra sitt och socialtjänsten sitt.
– Fastighetsägare ska inte bli en aktör som tar hand om konsekvenserna av att den offentliga verksamheten misslyckats i vissa avseende.
– Det kommer inte att finnas en lösning på det här, utan vi behöver jobba på alla nivåer med alla faktorer på en gång.

Bostadspolitik.se:s Viktor Mandel kommenterar:
– Väldigt intressant att höra Maria Wallins resonemang, det är tydligt att problembilden är komplex.
– Det har varit svårt att beskriva problemen på ett adekvat sätt. Det har lett till att man inte har adresserat frågorna. Det här är en skuld som vi bär med oss och det här måste adresseras nu.
– Jag tycker att rapporten som Maria Wallin har skrivit tillsammans med Fastighetsägarna är ett jättebra verktyg. Jag rekommenderar alla att läsa den – där finns dels en bakgrund och även konkreta mallar för hur man ska göra en bedömning av de utmaningar som finns i olika bostadsområden.
Viktor Mandel betonar, liksom Maria Wallin, vikten av att olika aktörer tar sitt ansvar.
– Vi måste ha ett samarbete med olika aktörer. Vi också förstå vilken fastighetsägarens roll är, vilken polisens, skolans och socialtjänstens roll är, och så vidare.
– Det svåra ur ett fastighetsägarperspektiv är att detta är ett stort problem som bara växer och växer – men det är inte ett problem som i första hand har att göra med husen eller fastigheterna. Däremot får det konsekvenser för attraktiviteten i våra bostäder. Det får konsekvenser för vilka som väljer att flytta in – men vi har inte rådighet över det här. Och vi har inte kunskap eller de medel som krävs för adresseringar. Så det är inte en fastighetsägare fråga att reda ut här, utan det är en samhällsfråga. Det är viktigt att förstå vad det är som händer i verkligheten och att man inte har en förskönad bild.