BOPOLPODDEN | Hyressättningssystemet är under press – väldigt många förhandlingar avgörs i de olika tvistelösningarna och det kommer kritik från flera håll, inte minst mot den bristande transparensen. I veckans avsnitt möter vi Claes Stråth, en av Sveriges mest rutinerade medlare och en av arkitekterna bakom det nuvarande partssystemet. Som en av tre oberoende ordförande i Hyresmarknadskommittén han en viktig roll. Här berättar han om hur arbetet egentligen går till och ger sin syn på kritiken och användningen av ”märken”. Kent Persson kommenterar och framhåller skillnaden mellan hyresmarknaden och arbetsmarknaden – det är inte jämbördiga parter som förhandlar fram hyrorna och det är en av huvudorsakerna bakom att systemet inte fungerar, menar han. Programledare: Anna Bellman.
Claes Stråth har nästan 50 års erfarenhet av medlingar och förhandlingar – redan 1975 började han arbeta som förhandlare på Svenska kommunförbundet (detta efter att ha varit en av två i Sverige med titeln drätselsekreterare, ”jag var väldigt stolt över titeln, den försvann med mig kan man säga.”)
Det senaste decenniet har han varit inblandad i hyressättningssystemet och partssystemet genom flera uppdrag både från politiken och parterna.
Han var inte inblandad i framtagandet av trepartsöverenskommelsen men hade tidigare arbetat med ett uppdrag som man kan säga låg till grund för tankarna kring överenskommelsen.
Ett av hans uppdrag i dag är att vara en av tre oberoende ordföranden i Hyresmarknadskommittén (HMK) som Sveriges Allmännytta och Hyresgästföreningen kan hänskjuta ärenden till när förhandlingarna kört fast.
Flera steg även inom Hyresmarknadskommittén
Även när ett ärende kommit in till HMK kan det vara en bit kvar innan det avgörs.
Claes Stråth berättar i podden:
– Den första fasen är att det blir medling. Av de cirka 70 ärenden som kommit in till HMK i år har ett tiotal lösts efter medling. Kommer de inte fram till någon lösning utser parterna en person från varje sida som ska bereda ärendet inför HMK och nästa steg är att det blir förhandling i HMK, där ledande företrädare för Sveriges Allmännytta och Hyresgästföreningen sitter. Men om man inte kommer överens där överlämnas ärendet till en oberoende ordförande, och i år tror jag att 16–17 ärenden har avgjorts i det här sista steget.
Vi har många gånger i Bopolpodden tagit upp att förhandlingarna går oerhört trögt, parterna står långt ifrån varandra, allt fler beslut går till tvistelösning och när besluten till slut kommer finns inga motiveringar om varför de landar där de landar. Trepartsöverenskommelsen är inne på sitt andra år.
Mer illavarslande att det är fortsatta problem
– Det låg väl i sakens natur att det var oklarheter första året. Då kunde man se det som barnsjukdomar. Det är mer illavarslande att det är så många problem nu under andra året.
– Det är lätt att bli fundersam över att man basunerade ut att man förstärkte trepartsöverenskommelsen med en gemensam vägledning och direkt efter det gick ut från fastighetsägarsidan med tolvprocentiga yrkanden – som man sa egentligen skulle legat på 20 procent – och sedan kom Hyresgästföreningen med en helt annan bedömning. Redan då skulle ju varningsklockorna ha ringt.
I förra veckans podd var Mimers vd Mikael Källqvist mycket kritisk till bristen på transparens – hur kom HMK och dess ordförande fram till just 5,25 procents hyreshöjning? Källqvist menar att förtroendet för systemet urholkas av att man inte får veta hur (och om) trepartsöverenskommelsen kan leda fram till just den höjningen.
Claes Stråth konstaterar att han som oberoende ordförande kommer in sent i processen och att det har förts diskussioner länge innan han kommer in.
– Då försöker vi hitta en lösning som är någorlunda rimlig.
– Som opartisk ordförande har jag inga förutsättningar att redovisa vad som ligger bakom. Vi har de här olika stegen som ärendet passerar. Jag tror inte att det är möjligt för Hyresmarknadskommittén att redovisa. En effekt om man ska göra det är att det aldrig blir klart.
”För komplicerat att redovisa skälen”
Om varför parterna inte vill redovisa vad som ligger bakom säger han:
– Jag tror helt enkelt att det är för komplicerat. Om du tar med att det att det är 70 ärenden som ska hanteras – det går inte.
Samtidigt säger Claes Stråth att han har förståelse för kritiken mot att systemet brister i transparens och att det kan skada förtroendet för systemet.
– Det är en diskussion som parterna måste ta med sina medlemmar. Uppdraget som jag har är att se till att det fattas ett beslut, inte att vårda relationerna med parternas medlemmar. Det är deras uppgift att göra det.
En del av Mikael Källqvists kritik är också att besluten hänvisar till beslut på andra håll i landet, som ses som ”vägledande” fast det inte ska fungera så enligt trepartsöverenskommelsen.
Claes Stråth är också inne på att det sattes ett ”märke” på 5,3 procent i december och att systemet inte fungerar avseende vad trepartsöverenskommelsen säger om hänsyn till lokala förutsättningar.
Parterna behöver ta mer ansvar
Claes Stråth menar att parterna behöver ta mer ansvar för att systemet ska fungera.
– Det är bara parterna, alltså de centrala parterna, som kan göra det. Och det är ett väldigt stort ansvar som vilar på dem. Både när det gäller arbetsmarknaden och hyresmarknaden så har ju riksdag och regering sagt till parterna att ”det här får ni ta ansvar för”. Gör de inte det så går politiken in.
Vilket Claes Stråth inte tycker att de ska göra.
– De ska inte gå in och intervenera. Men riksdag och regering har sagt att parterna har ett ansvar för förhandlingssystemet. Då ska politikerna se till att sätta tryck på dem, se till att de lever upp till dig åtagandet.
– Det här bygger på att parterna på hyresmarknaden har uppfattningen och målet att man ska värna och utveckla ett hyressättningssystem som är ett förhandlingssystem med parter. Är det så att man inte har den uppfattningen – då kan man ju agera så att man försvagar det här systemet. Man kan säga att ”det här fungerar inte” – men man kanske inte har bidragit och försökt få det att fungera.
Bostadspolitik.se:s Kent Persson håller inte med Claes Stråth om att det skulle vara för komplicerat att redovisa varför hyresnivåerna hamnar där de hamnar.
– Nej. Både Sveriges Allmännytta och Hyresgästföreningen är representerade i HMK och det kan inte vara så komplicerat att förklara till exempel varför hyreshöjningen blev 5,25 procent i Västerås. Här behövs transparens.
Däremot håller Kent Persson med om att det är ett bekymmer att de lokala förutsättningarna inte får plats i förhandlingarna och Kent Persson är också inne på att det är fel att ”märken” används.
– Han säger att man förhåller sig till ett ”märke” och det ska man inte göra, enligt trepartsöverenskommelsen. Och den är också jättetydlig i att hyresjusteringarna ska bygga på tre parametrar, där de lokala förutsättningarna är en. Det här har inte fungerat i årets förhandlingar heller.
Kent Persson menar också att det är fel att jämställa hyresmarknaden med arbetsmarknaden.
– På arbetsmarknaden är det två jämbördiga parter som förhandlar. På hyresmarknaden har Hyresgästföreningen i princip ett veto. De förlorar ingenting på att förhala förhandlingarna hur länge som helst. Att det inte är jämbördiga parter är ett av huvudproblemen och det som Claes Stråth är inne på, att lägga mer fokus på medling – det fungerar inte om inte parterna är jämbördiga. Systemet fungerar inte och när det inte fungerar är det politikens ansvar att följa upp och vidta de åtgärder som krävs för att få det att fungera.