Regeringen är passiv medan myterna fortsätter att gro

LEDARE | Nej, bilden av den proppmätta och ineffektiva svenska byggbranschen är helt felaktig.
Den svenska byggbranschen tillhör toppskiktet i världen.

Jag hade hoppats att den här texten haft anledning att fokusera på regeringens förslag i den vårändringsbudget som regeringen presenterade igår. Men tyvärr icke så. Det enda av betydelse att kommentera är att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget till barnfamiljer, som infördes i samband med pandemin, förlängs. Det innebär en kostnad på 650 miljoner kronor. Slut.

Tyvärr bygger det mesta som luftas på missförstånd eller ren okunskap

Grunnar en stund över regeringens passivitet. Man kunde kanske förvänta sig att rådande kris inom hus- och bostadsbyggnadssektorn åtminstone skulle utlösa en viss aktivitet hos regeringsunderlagets riksdagsledamöter. Men inte mycket till livstecken där heller. Utom på en punkt. På X (fd Twitter) och i andra kanaler poppar regelbundet upp kommentarer på temat ”vad gör ni själva då?”, inte sällan med beskrivningen av branschen som en samling ”feta katter” som bara väntar på nästa statliga stöd.

Tyvärr bygger det mesta som luftas på missförstånd eller ren okunskap. Alltför ofta springer jag på politiker (men också journalister) som inte kan skilja på projektutvecklingsbolag och byggföretag, trots att de skiljer sig åt fundamentalt vad gäller kapitalstruktur, typer av risktagande samt vinstberäkningar. Helt kort sysslar de förra med en finansiell affär där kalkylräntan är kopplad till betydande finansiella risker och priset på eget kapital. Den andra kvisten av samma gren utgörs av fastighetsbolagen som arbetar med en finansiell hundraårsaffär, som just nu inte får kompensation för stigande kostnader.

Entreprenadbolag binder lite kapital men hanterar i gengäld betydande, ofta okända, produktionsrisker. Ett relativt stort antal projekt går regelbundet med förlust vilket får omedelbara konsekvenser för de mindre bolagen. För de större kan förlustprojekten jämnas ut mot andra mer lönsamma men faktum kvarstår att de större bolagen redovisar vinstmarginaler på mellan två och fyra procent av omsättningen, vilket också är det vinstmått som tillämpas av entreprenadbolag. (Jämför gärna dessa marginaler med andra branscher med likartad logik.)

Det som lite slarvigt kallas för byggbranschen består i realiteten av i grunden helt olika typer av vitt skilda företag, med olika villkor och förutsättningar

Till detta har vi en lång och uppdelad värdekedja – från råvaru- och materialproducenter till grossister, detaljister och installationsföretag – som slutar hos entreprenadbolagen som så gott som alltid möter unika förutsättningar och således bygger en tillfällig fabrik, varje gång. Det som lite slarvigt kallas för byggbranschen består i realiteten av i grunden helt olika typer av vitt skilda företag, med olika villkor och förutsättningar.

Bilden av en traditionell industri med ett fåtal dominerande bolag är också felaktig. 2022 fanns 121 444 företag registrerade inom byggindustrin. Omsättningsmässigt står de fyra största byggföretagen tillsammans för omkring en femtedel av omsättningen. Byggindustrin är i realiteten en småföretagarbransch där 94 procent av alla byggföretag har färre än tio anställda. När talet om oligopol förs på tal rekommenderas en jämförelse med detaljhandeln, telekom eller varför inte politikernas älsklingsjämförelse, bilindustrin, där den globala marknaden domineras av ett tiotal aktörer.

När den saken förs på tal kan se hur politikerna nästan leviterar av lycka i sina bänkar

Vilket för oss till ett annat politiskt älsklingstema; de höga svenska byggkostnaderna. När den saken förs på tal kan se hur politikerna nästan leviterar av lycka i sina bänkar. Nu ska de ”feta katterna” äntligen sättas på plats. Synd bara att man inte heller här är särskilt pålästa.

Det första problemet är att man blandar ihop (den totala) produktionskostnaden med själva byggkostnaden. Enligt de beräkningar som gjorts av Byggföretagen utgör byggkostnaden förvisso 53 procent av helheten men domineras av naturliga skäl av löner. Eftersom Sverige är ett högkostnadsland, inte bara för byggnadsarbetare, utgör löner nära 40 procent av själva byggkostnaden. Resten består av material och transporter. Vidgar vi fokus kan vi konstatera att två poster dominerar kategorin ”övriga produktionskostnader”, nämligen kostnader för mark och kommunala avgifter samt moms

Så var går egentligen debatten fel? En alldeles uppenbar faktor är bristen på bakgrundskunskap. Med bara en gnutta ödmjukhet skulle den saken snabbt avhjälpas men ett annat problem är att vi ofta jämför äpplen och päron. Som framgår av SBUF-rapporten Byggkostnader för bostäder i Sverige jämfört med andra länder, 23-06-02, Persson, Jonsson Fölster haltar ofta jämförelserna.

Proppmätt, primitiv och ineffektiv – nej, den bilden av svensk byggbransch är definitivt helt felaktig

I SBUF-studien har byggkostnaden för en lägenhet jämförts mellan Sverige, Finland och Portugal. Studien visar att en finsk lägenhet är 8–33 procent mindre än en svensk, och att en lägenhet i Portugal och Finland har sämre tillgänglighet och ljuskrav – för att inte tala om energiprestanda – vilket givetvis landar i politiska beslut. Vidare konstateras att graden av digitalisering och industrialisering är lägre i Portugal, något som dock kompenseras av lägre löner.

Proppmätt, primitiv och ineffektiv – nej, den bilden av svensk byggbransch är definitivt helt felaktig. Vid en jämförelse tillhör svensk byggindustri snarare toppskiktet i världen. Frågan är bara vad som återstår av hus- och bostadsbyggnadssektorn – och all samlad kompetens – när den pågående krisen närmar sig sitt slut?

Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke