LEDARE | Samverkan är bra och viktigt.
Men att tvinga fram samverkan är fel väg att gå.
Regeringen har tänkt fel och borde dra tillbaka – eller ändra direktiven för – utredningen om obligatorisk platssamverkan.
Att samarbete, samverkan och engagemang tillhör de viktigaste delarna i att skapa tryggare bostadsområden och offentliga platser är de allra flesta överens om. Lika så att det är flera parter som behöver delta i arbetet för att resultaten ska kunna nås. Det är just samverkan emellan fastighetsägarna, kommunen, civilsamhället och polisen som gör att områden och platser kan förändras från otrygga platser till platser där tryggheten står i centrum.
Att tro att samverkan och engagemang kan lagstiftas fram är både naivt och direkt felaktigt
Det finns olika benämningar på platssamverkan. Oavsett namnet; ska samverkan lyckas krävs det gemensam vilja och syn på vad som ska göras, hur det ska genomföras och hur det ska finansieras. En del saker är enklare att lösa än andra. Men en sak vittnar alla som deltagit i platssamverkansprojekt om: Engagemanget och viljan att lösa problemen tillsammans är nyckeln till framgång. Saknas det engagemanget så lyckas inte platssamverkan.
Politikerna har insett att platssamverkan kan vara en väg framåt i att skapa ett tryggare samhälle. I grunden är det bra och en välkommen insikt. Men därifrån till regeringens utredning om hur en tvingande platssamverkan ska gå att reglera är det långt. Långt förbi det som är rimligt. Att tro att samverkan och engagemang kan lagstiftas fram är både naivt och direkt felaktigt.
I förra veckan hade jag förmånen att få vara en av talarna på en hearing som Fastighetsägarna arrangerade på temat. På hearingen deltog utredarna till utredningen ”Åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön” och ett stort antal fastighetsägare. Utredarna gör sitt jobb. De har fått uppdraget att ta fram förslag på lagstiftning kring hur platssamverkan kan göras obligatorisk. Det hade varit betydligt klokare av regeringen att tillsätta en utredning för att titta på om en obligatorisk lagstiftning kan införas och vilka konsekvenser en sådan skulle kunna få.
Och redan här görs den första tankevurpan från regeringen
På hearingen lyfte jag ett stort antal frågetecken kring en kommande tvingande lagstiftning. Även om grunden i lagstiftningen ska bygga på fortsatt frivillighet så hänger alltså ett tvång över fastighetsbranschen, för det är just fastighetsägarna som ska tvingas. Det går inte att tvinga vare sig kommun, polis eller andra myndigheter till att samverka med fastighetsägare. Och redan här görs den första tankevurpan från regeringen. Alltför ofta är det just kommunen eller andra myndigheter som av olika skäl inte deltar i platssamverkan. Och även om de deltar så kan graden av engagemang skifta. När de deltar och gör det med genuint engagemang ökar förutsättningar för att samverkan ska lyckas.
Det pratas om att det finns fastighetsägare som inte vill delta, ett slags freeridersproblematik alltså. I verkligheten vet jag inte hur stort det problemet egentligen är. Vill man inte delta för att man inte tror på samarbetet eller saknar ekonomiska resurser så undrar jag verkligen vad som blir bättre för att man tvingar dessa mot sin vilja att delta. Samverkan kommer ju knappast bli vare sig smidigare eller bättre. Risken är ju uppenbar att samarbetet blir svårt och obefintligt som resultat av tvånget.
Vad man vinner på att tvinga dessa små fastighetsägare har jag verkligen svårt att förstå
Jag tycker det saknas förståelse för de små fastighetsägarnas förutsättningar att delta i platssamverkan. De har oftast varken ekonomi eller anställda som kan praktiskt ingå i dessa samarbeten. Vad man vinner på att tvinga dessa små fastighetsägare har jag verkligen svårt att förstå.
Farhågorna med en tvingande lagstiftning är många. Ska oseriösa fastighetsägare som är en del av problemet ingå i samarbeten med seriösa aktörer? Hur ska kostnaderna regleras på ett rimligt sätt utan att riskera att kostnadsöverföringar sker från det offentliga till det privata? Utredningen kommer säkert till delar att svara på farhågorna, men av det jag tagit del av så här långt blir frågorna snarare fler än besvarade.
En lagstiftning som tvingar fram platssamverkan riskerar att göra mer skada än nytta
Utredningen tittar på två vägar för att skapa obligatorisk platssamverkan. Den ena vägen är där fastighetsägare kan tvinga in andra fastighetsägare. Men offentliga aktörer kan inte tvingas in. Trots det funderar man på att både kommun och allmänheten ska få styrelseplatser i dessa samverkansorgan. Vidare funderas det på att samråd ska åläggas för den påtvingade platssamverkan. Den andra vägen är att kommunen ska kunna tvinga in fastighetsägare i platssamverkan. Här kommer det ofrånkomligt skapas problem kring finansieringen och en oro kring just kostnadsöverföring från det offentliga till fastighetsägare.
Till saken hör ju dessutom att för de allra flesta fastighetsägare är just trygghetsarbetet en av de viktigare uppgifterna man har att arbeta med och att lösa det ensam går sällan. Samverkan är vägen framåt och det som kan ge resultat på både kort och lång sikt. Nyckeln till framgångsrik platssamverkan är engagemang och ömsesidigt förtroende. Det kan inte lagstiftas fram. Regeringen borde inse att de tänkt fel och dra tillbaka utredningen. En lagstiftning som tvingar fram platssamverkan riskerar att göra mer skada än nytta.
Kent Persson
Vd för Bopol AB, som driver Bostadspolitik.se
Samhällspolitisk chef, Heimstaden