BOPOLPODDEN | Han är snällare mot ministrarna efter sin korta tid inom politiken. Han kommer aldrig mer fiska ål. Han tror på landsbygden och att industrin kommer skapa tillväxt – om den ges frihet. Möt PM Nilsson – journalisten som blev statssekreterare men fick lämna posten efter tre månader och som nu är vd för Timbro – i ett samtal om frihet, tillväxt, och den nya förståelsen för regeringen och livet på den högsta politiska nivån i Sverige. Programledare: Anna Bellman.
PM Nilsson blev väldigt överraskad när statsminister Ulf Kristersson ringde och ställde frågan om den politiske redaktören på DI:s ledaravdelning ville bli hans statssekreterare. Det slutade med en skandal och PM Nilsson fick avgå efter bara tre månader – men han ångrar inte att han tackade ja.
– Nej, inte alls. Efter att under ett par decennier ha betraktat svensk politik utifrån var det ju extremt intressant att se det inifrån, det måste jag säga. Jag lärde mig otroligt mycket. Jag fick en helt annan förståelse för stadsrådens och för statsministerns roller. Jag fick något slags respekt för hela maskineriet, säger PM Nilsson i podden.
– Jag kommer aldrig mer kunna vara lika hård mot statsministern, eller ministrar överhuvudtaget, som jag tidigare var i spalterna. Det är så lätt att vara hård när man inte vet någonting.
Riktiga tjuvfiskare lägger 24 ryssjor
PM Nilsson berättar också om historien som fällde honom – att han la fyra ålryssjor ett par år innan han blev statssekreterare. Att statsministern kände till detta, men att man antog att utredningen var nedlagd – vilket den inte var.
– Fyra ryssjor är ganska få – riktiga tjuvfiskare lägger 24 ryssjor. Det är många i Karlskrona skärgård som lägger ryssjor. Så det är vanlig över att polisen lägger ner såna här småsaker, men det gjorde man till det här fallet. Det ringde en vänlig kommissarie från Karlskronapolisen när jag hade varit statssekreterare i fem veckor och då började allting rulla igång.
Om sin syn på händelsen i dag säger han:
– Det var ett ganska folkligt brott ändå, lite Åsa-Nisseartat. Delar av befolkningen tar det på allvar, de flesta inte. Jag har betalat mina böter. Jag tänker aldrig mer fiska ål. Det var helt rätt att avgå. Men jag ångrar verkligen inte att jag jobbade där i några månader.
Den revolutionära kapitalismen
Timbro startades 1978 och huvudmålen är desamma: Att argumentera för fritt företagande, ett fritt samhällsskick – och tillväxt.
– Uppgiften kvarstår och den är evig. Kapitalismen är fortfarande ett ungt system, den är stökig och revolutionär och ändrar samhällena väldigt mycket. Och den är så påhittig, innovativ och utmanande att motståndet alltid kommer att finnas där. Och då är det väldigt viktigt att det finns instanser i samhället som argumenterar för den fria marknaden.
Kring bostadsmarknaden är det framför allt två områden han menar behöver bli friare. Hyressättningen och strandskyddet.
– Vår chefsekonom (Fredrik Kopsch) kommer snart med en rapport, där han jämför situationen i Helsingfors och i Stockholm. Han åkte till Helsingfors och letade efter en lägenhet och på 28 minuter hittade han en lägenhet, motsvarande en trea på Strandvägen med en hyra på 15 000 kronor.
– Han kom hem och sa ”Jag har alltid varit för marknadshyror, nu har jag varit i Helsingfors och jag har aldrig i hela mitt liv trott att det var så bra”.
– På landsbygden tror jag att det är helt nödvändigt att göra en fullständig revidering av det vi kallar strandskydd. Om man idag bygger ett småhus i några småorterna i Sverige så förlorar man omedelbart över en miljon. Det kostar kanske lågt räkna tre miljoner att bygga. Och marknadsvärdet är ett och ett halvt när det är färdigt. Alltså gör ingen det. Men om man bygger nära vattnet – då blir värdet högre för så vill folk bo.
Behov av attraktiva bostäder på landsbygden
PM Nilsson berättar även om en resa han gjorde tillsammans med Jan Jörnmark för en annan rapport som kom nyligen, då man fokuserade på småstäderna, med budskapet att mängder av hyreshus från miljonprogramsåren behöver rivas.
– Jag har aldrig sett ett sådant bostadselände faktiskt. I USA ser man sådana saker, extremt slitet, extremt fattigt. Och om man tittar på gamla foton över de här miljöerna, där de här längorna nu står, så är det ju närmast brottsligt att man rev den här mycket vackra, småskaliga träbebyggelsen som fanns innan och som hade varit extremt attraktiv idag. Och så ersatte man det med de här längorna.
– Samtidigt finns behov av attraktiva boenden i de här småstäderna. Där finns småskalig industri och med tanke på automationen – en ABB-robot kostar 200 000 kronor och ersätter tio man – så det finns ingen anledning att ha produktionen i Indien, Kina eller Bangladesh längre, utan mycket tyder på att man kommer kunna ha det här hemma – finns det förutsättningar att utveckla städerna. Men då är det viktigt att hitta mekanismerna för att kunna bygga attraktiva bostäder – och att kunna bygga vid vattnet är en viktig nyckel.
Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:
– En intervju som levererade mycket av det jag gillar som läsare av PM Nilsson – en glasklar analys och en förmåga att sätta saker i sammanhang.
Om PM Nilssons analys om de mindre städerna och dess möjlighet att växa genom att industrier flyttar hem produktion, säger Lennart Weiss:
– Jag delar hans optimism när det gäller nyindustrialiseringen. Hans reflektioner kring robotiseringens effekter och möjligheten till återindustrialisering av Sverige – det tror jag väldigt starkt på. Och det är klart att många av de här industrierna kommer att etableras i det som har uppfattat som det perifera industriella Sverige. Så där finns ju en optimism som man ska fånga och då kommer också finnas ett behov av ett nytt samhällsbygge ute i landet.
– Och då kommer man in på Timros rapport, som har utarbetats av Jan Jörnmark: Riv nedgångna miljöer, återskapa attraktiva stadsmiljöer i mindre skala på landsbygden och gör det möjligt att bo attraktivt på landet genom att till exempel förändra strandskyddsreglerna
– Skulle man formulera en sådan politik och knyta an till de ekonomiska krafterna som finns i samhället nu, då skulle den här motsättningen som vi har mellan stad eller land minska radikalt.