DEBATT | Makten över bostadsbyggande borde inte vara i händerna på mer eller mindre villiga politiker som gynnar särintressen. Det kommunala planmonopolet måste avskaffas. Det borde självklart vara så att den som äger en bit mark ska få bestämma över hur marken utvecklas, även om det innebär att det byggs ett lägenhetshus i närheten av ett villaområde, skriver Anton Holmlund, samhällsbyggnadspolitisk talesperson för Liberala Ungdomsförbundet.
“Not in my backyard” eller NIMBY som det förkortas sätter ord på en attityd som tycks drabba alla som lyckats ta sig in på bostadsmarknaden, särskilt villaägare verkar vara extra drabbade av denna åkomma. Det kan sammanfattas som att alla vill minska hemlösheten och bostadsbristen, gärna bygga fler bostäder, men inte just i närheten av där de själva bor. Hade det bara varit en liten del av samhället som tänkte och tyckte så hade det varit ett ganska litet problem, men tyvärr tycks det snarare vara tvärtom.
Överallt där det planeras för bostäder blir det ramaskri
Det finns många som med rätta beklagar bristen på politiskt engagemang i samhället, men något som alltid väcker det politiska engagemanget hos medelsvensson är risken att behöva bli granne med ett lägenhetshus. Överallt där det planeras för bostäder blir det ramaskri. Personer som inte skulle tänka tanken att engagera sig för skolan, äldreomsorgen eller vården börjar genast skicka in utförliga överklaganden till länsstyrelsen, fylla dialogmöten och organisera sig i både partier och villaägarföreningar i syfte att stoppa och förahala alla planer på nya bostäder, ofta med stor framgång.
Nu undrar kanske läsaren vad som är så problematiskt med detta? Jo, det är så att detta överklagande och förhalande får negativa konsekvenser för både samhälle och individ. När alla bostadsprojekt i regel antingen stoppas eller kraftigt begränsas i omfattning blir det en del av bostadsbyggarnas kalkyler. Man räknar med att alla byggprojekt kommer kräva mer tid och pengar än de egentligen behöver. I slutändan betyder det att färre platser i Sverige är lönsamma att bygga bostäder på. Det här är en av förklaringarna till den enorma bostadsbristen i Sverige. Köerna för hyresrätter i storstadsregionerna är ofta upp mot tio år långa, i Stockholm ofta ännu längre.
Vad är viktigast, villaägarens rätt att slippa se ett lägenhetshus eller den drivna studentens rätt att tacka ja till en utbildning utan att oroa sig för att inte få bostad?
Bostadsbristen drabbar inte de som redan har det på det torra, men det drabbar unga. De ofta väldigt välbeställda som överklagar och förstör byggprojekt sätter sina egna intressen framför andras. Vad är viktigast, villaägarens rätt att slippa se ett lägenhetshus eller den drivna studentens rätt att tacka ja till en utbildning utan att oroa sig för att inte få bostad?
Det finns säkert de som nu invänder att det är demokratiskt viktigt att grannar får göra sin röst hörd, att det skulle vara någon form av folkstyre. Det menar jag är en helt felaktig demokratisyn. I en sann demokrati så spelar alla röster roll, inte bara grannarnas, och på dialogmötena finns det aldrig någon som för de bostadssökandes talan. Det är en väldigt selektiv demokrati att en liten grupp ska kunna utöva offentlig makt över byggentreprenörers äganderätt enbart för att gagna sina egna intressen.
Problemet är att Nimbyismen tillåtits förgifta och förstöra den svenska bostadsmarknaden på bekostnad av de bostadssökande
Det är inte villaföreningarnas fel att det är såhär. De utnyttjar bara alla medel som står till buds för att gagna sig själva. Hyresgästföreningen gör precis samma sak för att gagna sina intressen. Det är systemet som har placerat den här makten i villaföreningarnas händer som är problemet. Det kommunala planmonopolet skapar möjligheter för vissa intressegrupper att pressa politikerna till att fatta dåliga beslut. Nimbyismen kommer alltid finnas, själviska villaägare kommer alltid försöka skydda sina särintressen på andras bekostnad. Problemet är att Nimbyismen tillåtits förgifta och förstöra den svenska bostadsmarknaden på bekostnad av de bostadssökande.
Makten över bostadsbyggande borde inte vara i händerna på mer eller mindre villiga politiker som gynnar särintressen. Det kommunala planmonopolet måste avskaffas. Det borde självklart vara så att den som äger en bit mark ska få bestämma över hur marken utvecklas, även om det innebär att det byggs ett lägenhetshus i närheten av ett villaområde.
Anton Holmlund
Samhällsbyggnadspolitisk talesperson, Liberala Ungdomsförbundet
Nimbyismen innebär en okunnig övertro på att marknaden styr bäst. Men i de flesta marknader blir allt färre alltmer dominanta, både privata och offentliga aktörer. Då blir det pengarna som gäller medan allmänintresse som vacker och trivsam stad. Skönhet rivs/förvanskas och lådor i fyrkantig gråskala byggs.
Markägandet i lokala delar av staden domineras ofta av en enda aktör, och har därför makten över området. Kolla får du se!