Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss är spontant positiv till Peter Larssons delrapport och de tre förslagen som ska underlätta för bostadsbyggandet i norr.
På fredagen publicerades en delrapport i Peter Larssons utredning om hur samhälls- och bostadsbyggandet i norr ska främjas.
Utredaren Peter Larsson kommer med tre konkreta förslag kring hur staten kan ta ansvar:
# Möjliggör för Norrlandsfonden att finansiera bostadsbyggande.
# Inför statlig kreditgaranti.
# Inför en statlig hyresförlustgaranti.
Bostadspolitik.se:s expert Lennart Weiss kommenterar:
– Den första reaktionen är att Peter Larsson har den rätta agendan. Han har förstått att branschens problem är finansiellt och det är mycket välkommet att han har det perspektivet.
– Om bostäderna som ska möjliggöra det gröna skiftet ska förverkligas krävs det lösningar som parerar för de produktionskostnader som just nu omöjliggör kalkylerna. Det krävs att risken delas av olika parter och det är uppenbart att staten är en av de parterna.
– Personligen tror jag att det vore bra om industrin själv kliver in och agerar hyresvärd själv, på liknande sätt som skedde när industrin byggdes ut under första halvan av 1900-talet. Det vore bra om detaljerna i det här hade utformats i samspel med industrin.
Lennart Weiss menar att de tre förslagen är rätt verktyg – de adresserar finansiering av eget kapital, och garanterar krediter och hyresförluster.
– Sedan har jag inte satt mig in i detaljerna, man behöver ju räkna på det här för att se om de kan innebära att kalkylerna kan gå ihop. Jag saknar dock en punkt och det är landsbygdslån för uppförande av egna hem, som finns i Norge. Det hoppas jag kommer med i den slutgiltiga rapporten.
– Men sammanfattningsvis har Peter Larsson gjort ett bra jobb.
Gamechanger om regeringen går vidare
De tre förslagen ska nu analyseras av regeringen och Lennart Weiss menar att det är ”50-50” om regeringen sedan kommer att välja att gå vidare med dem.
– Om de går vidare så är det en gamechanger. Då gör regeringen en principiellt viktig förflyttning – då har de insett att den rent marknadsfinansierade bostadspolitiken har nått vägs ände. Vad som tyder på att de kommer att gå den vägen är att de redan är där när det gäller att finansiera ny kärnkraft. Jag hoppas att de tänker på samma sätt här och inte hindras av ideologiska käpphästar, säger Lennart Weiss.
Jag håller med Kent Persson i den här frågan. Problemen i Norrland är inte så speciella att det räcker med åtgärder i Norrland. Grunden måste vara att värdet av det som byggs är minst lika stort som kostnaden för att bygga (och då ingår den ofta försummade kostnaden i form av CO2 och annan miljöförstöring). Värdet av nya bostäder i Skellefteå och Boden måste garanteras av de som ska bo där och av dem som vill att de ska flytta dit, dvs deras arbetsgivare. Och det som byggs måste ha sådana långsiktiga kvaliteter att värdet består över tid, att människor kommer att vilja bo där även när trycket på bostadsmarknaden avtar. Även för en gammal socialist vore marknadshyror i nyproduktion ett steg som det är dags att ta.
De statliga kreditgarantierna skulle kunna vara ett oerhört värdefullt verktyg om de tilläts agera på ett sätt som garanterade största möjliga samhällsnytta – i Norrland och på andra håll. Sverige är fullt av byggprojekt som är uppenbart nyttiga, därför att de är tänkta att genomföras på platser där det t ex saknas bostäder för gamla och unga, därför att de tillför kvaliteter som det kommersiella resp allmännyttiga byggandet inte klarar av att tillfredsställa eller av andra skäl. Med modiga kreditgarantier, som tillåts ta de kreditrisker bankerna inte kan ta, skulle de kunna göra ofantlig nytta. Även i Norrland.
Detta är inte statens problem.
Jag tycker att grundproblemet bostadsbrist helt skall ägas av de nya batteri- och malmföretagen.
Att etablera ny industri förutsätter tillgång till råvara, energi, mark och personal.
Det finns inga rättigheter som samhället skall tillhandahålla den som vill starta företag
Industriföretagen får välja var det är ekonomiskt mest fördelaktigt att etablera sig.
Finns ingen malm kan den transporteras, men personal kan inte transporteras,
men väl flyttas.
Alltså är bostadsbyggandet industriföretagets problem och inte
skattebetalarnas.
Tror någon att omvänt att om etableringen skulle ske i Göteborg att staten skulle bekosta transporten av malm dit där bostäder finns.
För övrigt vill väl ändå inte LKAB sälja malm till nya entreprenörer, varför etableringen ändå är fel !!!