KRÖNIKA | KRISTINA ALVENDAL
”Nä, nu blir jag arg. När jag inte har pengar, då kan jag inte dricka sockerdricka, och när jag har pengar, då får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då dricka sockerdricka?”
Citatet från Emil i Lönneberga påminner om hur det känns att jobba med livsmedelsetableringar i Sverige idag. Alla pratar om vikten att göra något åt de höga matpriserna, men förutsättningarna runt omkring i våra städer saknas nästan helt. Det är helt enkelt en konsekvens av hur vi planerar och bygger våra städer. Det är också en konsekvens av att lagen tillåter att man utesluter möjligheten att sälja livsmedel i en annars ändamålsenlig butikslokal.
Tyvärr är det ingen slump att många mindre lokaler i bottenvåningarna nu står tomma i delar av Sverige. Det som efterfrågas är helt enkelt något annat
I innerstäderna finns inte tillräckligt stora lokaler för att kunna skapa konkurrens till de redan etablerade butikerna. I brist på ökad konkurrens kan därför de höga priserna fortsatt dominera. Städerna har planerats för ”levande bottenvåningar”, vilket ofta har lett till små och mysiga boutiquer och restauranger på ritningarna. Det är dock ofta omöjligt att bedriva verksamhet i lokalerna. Det är en gåta hur det kommer sig att stadsplanerare och fastighetsägare inte tänker in närservice när bostäder och stadsdelar byggs. Tyvärr är det ingen slump att många mindre lokaler i bottenvåningarna nu står tomma i delar av Sverige. Det som efterfrågas är helt enkelt något annat.
Det är en missuppfattning att man behöver välja
När lokalerna inte blir tillräckligt stora i innerstäderna söker sig därför livsmedelsaktörer utåt mot stadens ytterkanter. Där kan det ibland vara möjligt att bygga en enplansbutik med rätt yta eller så planeras nya områden och det finns då möjlighet att redan från början kunna planera in tillräckligt stora ytor i de kommande bottenvåningarna. Detta är dock något som ofta stöter på motstånd. Många beslutsfattare är av uppfattningen att de måste välja mellan att slå vakt om de små boutiquerna i innerstadsläget samt de befintliga aktörerna eller om de skall möjliggöra för invånarna att få lägre matpriser genom att etablera nya livsmedelsbutiker på fler platser.
Vad som däremot inte är möjligt är att tro att livsmedelspriserna kommer att sjunka genom att man bara pratar om det
Det är en missuppfattning att man behöver välja. I en växande stad är det fullt möjligt att ha levande innerstadskärnor och samtidigt ha funktionella livsmedelsbutiker på andra platser. Vad som däremot inte är möjligt är att tro att livsmedelspriserna kommer att sjunka genom att man bara pratar om det.
Tidningsrubrikerna skriker ”Matpriserna skenar!” Finansministern kallar till sig ”matjättarna” och uppmanar de att hålla nere prisnivåerna. Vänsterpartiledaren kräver prisreglering. En annan politisk företrädare vill att Konkurrensverket skall ”övervaka marknaden”. Trots ett politiskt tryck var matprisökningen 2023 den näst högsta på över tio år.
Varför finns det inte tillräckligt stora lokaler i bottenvåningarna i den kvartersstruktur som nu växer fram?
Jag undrar stilla var är de politiska kraven på att kommunen planerar in fler livsmedelsbutiker i den växande staden? Varför finns det inte tillräckligt stora lokaler i bottenvåningarna i den kvartersstruktur som nu växer fram? Varför stoppar politiska företrädare och kommunala tjänstemän aktivt etableringar av nya livsmedelsbutiker?
I en PWC-rapport som nyligen presenterades kan man läsa att en familj kan spara mellan 9 000 och 29 000 kronor per år genom att handla hos en lågprisaktör. Då skall man veta att det även finns pengar att tjäna hos de mer traditionella aktörerna om en lågprisaktör etablerar sig i området. Det innebär nämligen en prispress. Något som även Konkurrensverket lyft fram i debatten om de höga svenska matpriserna.
Dessa slantar skulle komma väl till pass i dagens ekonomiska situation
Dessa slantar skulle komma väl till pass i dagens ekonomiska situation. Till exempel för en extra amortering på bolånet. Eller till en månadshyra i det hyrda boendet. Eller kanske, kanske en utlandsresa på sommaren.
Så om man inte kan etablera nya livsmedelsbutiker i innerstaden för att det inte finns lokaler och om man inte får etablera livsmedelsbutiker i ytterstaden för att man inte får bygga nya, var i hundan skall man etablera nya livsmedelsbutiker?
Kristina Alvendal
Stadsbyggnadsexpert och samhällsbyggare