DEBATT | Politiken har inte har tagit boendesegregationen, utanförskapet, hemlösheten och bostadsbristen på tillräckligt stort allvar. Kommunerna står handfallna med otillräckliga verktyg för att hantera de framväxande bostadssociala problemen. Därför behövs en bred socialliberal bostadsreform som förbättrar möjligheterna för de allra mest utsatta; behovsbostäder, skriver Liberalernas Jakob Olofsgård.
Den svenska lösningen med sociala bostäder håller inte längre, bäst före-datumet har gått ut för flera decennier sedan. Situationen har nu blivit ohållbar. Stadsmissionen larmar om ökande antal barnfamiljer som hamnar i det vi kallar en strukturell hemlöshet, där varken psykisk ohälsa eller missbruk är anledningen till att ett hem saknas, detta är vilka människor som helst, det kunde varit du och jag som handlöst faller mellan stolarna. Eller som vid tunnelbanan: ”Se upp för mellanrummet mellan vagn och perrong.” I det glappet hamnar idag kvinnor som inte har någon möjlighet att fly undan sin partner som slår, då denne även har sett till att sätta kvinnan i skuld och utan möjlighet att få en egen bostad. Där hamnar både barnfamiljer och ensamma äldre som det av olika skäl inte har gått bra för i livet och ekonomin till en bostad är en allt för stor utmaning.
Kommunerna står handfallna med otillräckliga verktyg för att hantera de framväxande bostadssociala problemen
Allt detta har skett eftersom politiken inte har tagit boendesegregationen, utanförskapet, hemlösheten och bostadsbristen på tillräckligt stort allvar. Kommunerna står handfallna med otillräckliga verktyg för att hantera de framväxande bostadssociala problemen. Därför behövs en bred socialliberal bostadsreform som förbättrar möjligheterna för de allra mest utsatta, ger kommunerna de verktyg de behöver och ger tillbaka friheten till den enskilda människan.
Den utsatta kvinnan i en våldsam relation som lyckas hitta ett alternativt boende riskerar att gå från en utsatthet till en annan
Idag förpassas människor i akut hemlöshet till adresser med redan stor utsatthet. Den utsatta kvinnan i en våldsam relation som lyckas hitta ett alternativt boende riskerar att gå från en utsatthet till en annan. Vi kallar dessa områden för olika namn, men de finns i varje kommun, stor som liten, oftast där ingen annan helst vill bo och där vi inte vill att våra egna barn ska växa upp. Att hänvisa ytterligare utsatta människor till dessa miljöer fördjupar utanförskapet och segregationen, och är dåligt för dessa individer.
Därför behövs det en ny social boendeform i Sverige som Liberalerna valt att kalla behovsbostäder. Ett boende som utgår från behov, för den som riskerar att utsättas för våld i hemmet, bli hemlös eller av annat skäl har ett särskilt stort behov av bostad och behöver en väg till ett tryggt hem. Dessa behovsbostäder ska förmedlas till de mest behövande. Detta bygger på flera tydliga villkor:
- Behovsbostäder får inte finnas i någon form av redan utsatt område. Utan ska byggas upp som ett bostadsbestånd bland befintliga bostäder, och de ska inte utgöra majoriteten av bostäderna i en trappuppgång.
- Både de allmännyttiga och de privata fastighetsägarna behöver omfattas av denna reform. Kommuner kan exempelvis ställa krav på exploatörer vid nybyggnation att en viss del av bostäderna ska undantas till behovsbostäder. Men även vara möjligt för en fastighetsägare att själva söka för att få lämpliga bostäder bland sina befintliga.
- Det ska vara långsiktiga villkor för hyreskontrakten och en hyra som knyts till lämpligt index. Och med möjlighet till förlängning för en långsiktig lösning för att få ordning på livssituationen.
- Trygga bostadsbolag som hyr ut behovsbostäder ska även omfattas av en statlig hyresgaranti. Ett självfinansierat system genom en riskpremie utformad efter systemets långsiktiga kostnader. Detta ska skötas tillsammans med socialtjänsten vid betalningssvårigheter och verka vräkningsförebyggande.
Behovsbostäder är det verktyg kommunerna behöver, där utsatta människor får en möjlighet att kalla något för sitt hem
Den generella bostadspolitiken som bedrivits sedan den bostadssociala utredningen på 40-talet är i verkligheten inte renodlat generell då kommunerna har fått ta notan för de särskilda insatser som har krävts för att rädda människor från att bo på gatan, detta för att det har saknats en social bostadssektor från rikspolitiken. Både Boverket och Stadsmissionen rekommenderar Sverige att ta fram nya boendelösningar för att lösa ett verkligt problem. Behovsbostäder är det verktyg kommunerna behöver, där utsatta människor får en möjlighet att kalla något för sitt hem.
Jakob Olofsgård
Bostads- och folkhälsopolitisk talesperson
Liberalerna
Mycket klokt förslag med behovsbostäder. Liberalerna bör även verka för att färre hemlösa blir Svarte Petter mellan kommunerna. Hemlösa behöver få stöd av socialtjänst och frivilligorganisationer att om den hemlöse saknar adress, skriva sig på församlingen i den kommun de har sin huvudsakliga dygnsvila. På så sätt kommer fler hemlösa tillhöra en kommuns socialtjänst som då även har ansvar för tak över huvudet, missbruksvård i de fall det behövs, samordningsansvar med VPM i de fall det behövs, boendestöd trots hemlöshet, hembesök av VPM med mera.
Med vänlig hälsning
Madeleine Langkilde