KRÖNIKA | Diskussioner om social housing i olika former kommer upp till ytan då och då. På senare tid har fler röster höjts för och mot en sådan förändring i bostadspolitiken. Men flera perspektiv om effekterna saknas, menar MKB:s vd Marie Thelander Dellhag.
En klar definition finns inte, men om vi säger att social housing är en form av bostadslösning som bygger på subventionerade hyror med behovsprövning för hushåll med dåliga förutsättningar att ta sig in på bostadsmarknaden passar ett antal sentida utspel in på beskrivningen. Boverkets generaldirektör lyfte frågan under hösten och nu har Liberalerna dammat av ett tidigare förslag som förvisso går under namnet behovsbostäder, men som kan sägas falla in under definitionen ovan. Som motreaktion på det senare har Vänsterpartiet sagt att förslaget i praktiken kommer leda till fattighus – och så är debatten i gång på nytt.
Däremot ser jag det som en viktig uppgift att som representant för allmännyttan tillföra några sakkunniga perspektiv till debatten. Det saknas nämligen flera aspekter
Huruvida någon form av social housing är rätt väg att gå är inte mitt uppdrag att bedöma och är därför ingen värdering jag kommer ägna mig åt att göra. Däremot ser jag det som en viktig uppgift att som representant för allmännyttan tillföra några sakkunniga perspektiv till debatten. Det saknas nämligen flera aspekter.
Till att börja med får vi konstatera att vi idag har en generell bostadspolitik, vilket i korthet går ut på att bostadsmarknaden ska vara öppen för alla och ha så få särlösningar som möjligt. Vissa bolag jobbar med förtur av olika slag, och sociala kontrakt där kommunala förvaltningar erbjuder övergångsbostäder till personer utan bostad är ett vanligt – och viktigt – inslag. Det senare innebär att kommuner hyr bostäder av olika fastighetsägare som de sedan hyr ut i andrahand, efter prövotid om ett till två år omvandlas kontraktet till ett förstahandskontrakt. Därtill är försörjningsstöd och bostadsbidrag verktyg för att hjälpa hushåll som inte med egna medel kan betala sin bostad. Grunden är att hyressättning inte sker fritt utan ska förhandlas mellan bostadsmarknadens parter. Så långt tror jag de flesta är med.
Vilken brist ska de sociala bostäderna lösa?
När vi då går vidare blir en viktig fråga; vilken brist ska de sociala bostäderna lösa? Betalningsförmåga, otillräckligt med köpoäng eller dåliga boendereferenser som gör det svårt att få en lägenhet? Och inte minst; vem ska tillhandahålla dem? I olika förslag som läggs fram är en sak ofta gemensam: det är kommunerna, genom sin allmännytta, som ska bära ansvaret. Inte lika mycket sägs om vad det skulle få för konsekvenser.
Idag råder likvärdig konkurrens mellan kommunala och privata bostadsbolag. Den så kallade allbolagen, lagen om kommunala allmännyttiga bostadsbolag, infördes 2011 och innebär bland annat att vi ska agera enligt affärsmässiga principer. Det var från början Fastighetsägarna som drev på för lagstiftningen för att jämna ut konkurrensen mellan kommunala och privata bostadsbolag. I grunden finns EU:s konkurrens- och statsstödsregler. Resultatet har bland annat inneburit att allmännyttiga bostadsbolag är en samhällsekonomisk kraft vilket möjliggör att ta rollen som en motor i kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Det vill säga vi finansierar oss själva utan att vara en post i kommunens budget.
Därutöver har vi generösa uthyrningskrav vilket möjliggör för hushåll med betydligt lägre inkomster än hos många privata hyresvärdar att hyra en bostad
Som allmännytta står vi nämligen på egna ben finansiellt och ska dessutom skapa ett överskott som möjliggör såväl nyproduktion som en långsiktig och hållbar förvaltning samt utveckling av våra bostadsområden. Dessutom ger det oss möjlighet att ta ett större ansvar när kostnader skenar, som nu, så att hyresgästerna inte behöver stå med icke hanterbara hyreshöjningar. Därutöver har vi generösa uthyrningskrav vilket möjliggör för hushåll med betydligt lägre inkomster än hos många privata hyresvärdar att hyra en bostad. Bland annat tillåter vi ekonomiskt bistånd som inkomst, det är vi nästan ensamma om bland bolagen i Malmö. Vi erbjuder också via kommunen övergångsbostäder till socialt hemlösa, så kallade sociala kontrakt.
Vi kan finansiera sociala insatser eftersom vi genererar vinst, och vice versa innebär stärkta områden också en stärkt affär
Idag tar vi som allmännytta, i linje med lagstiftningen, ett socialt ansvar. Inom ramen för vad som är affärsmässigt motiverat. Låt vara att det finns olika tolkningar av vad det innebär, men enligt min mening och sett till hur vårt bolag MKB och många andra allmännyttor agerar, är ramarna ganska vida. Det är affärsmässigt att göra sociala investeringar, det syns i bostadsområdenas attraktivitet och i förlängningen i fastighetsvärdena. Dessutom är det förutsättningar som ger varandra. Vi kan finansiera sociala insatser eftersom vi genererar vinst, och vice versa innebär stärkta områden också en stärkt affär.
Hittills i debatten har det nämligen saknats all diskussion kring hur social housing ska finansieras
Kort sagt är allmännyttan en viktig spelare på många olika sätt, samtidigt som vi är många som tillsammans utgör helheten. Att införa social housing skulle ändra spelplanen för alla parter på bostadsmarknaden och på allvar äventyra allmännyttans möjligheter att vara den kraft vi idag är. Det kan verka enkelt att föreslå behovsbaserade bostadslösningar, men bostadspolitiken är en tämligen komplex väv som i sin nuvarande form har utvecklats under mer än ett halvt sekel. Min bild är att det finns många konsekvenser som inte berörs när frågan lyfts. Om debatten ska föras på riktigt är det viktigt att ha hela bilden klar för sig. Eller ser debattörerna bara att det ska till ökade statliga subventioner? Hittills i debatten har det nämligen saknats all diskussion kring hur social housing ska finansieras.
Marie Thelander Dellhag
Vd, MKB Fastighets AB, Malmö
Jag kan hålla med om att det finns många konsekvenser som inte berörs, när politiken proklamerar att social housing behövs i Sverige. Samtidigt finns det väl en orsak till att frågan lyfts. Vi har ett stort utanförskap med hemlösa, vräkningar av barnfamiljer, en ökning av kommunala kontrakt mm, trots att vi har en allmännytta som hela tiden påtalar att man tar ett socialt ansvar. Jag tvivlar inte på att ni har höga ambitioner i MKB, men Sverige består av över 300 kommunala allmännyttiga bolag och många driver sina bolag åt ett helt annat håll. Risken för allmännyttan är ju att politiken uppfattar att det är Stadsmissionen, Röda Korset och Rädda Barnen som står för engagemanget och lösningarna för de som står längst från bostadsmarknaden och då har allmännyttan en lång väg att gå för att få bort social housing frågan från dagordningen.