DEBATT | I Bopolpodden med Ted Lindqvist lyftes Finlands avreglerade hyresmarknad fram som en stor framgång. Även Hyresgästföreningens Martin Hofverberg lyfter Finland som ett föregångsland – men menar att det inte beror på den avreglerade hyresmarknaden.
I den svenska debatten lyfts Finland ofta fram som ett intressant exempel, både för sin sociala bostadspolitik och med anledning av införandet av marknadshyror på hyresmarknaden. Nu senast av företaget Evidens som på uppdrag av Bofrämjandet har analyserat 1990-talets finska avreglering.
I Finland lägger staten cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar, mot Sveriges en procent
Det finns mycket att avundas den finska bostadspolitiken, och mycket att låta sig inspireras av. I Finland lägger staten cirka två procent av BNP på bostadspolitiska satsningar, mot Sveriges en procent. Deras satsningar går nästan uteslutande till det hyrda boendet, med kraftfulla subventioner till byggande, och ett generöst bostadsbidrag. I Sverige går nästan allt till det ägda boendet, med ränte- och ROT-avdrag som de mest centrala utgiftsposterna, politik vars effektivitet kan ifrågasättas. Men det slutar inte där. I Finland är bostadsbyggande en nationell prioritering på regeringsnivå:
- Där säkerställs finansiering och fungerade bostadspolitik i samarbete mellan de viktigaste departementen, vilket blir särskilt viktigt i lågkonjunktur. I Sverige saknas statliga produktionsstöd vilket ger oss en lägre byggtakt och ett mer konjunkturkänsligt byggande.
- Där finns statliga, konkreta mål för bostadsbyggandet i hela landet, som kommunerna har att förhålla sig till. I Sverige är det fritt valt arbete för kommunerna om det ska planeras för fler bostäder eller ej.
- Där tillämpas en fastighetsskatt utan tak som är extra hög för planlagd men obebyggd mark för att påskynda nybyggnationen och förhindra byggföretag från att hamstra byggrätter. I Sverige har vi en regressiv fastighetsavgift som ger negativa incitament för kommuner att planera för fler bostäder då nyproduktion är undantagen från skatten i femton år.
Att Finland presterar väl, och avsevärt bättre än oss, är alltså ingen överraskning. Hela deras bostadspolitiska system syftar till att komma till rätta med de strukturella problem som generellt präglar bostads- och byggmarknaden. Med motsvarande reformer i Sverige; förmånliga bygglån i lågkonjunktur, en nationell översiktsplan med krav på kommuner att planera, samt en klokt utformad fastighetsskatt, skulle även vårt byggande nå nya höjder.
Det är alltså inte graden av reglering av hyresmarknaden som avgör byggtakten, utan om det finns en genomtänkt och finansierad bostadspolitik, eller ej
Förespråkare av marknadshyror vill naturligtvis få det till att Finlands framgångar har med avregleringen av hyresmarknaden att göra. Den som driver den hypotesen måste leva med frågan varför England, ett annat land med en oreglerad hyresmarknad, presterar lika dåligt som Sverige när det kommer till byggande per capita de senaste decennierna. Uppe på finska nivåer för byggandet finns Österrike, ett annat land där det offentliga satsar pengar och jobbar med strategisk markförsörjning i ett system som hänger samman från ax till limpa. Det är alltså inte graden av reglering av hyresmarknaden som avgör byggtakten, utan om det finns en genomtänkt och finansierad bostadspolitik, eller ej.
Att marknadshyror skulle lösa byggkrisen är inte sannolikt. I en annan rapport från Evidens, där man på uppdrag från Byggföretagen räknat på vad hela deras önskelista av reformer (däribland marknadshyror i nyproduktion) skulle ge i ökad byggtakt, landar man i mellan 3000 och 5000 nya bostäder om året. Detta i ett läge där vi under ett år tappat ca 40 000 byggstartade bostäder. Rapporten är en studie i hur impotent den ägarorienterade bostadspolitiska agendan är, med sitt ensidiga fokus på avregleringar och efterfrågestöd.
Lösningen heter produktionsstöd, något som de flesta länder, inte minst Finland, förstått sedan länge
Marknadshyror räddar inga krisande byggkalkyler. Här och nu är problemet snarare att kostnaden för att bygga överstiger betalningsviljan. Lösningen heter produktionsstöd, något som de flesta länder, inte minst Finland, förstått sedan länge.
Alla bostadsrelaterade utgifter är förstås inte av godo. Det finska bostadsbidraget är tre gånger så dyrt som det svenska. Bidraget begränsar förvisso andelen av befolkningen som har svårt att betala sin hyra, men riskerar att över tid skapa en ohållbar kostnad i statsbudgeten, göra många bidragsberoende (i Finland, 30 %), och utgör en indirekt och ineffektiv subvention av privata hyresvärdar.
Se där, ett enstaka fall där Finland kan lära av sitt grannland
Med en förhandlingsordning likt den svenska med bättre balans mellan hyresgäster och fastighetsägare, skulle hyresgästers trygghet öka samtidigt som staten skulle få bättre kontroll på sina utgifter. Se där, ett enstaka fall där Finland kan lära av sitt grannland.
Martin Hofverberg
Chefekonom, Hyresgästföreningen
Mycket välargumenterat. Jag är själv vän av avreglerade marknadshyror, men jag har ändå svårt att se hur Finland är ett bra exempel då ARA-bostäder (social housing) är närmare 30% av beståndet i Helsingfors.
Därtill gör de väldigt generösa bostadsbidragen narr av tanken att finnländarna har en marknadshyra då så många finnar ändå nyttjar sig av dessa bidrag. Min sida borde istället titta på USA, där relativt höga fastighetsskatter och en avreglerad marknad gjort att hyror i proportion till inkomster är ganska låga i många amerikanska städer.
Men att använda USA är väldigt vanskligt i svensk debatt, så man skriker om Finland istället även om det systemet knappast är särskilt marknadsliberalt när man faktiskt tittar på detaljerna, precis som Hofverberg korrekt påpekar.