Socialdemokraternas rapport om parallellsamhällen missar helt förståelsen av de mekanismer som driver segregation, menar professor emeritus Charlie Karlsson.
”Den otvetydiga slutsatsen att de upplevda problemen endast kan lösas på plats i de utsatta områdena”, skriver han på SvD Debatt.
Karlsson menar att segregation är något naturligt, som grundar sig på att man vill bo tillsammans med människor man har mycket gemensamt med, så har det alltid varit. Och om människor tvingas att bosätta sig någon annanstans minskas dessas välmående, även om det handlar om att man flyttas från ett så kallat ut satt område.
Det här, menar han, missar Socialdemokraterna i rapporten ”Framväxten av parallellsamhällen” som utarbetats av en arbetsgrupp under ledning av riksdagsledamoten Lawen Redar.
Karlsson skriver:
”Vi ser alltså att människor som bor i en specialiserat koncentration upplever en höjd välfärdsnivå jämfört med att inte bo så. Vi kan alltså konstatera att det inte är något samhällsintresse att bryta segregeringen eftersom det leder till en sänkt välfärdsnivå för de aktuella individerna. Det finns en politisk och ideologisk idealbild om att det blandade boendet – blandstaden – är den optimala boendesituationen. Intressant nog motsäges denna idealbild av människornas beteende. Det finns bland människorna ingen efterfrågan på att bo blandat.”
När det gäller problematiken i utsatta områden konstaterar Karlsson:
”Det är förledande att tro att alla de här problemen beror på att dessa människor bor där de bor och att problemen löses om dessa människor förflyttas till andra områden. Tvärtom är den otvetydiga slutsatsen att de upplevda problemen endast kan lösas på plats i de utsatta områdena.”