LEDARE | Mer flexibla amorteringsregler är rätt väg att gå.
Men det dröjer innan de är på plats.
Och vi har inte tid att vänta.
En god amorteringskultur är eftersträvansvärd och det är viktigt att människor amorterar på sina bolån. När vi gick från 90-talskrisen till 2000-talet var det egentligen inte bra att så många hushåll kunde låna till sina bostäder utan krav på amortering. Att låntagarbaserade åtgärder som bolånetak och amorteringskrav i någon utsträckning tids nog skulle införas tror jag många förstod skulle hända, förr eller senare. Speciellt i samband med den skenande prisutvecklingen på bostäder. Självklart är det inte sunt för någon att vara överbelånad och jag förstår också att staten har ett ansvar för hushållens skuldsättning.
Från norr till söder är det stiltje på successionsmarknaden, och för nyproduktionen står det helt still. Men de verkliga behoven finns kvar
Däremot förstår jag inte att varför inte fler insatser ligger på bordet för att underlätta för människor att över huvud taget kunna efterfråga bostäder. Från norr till söder är det stiltje på successionsmarknaden, och för nyproduktionen står det helt still. Men de verkliga behoven finns kvar. Människor måste fortfarande flytta på grund av jobb, studier eller ändrade familjeförhållanden. Vi må ha ett pressat omvärldsläge och måste med all kraft försöka bekämpa den höga inflationen, men om inget görs – och det gäller både den ägda och den hyrda bostadsmarknaden – kommer vi få en problematik som varar i många år.
Bolånetak och amorteringskrav tillkom för att dämpa prisutvecklingen och höga skulder i samband med att bostadsmarknaden var överhettad. När situationen nu är den omvända måste vi vända på varje sten för att hitta lösningar, och ett stort ansvar vilar på regeringen. Om ett år ska utredningen om kreditrestriktioner återrapportera sina resultat, men vi har inte råd att vänta till dess. Vi måste kunna hitta konsumentskydd som hjälper människor i stället för att låsa in dem i ohållbara boendesituationer.
I en tid när bostadsbyggande gick som tåget och räntan var låg verkar ingen ha behövt fundera över på det stora frågetecknet ”men om”?
Nyligen lyssnade jag på Bopolpodden med Bankföreningens chefsekonom Johan Hansing. Det var ett intressant samtal och det är bra att förstå hur Bankföreningen företräder sina medlemmar. Än mer intressant är att höra om kommittédirektiven för ”Översyn av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder” där Johan Hansing sitter som sakkunnig. Som jag uppfattar det är de flesta banker och även Bankföreningen djupt skeptiska till införandet av det andra amorteringskravet, det så kallade skuldkvotstaket. Ändå har man sedan det infördes inte kommit med ett enda motförslag. Med en långsiktig planering för amortering klarar hushållen av att betala sina bostäder, varför har det då till exempel inte föreslagits amorteringsfritt i nyproduktionen? I en tid när bostadsbyggande gick som tåget och räntan var låg verkar ingen ha behövt fundera över på det stora frågetecknet ”men om”?
Flexibilitet behöver vara ledstjärnan
Med det sagt har utredarna i kommittén i dagarna öppnat för att de vill röra sig mot en mer flexibel inriktning för amorteringskrav och bolånetak. Ett annat förslag de kikar på är att kunna reglera den så kallade Kalpen – ”kvar-att-leva-på-kalkylen”. I utredningen verkar de också ha ett visst målgruppsfokus, det vill säga att kunna vara mer generösa mot förstagångsköpare och unga vuxna. På detta ett geografiskt perspektiv, att beroende på var du bor och jobbar i landet kan du behöva låna mer. Sammantaget är det mycket positivt: Flexibilitet behöver vara ledstjärnan.
I stället för att hamna i diskussion kring vad en lättnad i amorteringsreglerna skulle innebära för inflationen, kan det i och med detta vara fler perspektiv som belyses samtidigt. Utredningen tittar även på en slags portföljstyrning som skulle innebära att 80–90 procent av kundstocken ska amortera på sina bostadslån. Detta skulle möjliggöra för nya bolånetagare, till exempel unga vuxna eller förstagångsköpare, att undantas från viss amortering. Allt inom ramen för vad som är möjlig styrning hos bankerna själva.
Från branschen kommer vi gärna med konstruktiva inspel och ett tydligt kundperspektiv
Än är det för tidigt att ropa hej men jag anser ändå att det här är ett steg i rätt riktning för alla som behöver ta ett bolån för att få in en fot på bostadsmarknaden. Nu hoppas jag på ännu mer från utredningen när de presenterar sina slutresultat nästa år. Från branschen kommer vi gärna med konstruktiva inspel och ett tydligt kundperspektiv – ska man ändå föreslå ändringar gör vi gärna medskick från verkligheten.
Lina Brantemark
Redaktionsmedlem, Bostadspolitik.se
Affärsutvecklingschef, Obos Nya Hem och Obos Kärnhem
”Som jag uppfattar det är de flesta banker …. djupt skeptiska till införandet av …. [bolåne]-skuldkvotstaket. Ändå har man ….inte kommit med ett enda motförslag. …. varför har det då t.ex. inte föreslagits amorteringsfritt i nyproduktionen?”
Redan idag är en del av Föreningslånet amorteringsfritt i kalkylen!
Man bör skilja mellan köparens privata Bolån och nyproduktionens Föreningslån. Förutom Bolån till insats övertar köparen en del av F-lånet, som nästan är amorteringsfritt! Och i Stockholm stort (10 000-24 000 kr/kvm). F-lånet kan utgöra 16-50 % av Bolånet till insats (vid 85 % belåning).
Ofta amorteras endast en del av F-lånet. Resten är redan idag ”amorteringsfri” i kalkylen. Ibland saknas amorteringsplan. Amortering sker ofta via kort Serieplan (50 År), i syfte att hålla nere avgiften.
Amortering står i bjärt kontrast till posten Avskrivningar, där byggnad skrivs av linjärt, 100 år. Bör kanske F-lånet amorteras mer? Att se stora lån som tillgång, snarare än belastning är väl inte meningen? . Mer amorteringsfrihet är kanske inte lösningen? Någon gång måste väl en skuld betalas tillbaka, eller ska den efterskänkas?