Byggföretagen och Svenskt Näringsliv talar med dubbla tungor

LEDARE | Högre löner borde väl främja möjligheterna att attrahera arbetskraft?
Byggföretagens och Svenskt Näringslivs argumentation mot det höjda lönegolvet haltar betänkligt.
Däremot finns flera andra faktorer som hotar kompetensförsörjningen framåt.

Den 1 november i år höjdes försörjningskravet för den som söker arbetstillstånd i Sverige. De nya reglerna kring arbetskraftsinvandring innebär att alla som ansöker efter den 1 november måste ha en lön som uppgår till minst 27 360 kronor per månad. Regeringens uttalade motiv för åtgärden är att minska ”importen” av billig arbetskraft som försvårar möjligheterna för arbetslösa invandrare i Sverige att kunna försörja sig själva. Regeringens uttalade motiv är att främja integrationen av människor som redan migrerat till Sverige och på det sättet parera de sociala problem som följer av långvarig arbetslöshet och utanförskap.

Argumentationen är dock märklig och motsägelsefull

Från såväl Svenskt Näringsliv som Byggföretagen har dock kritiken varit hård – de menar att regeringens beslut är ett ingrepp i den svenska modellen för lönebildning. Argumentationen är dock märklig och motsägelsefull. I Byggföretagens pressmeddelande skriver man: ”Vi menar att kravet riskerar att bli lönedrivande och kan hota branschens kompetensförsörjning…” Ja, möjligen lönedrivande men om man är seriöst orolig för kompetensförsörjningen borde väl högre ersättningsnivåer snarare främja företagens möjligheter att attrahera arbetskraft, eller..?

Näringslivsorganisationernas argumentation grumlas ytterligare av vad som sägs i nästa led: ”Dels tjänar de som är anställda på lärlingsavtal 75 procent av en fullbetald yrkesarbetare. Dels kan de som kommer in på arbetstillstånd från tredje land anställas av en underentreprenör utan kollektivavtal”, säger Siri Hallberg Björklund, expert, kompetensförsörjning på Byggföretagen (BF).

Av dessa kontroller framgår tydligt att lärlingslöner för kvalificerad arbetskraft är något som satts i system med syfte att vinna konkurrensfördelar

Argumentationen förtjänar att dissekeras. Det är korrekt att det finns utländsk arbetskraft som arbetar på lärlingslöner. Vad BF:s företrädare dock inte säger är att andelen av den utländska arbetskraften som går på lärlingslöner dels är orimligt omfattande, dels orättfärdig. Veidekke utför tillsammans med Byggnads fördjupade bolagskontroller som bygger på analyser av data från företagens årsredovisningar, ID 06, utstationeringsregistret, FORA samt löneredovisningssystemet Lösen.

Absolut ingen kan tro att en sådan fördelning speglar verkligheten

Av dessa kontroller framgår tydligt att lärlingslöner för kvalificerad arbetskraft är något som satts i system med syfte att vinna konkurrensfördelar. Inte sällan är fördelningen cirka 40 procent lärlingar (mindre än ett års yrkeserfarenhet med cirka 70 procent av kollektivavtalets grundlön), cirka 50 procent som går på 88 procent av kollektivavtalets grundlön (1 – 6 års yrkeserfarenhet) och cirka 10 procent med 100 procents ersättning av kollektivavtalets grundlön, alltså personer med mer än sex års yrkeserfarenhet.

Absolut ingen kan tro att en sådan fördelning speglar verkligheten. De utländska företagen underkänner i praktiken fördelningen själva när man via hemsidor och annonser framhåller att man erbjuder ”kvalificerad arbetskraft med lång yrkeslivserfarenhet”. Den rådande uppfattningen är dock att endast verifierad yrkeserfarenhet från Sverige kvalificerar i bedömningen. Inte konstigt då att vi har 40–50-åriga polacker och slovaker på svenska byggen som arbetat med bygg i hela sitt liv men som ändå tvingas gå på lärlingslöner.

Där förekommer tyvärr en lång rad företag utan vare sig kollektivavtal eller ens grundläggande ambitioner att göra rätt för sig. Problemet är att ingen bryr sig

Det andra problemet som Siri Hallberg lyfter fram, tredjelandsmedborgare anställda av företag utan kollektivavtal, träffar i huvudsak den marginaliserade byggservicesektorn, det vill säga företag som arbetar mot hushållssektorn med att renovera badrum och kök i bostäder och sommarstugor. Där förekommer tyvärr en lång rad företag utan vare sig kollektivavtal eller ens grundläggande ambitioner att göra rätt för sig. Problemet är att ingen bryr sig. Inte Byggföretagen, inte Installationsföretagen, inte Villaägarna, knappt ens Byggnads. Inom denna sektor råder i praktiken Vilda västern, helt enkelt för att en alltför stor andel av allmogen skiter i människors sociala villkor, bara jobbet som utförs är billigt. Mycket möjligt att regeringens nya lönegolv tränger bort en del av dessa jobb, liksom förekomsten av jobb till orimligt låga löner inom städ, restaurang, matbud, taxi och andra sektorer där tredjelandsmedborgare utnyttjas med både låga löner och orimliga arbetstidsvillkor. Men det är i så fall inte mer än rätt.

Nu sliter Adecco med att locka polacker till att ta norska jobb

Samtidigt som jag skriver detta får jag se en norsk artikel där personalrekryteringsföretaget Adecco uttrycker oro över den framtida personalförsörjningen. Artikeln har rubriken: ”Polakkene vil ikke til Norge etter kronekollapsen.” Adecco påpekar att ”för tio år sedan var en norsk lön 50 procent högre, mätt i euro och zloty. Nu sliter Adecco med att locka polacker till att ta norska jobb. Adeccos nordiska chef Torben Sneve säger: ”Från vårt center i Krakow hämtar vi normalt 1 000 människor till Norge varje år. I år kommer vi att hämta under 300.”

Att dessa enkelt kan ersättas av inhemsk arbetskraft är osannolikt

Adecco ringar in ett problem som kommer att bli allt större. Få av oss kände till att cirka 700 000 ukrainare arbetade inom den europeiska byggsektorn före kriget. Flertalet av dessa befinner sig nu istället i skyttegravar eller militär träning. Att de skulle återvända till Europa efter kriget framstår som osannolikt. De, liksom hundratusentals andra östeuropéer, kommer efter kriget vara fullt sysselsatta med att återuppbygga Ukraina. Att dessa enkelt kan ersättas av inhemsk arbetskraft är osannolikt.

Den som tror något annat kan testa med att erbjuda lägre lön nästa gång man går ut med en anställningsannons

Av demografiska skäl står en lång rad branscher i Sverige och andra västeuropeiska länder inför långsiktiga problem med kompetensförsörjningen. Dessbättre finns en inre europeisk arbetsmarknad. Förutsättningen är dock att den svenska byggmarknaden är beredd att stå upp för rimliga löner och sociala villkor. Den som tror något annat kan testa med att erbjuda lägre lön nästa gång man går ut med en anställningsannons.

Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke