”För att kunna möta de kraftiga kostnadsökningar som i dagsläget möter hyresvärdarna i Stockholm såväl som i övriga landet, skulle hyresjusteringen behöva vara betydligt högre än Fastighetsägarnas ursprungliga yrkande. Det gäller, om än i mindre grad, även i förhållande till trepartsmodellen”, skriver man på bloggen, där man också beskriver hur man ser på hur förhandlingarna ska gå till enligt trepartsmodellens tre steg:
”I det första steget ska parterna diskutera, och förhoppningsvis enas om, hur taxebundna kostnader samt kostnader för förvaltning och finansiering påverkar förvaltningen av hyresrätter. Kostnaderna mäts som ett genomsnitt av de tre senaste årens utveckling. Utvecklingen av dessa kommer därmed att vara beroende av viktningen av de olika kostnadsposterna. Baserat på en aktuell viktning, som tar hänsyn till finansieringskostnadernas utveckling, borde hyrorna ha justerats med 20 – 25 procent. Fastighetsägarna valde dock att basera sitt yrkande på de vikter som SCB använde vid konstruktionen av Fastighetsförvaltningsindex (FFI) 2016, trots att dessa vikter underskattar finansieringskostnadernas betydelse. Skälet att vikterna ändå används är att SCB inte har gjort någon uppdatering sedan dess.
Baserat på FFI-vikterna borde hyrorna höjas med 14,1 procent. Att Fastighetsägarna valde att lägga sitt ursprungliga yrkande på 12 procent, baserades på förhoppningen att det skulle underlätta förhandlingarna och göra det möjligt att nå en snabb uppgörelse. Att yrkandet nu sänks med 2 procentenheter baseras på samma förhoppning.”
Hyresgästföreningen står alltså fast vid sitt motbud på 3,3 procent.
”Fastighetsägarna har svårt att förstå hur de kostnadsberäkningar som följer av trepartsmodellen, kan resultera i ett sådant bud.”