DEBATT | Det kommunala barnmonopolet har nu tjänat vårt land i sju decennier. 1953 års barnplaneringslag kom till för att hantera effekterna av efterkrigstidens stora barnkullar och se till att barnafödandet inte bara styrs av det snäva föräldraintresset.
Vid införandet fick lagen tidstypisk kritik för att inskränka individuella fri- och rättigheter, men i dag är den politiska uppslutningen stor. Kommunernas barnplanenämnder har en viktig roll i att säkra ett jämnt och hanterbart barnafödande. De tioåriga födelseplanerna ger centrala aktörer framförhållning i dimensioneringen av viktiga samhällsfunktioner. Barnmonopolet säkrar ett jämlikt barnafödande, där barn inte bara är förbehållet de som har råd.
Det är naturligt att barnmonopolet utövas på kommunal nivå och det är också en viktig del av den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen. Den omedelbara effekten av variationer i födelsetalen syns som tydligast i förskolan och skolan. Men även behovet av infrastruktur och bostadsbyggande påverkas.
Genom barnmonopolet kan intressena hos befintliga föräldrar tillvaratas
Det finns också nationella intressen att ta hänsyn till, och här spelar kontakten mellan kommunerna och länsstyrelserna en viktig roll. Under kalla kriget var Försvarsmaktens behov av ett stabilt flöde av värnpliktiga en viktig aspekt i utformningen av födelseplanerna – något som det säkerhetspolitiska läget åter aktualiserat. Sedan 2016 ska hänsyn också tas till klimatförändringarna.
Genom barnmonopolet kan intressena hos befintliga föräldrar tillvaratas. Sveriges föräldrars riksförbund spelar här en viktig roll som remissinstans. Ett ökat barnafödande innebär hårdare konkurrens om attraktiva skolplatser och fritidsaktiviteter.
Man måste komma ihåg att ansökningsavgiften utgör en mycket liten del av kostnaden för att skaffa barn
Under de senaste åren har barnmonopolet fått kritik av en liten krets nyliberala debattörer, inte sällan med kommersiella kopplingar till blöj- och vällingindustrin (s.k. Big Baby) och av enskilda barnlängtande par som getts utrymme i media. Det är förståeligt att det kan kännas frustrerande att ansöka om födelsetillstånd, men väntetiderna börjar nu minska på många håll i landet. Fler och fler kommuner erbjuder också ansökan med Mobilt bank-ID. Man måste komma ihåg att ansökningsavgiften utgör en mycket liten del av kostnaden för att skaffa barn.
Systemet är inte perfekt. Vissa kommuner i storstädernas utkanter har fått berättigad kritik för att inte ta sitt ansvar för barnafödandet. Men att för den sakens skull avskaffa hela systemet vore att kasta ut barnet med badvattnet. I stället bör kommunerna ges morötter av staten. Det är positivt att regeringen i budgetpropositionen skjuter till 250 miljoner kronor i stimulansbidrag till kommuner som planerar för fler barn.
Det kommunala barnmonopolet bör värnas och utvecklas, så att det kan tjäna Sverige i 70 år till – för barnens skull
Fritt barnafödande må ha en retorisk lockelse, men det är en utopi som inte skulle fungera i verkligheten. Sanningen är att barnafödandet är för viktigt för att lämnas till enskilda beslut. Det kommunala barnmonopolet bör värnas och utvecklas, så att det kan tjäna Sverige i 70 år till – för barnens skull.
Jacob Lundberg
Doktor i nationalekonomi, Institutet för Näringslivsforskning
Det är en ständig trygghet att veta att så viktiga delar av samhället värnas om av politiker som kan så mycket om så många saker. Inte bara hur många barn som kommer behövas, utan hur många pojkar eller flickor vi behöver och vilken kommun de ska flyttas till för att göra så mycket nytta som möjligt! Att enskilda föräldrar tror att de själva kan planera så väl? Man storknar. Med fritt barnafödande hade vi haft rampant arbetslöshet!! Välfärden hade kollapsat.
Tack för ert arbete :pray: