LEDARE | Varför är inte fler ungdomar engagerade i bostadspolitiken?
Det är ju ni unga som drabbas när det byggs 150 000 bostäder för lite under den här mandatperioden.
Det är dags att ni blir förbannade.
Fler borde engagera sig mer i den bostadspolitiska debatten. Jag har förståelse för att man som politiskt engagerad har fullt upp med andra frågor just nu. Med avskyvärda terrorattentat, i Bryssel och mot Israels befolkning, krig i vårt närområde, våldsvågen i Sverige och inflationsbekämpning. Tiden fylls snabbt av andra mer akuta problem att ta tag i. Men ändå. Samhällsbygget tar tid och med ett bostadsbyggande i fritt fall kommer problemen över tid att växa sig stora. Problem som politiken i hög utsträckning förr eller senare kommer få på sitt bord. Och ju längre man väntar på att ta tag i problemen desto besvärligare kommer de bli att lösa.
De om några borde vara både arga och frustrerade över att dagens bostadspolitik inte löser de problem som nu blir allt värre
En av de grupper som drabbas hårdast av bostadsbristen är ungdomarna. Det är ju ungdomarna som får problem att flytta till studier, jobb eller kärlek. Flytta hemifrån är steget ut i vuxenlivet. Det steget riskerar att försvåras och flyttas framåt. Därför är jag lite förvånad att ungdomarna i allmänhet och de politiska ungdomsförbunden i synnerhet inte agerar mer i bostadspolitiken. De om några borde vara både arga och frustrerade över att dagens bostadspolitik inte löser de problem som nu blir allt värre.
Ungdomarnas tålamod kanske inte räcker till för risken är uppenbar att innan resultat ses av reformer så har ungdomarna själva blivit vuxna och fått barn
Kanske är det långsiktigheten i kombination med de dystra prognoserna som skrämmer bort ungdomarna från bostadsdebatten. Bostadspolitik är komplext och tar lång tid att förändra. Och det tar ännu längre tid att se resultat. Ungdomarnas tålamod kanske inte räcker till för risken är uppenbar att innan resultat ses av reformer så har ungdomarna själva blivit vuxna och fått barn. Tidsperspektiven är långa och det gör kanske att bostadspolitik uppfattas som lite tråkigt. Eller så har varken bransch eller partipolitiken klarat av att bjuda in ungdomar till att delta i den bostadspolitiska debatten eller det bostadspolitiska arbetet.
Sverige kommer som land stagnera i både tillväxt och välmående
Men engagemanget behövs. Ser vi på hur djup nedgången i bostadsbyggandet riskerar att bli så kan vi landa på att det byggs runt 150 000 för få bostäder under denna mandatperiod. Kommer det inte inom en snar framtid politiska reformer för att vända krisen riskerar problemen att bli långvariga, inte osannolikt att det låga bostadsbyggandet består i upp emot tio år. Summan av bristen på bostäder kommer växa sig enorm och för många kommer det därmed bli omöjligt att flytta till jobb eller studier. Sverige kommer som land stagnera i både tillväxt och välmående.
Hos mig är dörren alltid öppen för politiken, för ung som gammal. Så, du som är politiskt aktiv, hör av dig så hittar vi tid för att ses
Hur kan vi från branschen öka intresset att engagera sig i bostadsfrågor från politiken i allmänhet och kanske ungdomar i synnerhet? Vi måste nog fråga oss hur vi kan bidra till att samtalen blir fler och engagemanget större. Vi behöver bidra till att öka förståelsen för vilka svårigheter bostadsbyggandet har och står inför. Vi behöver vara tydliga med vad vi kan bidra med och vad politiken kan bidra med. Vi kan ta initiativ till fler samtal mellan branschen och politiken samt branschen och ungdomarna. Vi behöver bidra med öppenhet och engagemang. Hos mig är dörren alltid öppen för politiken, för ung som gammal. Så, du som är politiskt aktiv, hör av dig så hittar vi tid för att ses. Och till er i branschen, fundera igenom om ni kan bidra än lite mer till att få fart på de bostadspolitiska samtalen.
Det är dags att ni unga blir förbannade och visar ert missnöje
Till er ungdomar, både i och utanför politiken, vill jag skicka med ett par saker. Engagera er i bostadspolitiken för det är er framtid det handlar om. Det är era möjligheter till att studera, jobba och skaffa familj som det ytterst handlar om. Just nu kanske det känns avlägset, men tro mig: Livet går fortare än ni anar. Så kräv er rätt och gör era röster hörda. Ni om några har kraften i er att åstadkomma förändringar. Använd den kraften till att få en bostadspolitik som löser dagens och morgondagens bostadsproblem. Det är dags att ni unga blir förbannade och visar ert missnöje. Gör det genom att debattera, argumentera och kanske till och med demonstrera. Det är kanske vad som behövs för att politiken ska börja agera snabbare.
Kent Persson
Vd för Bopol AB, som driver Bostadspolitik.se
Samhällspolitisk chef, Heimstaden
Hej!
Jag håller med dig om läget på bostadsfronten. Ett av många problem som påverkar ungdomens syn på framtiden. Är det inte till och med så att det eroderar tilliten till samhällets förmåga att skapa ett bättre samhälle. Om man drar detta till sin spets bidrar det säkert till att försvåra hanteringen av gängkriminaliteten, vilket kan synas vara det enda viktiga samhällsproblemet just nu.
Men det jag tänkte påpeka är att vi har en grundlag, regeringsformen, som tar upp bostadsfrågan: I 1 kap. Grundläggande fri- och rättigheter, 2 §, står det nämligen så här:
… ”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.” …
Den bostadspolitik som bedrivs torde alltså strida mot grundlagen. I riksdagen och genom de regeringar som styr riket har detta konstitutionella problem lösts genom att lägga över skulden på en annan del av statsapparaten, naturligtvis, strykpojken kommunerna. Vilka inte ens har rätt att lösa detta problem enligt lagstiftningen.
För att göra det svårare att förstå detta försök att ducka under ansvaret enligt grundlagen, tvingas kommunerna varje år göra en förteckning av hur mycket som byggts under tidigare år. Dessa rapporter sammanställ av länsstyrelserna för att sedan rapporteras till regeringen utan att det leder till någon åtgärd. Istället ägnar sig riksdagen åt att med jämna mellanrum ändra plan- och bygglagen för att om möjligt snabba på planprocessen. Detta är det andra sättet att lägga ut dimridåer. Eftersom det inte påverkar hur många bostäder som byggs.
I själva verket har riksdagen aldrig utrett hur kommunerna arbetare med planläggning. Ett huvudproblem i det avseendet är snarare att kommunerna inte systematiskt arbetar med stadsplanering på ett långsiktigt sätt utan i stor utsträckning väntar på privata initiativ.
Således behövs ett omfattande reformarbete och ett nytt helhetsgrepp för att få ett bostads- och stadsbyggande som uppfyller de krav som borde ställas. Kommunerna och företagen måste få mer stöd. PBL behöver göras om och innehålla krav på vad god stadsplanering är. Kommunernas planmonopol måste underställas en regional planeringsnivå för att kunna styra utveckling av städerna, särskilt Stockholm.