… och så ska det vara lokaler i bottenvåningen

KRÖNIKA | Hans Lind läser planbeskrivningar och kommer fram till att mycket utreds – men inte utbud och efterfrågan på lokaler.

Allt ska väl kritiskt granskas med jämna mellanrum. Jag har under senare tid gått igenom ett stort antal planer och planbeskrivningar för både genomförda och pågående bostadsprojekt i Stockholmsförorten Farsta. Totalt handlar det om cirka 50 planer/projekt sedan 1980. Ett gemensamt drag i de relativt nya planerna är att det i alla sägs att det ska vara verksamhetslokalerna i bottenvåningarna. Då blir det mer liv och rörelse, och då blir det mer stadskänsla.

Detta väcker flera frågor: Finns det förutsättningar för så mycket lokaler? Vad är det för verksamheter som kan finnas i dessa lokaler? Och sist men inte minst: Har det verkligen någon betydelse om det finns några lokaler längs en förortsgata eller inte?

Det kan dock noteras att inte i någon planbeskrivning hänvisas till en utredning om utbud och efterfrågan på lokaler i stadsdelen

De senaste planbeskrivningarna är i regel mycket omfattande, inte sällan kring 60 sidor. Det hänvisas inledningsvis till ett stort antal externa utredningar som gjorts. Det kan handla om 10–20 olika utredningar, om allt från antikvariska aspekter till grundförhållanden. Det kan dock noteras att inte i någon planbeskrivning hänvisas till en utredning om utbud och efterfrågan på lokaler i stadsdelen.

Låt oss dock övergå till empirin. Vad är det som typiskt sett finns i lokaler i bottenvåningar ute i bostadsområden? Tar vi den ganska långa gatan Ågesta Broväg i Farsta som exempel så finns en frisör, ett mäklarföretag, ett litet gym, en trafikskola och en liten ”diversebutik”. Jag har gått längst den gatan minst 100 gånger med hunden och det är mycket sällan jag sett någon gå in eller ut ur dessa lokaler. Och tänker man statistiskt är det inte så konstigt: Om det går någon ut eller in i en liten frisörsalong en gång i timmen, och än mer sällan i mäklarfirman och trafikskolan, så är det inte så konstigt att jag sällan ser någon där eftersom det inte tar mig mer än fem minuter att gå längs gatan. Och på kvällstid och helger är det bara det lilla gymmet som är öppet.

Vill jag å andra sidan i lugn och ro tänka ut vad jag ska skriva i nästa krönika så tar jag en sväng förbi Sunneplan och längs Ågesta Broväg, för även om det finns lokaler i bottenvåningen på några ställen där så är det ändå i stort sett folktomt

För mig är vackra hus och fina planteringar mycket viktigare än att det finns en lokal i bottenvåningen – eller att husens entréer vetter mot gatan. Visst kan det vara trevligt att möta människor när man är ute och promenerar, och vill jag det så går jag till Farsta Centrum. Eller så går jag längst strandpromenaden nere vid Magelungen där föräldrar går med sina barnvagnar och andra hundägare med sina hundar och kanske någon som letar efter tomburkar i papperskorgarna.  Vill jag å andra sidan i lugn och ro tänka ut vad jag ska skriva i nästa krönika så tar jag en sväng förbi Sunneplan och längs Ågesta Broväg, för även om det finns lokaler i bottenvåningen på några ställen där så är det ändå i stort sett folktomt.

De planbeskrivningar från senare år som jag gått igenom följer en given mall och tyvärr finns det mycket schabloner och ett okritiskt upprepande av ett antal teser utan att något empiriskt stöd presenteras. Vissa avsnitt ser mer ut som ett reklamblad än som ett officiellt dokument.

Och finns det, som i Farsta, gott om lokaler både i centrum och ute i området, så är väl det mest hållbara att inte bygga fler lokaler

Det skrivs mycket om hållbarhet och en tes idag är väl att det mest hållbara är att använda det som redan finns: Och finns det, som i Farsta, gott om lokaler både i centrum och ute i området, så är väl det mest hållbara att inte bygga fler lokaler.

Det viktiga är att det är vackra hus och fina planteringar!

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, tidigare vid KTH.