#198 Marie Linder: ”Är det någon gång investeringsstödet hade behövts så är det nu”

BOPOLPODDEN | Politikerna får bottenbetyg för hanteringen av bostadsfrågan, oavsett vilken färg regeringen har haft. Möt hundraårsfirande Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder i ett samtal om trepartsöverenskommelsen (nej, den är inget misslyckande), statligt ansvar för bostadsbyggandet (vilket måste till) och engagemanget för hyresgäströrelsen: ”Det handlar om människors liv”. Lennart Weiss kommenterar och gillar engagemanget, men tycker att det finns en del brister i argumentationen.

I år firar Hyresgästföreningen 100 år. Firandet pågår under hela året och i dag har föreningen ett jubileumsseminarium i Kulturhuset i Stockholm.

– Till skillnad från en del andra bokar vi inte Stadshuset och firar med vita dukar. Vi dricker kaffe, äter tårta, grillar korv och träffar hyresgäster. På måndag (läs i dag) har vi ett seminarium som tar avstamp i vår historia för att därefter diskutera framtiden, säger Marie Linder i podden.

Hon har varit förbundsordförande sedan 2014 och engagerad i Hyresgästföreningen i över 20 år.

– Att vara förtroendevald är det finaste som finns. Det största ansvaret för mig är hyresgästernas väl och ve. Det är viktiga frågor – de handlar om människors liv.

Bottenbetyg till politikerna

Marie Linder menar att politiken – oavsett vilken färg regeringen har haft – får underkänt för sin behandling av bostadsfrågan.

– Vi har en situation i dag där barn växer upp i trångboddhet, vilket får allvarliga effekter. Miljonprogrammen behöver renoveras, det behöver byggas studentbostäder som studenterna har råd med, bostadsbyggandet behöver ökas för att klara framtiden – ta Skellefteå som växer snabbt, där flyttar människor in i baracker. Jag ger bottenbetyg till alla politiker för att de inte har vågat sätta sig ner för att lösa bostadsbristen.

– Men det är klart att jag är ännu mer missnöjd med den här regeringen, som har tagit bort investeringsstödet – är det någon gång det hade behövts så är det väl nu.

Hyresgästföreningen är vid 100-årsfirandet uppe i 556 000 medlemshushåll. Som ”höjdpunkter” under de här 100 åren nämner Marie Linder när besittningsskyddet infördes och rätten att förhandla hyror kollektivt.

– Det är två milstolpar. Sedan pågår kampen om hyran hela tiden och frågan om marknadshyror kommer tillbaka jämt och ständigt.

Trepartsöverenskommelsen inget misslyckande

Trepartsöverenskommelsen som infördes förra året, mellan Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta, beskrivs av många som ett totalt misslyckande – Marie Linder håller inte med.

– Jag skulle inte kalla det ett misslyckande, det är retorik som är lätt att använda. Vi prövade systemet i ett tufft ekonomiskt läge. Hade vi inte haft det här systemet hade det varit lika tuffa förhandlingar.

– Jag kan dock vara kritisk mot en del saker, vi borde till exempel ha provtryckt systemet och gett det mer tid för implementering.

Nu, till år två, har en gemensam vägledning lanserats.

– Det är en vägledning som har tagits fram av människor som sitter ute och förhandlar avtalen. Systemet kommer att behöva utvecklas och tydliggöras mer, men nu har vi en bättre spelplan att följa när det är dags att förhandla.

Någon dag efter att vägledningen kom gick Fastighetsägarna ut och yrkade på tolvprocentiga hyreshöjningar.

– Det är märkligt – med tanke på att det ska vara lokala förhandlingar – att man landar på tolv procent i såväl Stockholm och Malmö som Karlstad. Det är synd att de går ut så här, det hade varit bättre att vi fick sätta oss ner vid förhandlingsbordet.

”Index hade inte gynnat någon”

Enligt Fastighetsägarna ligger ökningar på tolv procent ändå en bra bit under kostnadsökningarna de drabbas av, men de ”tar ansvar” genom att inte höja så mycket som egentligen hade behövts.

– När vi kommer till förhandlingarna får vi nagelfara det här lokalt gentemot förhandlingsordningen. Jag kan tycka att hyresgästerna tog väldigt stort ansvar förra gången med hyreshöjningar på över fyra procent.

– Vissa hyresvärdar kanske säger att de hade behövt 25 procent, men höjer man hyrorna för mycket klarar hyresgästerna inte av att betala och då får man fundera över var människor ska bo. Vi kommer att ge oss in i förhandlingarna, vara ansvarstagande och inte lägga dumma motbud.

Om Stångåstadens vd Fredrik Törnqvists förslag om att indexreglera hyrorna säger Marie Linder:

– Då skulle hyresgästerna inte ha möjlighet att påverka sin boendekostnad. Med index hade kostnaderna säkert legat på en högre nivå, det hade inte gynnat vare sig hyresgästerna eller fastighetsägarna.

­Samtidigt som det pågår hårda hyresförhandlingar mellan parterna finns det aktörer som har valt att vara utanför systemet som Einar Mattsson och Titania, vars vd:ar båda har varit gäster i Bopolpodden.

Marie Linder:

– Det finns möjlighet att använda egensatta hyror. Men man riskerar då att få hyran prövad av hyresnämnden, det är den konsumenträtt hyresgästen har. Jag kan tycka att det är smidigare med kollektivt förhandlade hyror. Sedan har man också som hyresgäst rätt att säga att man inte vill bli företrädd av Hyresgästföreningen, utan förhandla sin hyra själv. Jag kan konstatera att det är många som tycker att det är bra att vi förhandlar hyran åt dem.

Behövs mer kontinuitet i byggandet

Att hålla uppe bostadsbyggandet är en viktig fråga för Marie Linder och hon vill att staten kliver in och tar mer ansvar.

– Bostadsbyggandet har generellt präglats av höga berg och djupa dalar. Det är viktigt att få mer kontinuitet i byggandet. Vi har föreslagit förmånliga bygglån och investeringsstöd. Tycker man att det är fel namn på åtgärderna kan vi tänka oss andra namn.

Bostadspolitik.se:s Lennart Weiss kommenterar:

– Marie Linder har all anledning att vara stolt, hon är förbundsordförande för en stor folkrörelse – 300 000 konsumentsamtal om året, som hon nämner i förbigående, visar att de fyller en viktig funktion.

Samtidigt tycker Lennart Weiss att Hyresgästföreningen och Marie Linder gör sig skyldiga till en del förenklingar i sin argumentation.

– När det gäller hyreshöjningar har hon i den övergripande frågan rätt – man kan inte bara välta kostnaderna vidare. Men det blir oproportionerligt – när boenden i villa och bostadsrätt det senaste året har fått ökade kostnader med 20–40 procent, ibland ännu mer – då kan man inte gnälla över hyreshöjningar på 4,12 procent.

– När det gäller påståendet att byggandet sjunker när staten drar sig ur; förutom de år vi har haft extremt låga räntor har byggandet legat på runt 20 000 bostäder per år och dit faller vi nu tillbaka. Investeringsstödet spelar liten roll i det här avseendet.

”De vanliga svepande påståendena”

– Och när det gäller vilken typ av åtgärder som ska till resonerar Hyresgästföreningen alltid kring att stärka utbudet, aldrig efterfrågan. Men den typ av bostadsmarknad vi har är efterfrågestyrd, där brister analysen.

– Sedan kommer hon med de vanliga svepande påståendena om att ägt boende är skattemässigt gynnat på det hyrda boendets bekostnad. Det är grova förenklingar som delvis är helt felaktiga. – Ränteavdragen är kopplade till kapitalskatterna, och inte till bostadspolitiken. Det är en helt felaktig jämförelse och dessutom bortser man från att även fastighetsägarna har avdragsrätt.

Däremot är Lennart Weiss helt överens med Marie Linder om att det behövs samtal över blockgränserna för att ta tag i bostadsproblematiken.

– Det håller jag helt med om. Med de problem vi har i dag behövs både skattepolitiska och bostadspolitiska överenskommelser. Man behöver tillsätta en grupp som arbetar med de akuta stöd som behövs här och nu och en annan grupp som tittar på de långsiktiga frågorna. Sätter sig inte politikerna ner och hittar ett svar på de finansiella frågorna så kommer det drabba Sveriges ekonomi väldigt hårt.

När det gäller trepartsöverenskommelsen säger Lennart Weiss:

– Om man ska göra trepartsöverenskommelsen hållbar tror jag att man – liksom i lönerörelsen – behöver sätta ett nationellt märke och utgå från det i de lokala förhandlingarna. När det gäller till exempel ränta och inflation så är de faktorerna desamma över hela landet, samtidigt som kompetensen långt ifrån alltid finns lokalt.