DEBATT | ”Min rekommendation är att alla lägger mer fokus på att öka egen produktivitet och förbättra sina egna förutsättningar och mindre fokus på andras tillkortakommanden”, replikerar Alarik von Hofsten i Bygg i tid-debatten.
Läs Alarik von Hofstens första debattinlägg här och svaret från Nancy Mattsson, Martin Lindvall och Anna Broman här.
I en debattartikel kommenterar Nancy Mattsson, Martin Lindvall och Anna Broman mitt förslag om att mäta byggaktörernas produktivitet och effektivitet och inte bara kommunernas effektivitet när det gäller bostadsbyggande.
Debattörerna välkomnar att en sådan kartläggning kommer till stånd. I deras inlägg målas dock upp en rad svårigheter. Deras kommentarer följer i stort sett samma grundmönster som alltid framträder om någon försöker diskutera effektivitet och produktivitet i bostadsbyggande. Det är alltid någon annans fel att det tar så lång tid. Fenomenet att alltid peka på någon annan uppmärksammas för övrigt av Hans Lind, professor på KTH i en intervju för Affärsvärlden och som även återges på bostadspolitik.se ”Jag kan tycka att en bransch, där man läser om att det är sådana kostnadsökningar och effektivitetsproblem, inte ska räddas av politiken hela tiden” säger Hans Lind.
Det ändrar dock inte på min huvudtes; byggaktörer behöver effektivisera sin halva av tiden från idé till inflyttningsklar bostad som är omkring 10 år
För att inte uppfattas som att jag själv faller in i samma mönster och onyanserat försvarar mina uppdragsgivare (enskilda kommuner) vill jag än en gång konstatera att Nationellt Ledtidsindex som utvecklats av Bygg-i-tid tillsammans med Byggföretagen och Fastighetsägarna är ett utmärkt initiativ. Jag hoppas alla kommuner tar intryck av detta. Det ändrar dock inte på min huvudtes; byggaktörer behöver effektivisera sin halva av tiden från idé till inflyttningsklar bostad som är omkring 10 år. Ett bland många sätt är att utnyttja byggrätter som finns, i stället för att be kommuner ta fram nya.
Mattsson, Lindvall och Broman nämner flera skäl till att det inte byggs på byggrätter som redan finns. Några är värda att kommentera.
De undviker dock att nämna att kommunerna sällan tar fram detaljplaner för bostäder helt på egen hand. I normalfallet görs det i samarbete med byggaktörer eller fastighetsägare
Debattörerna lyfter fram att det måste finnas en köpkraftig efterfrågan på platsen där byggrätten finns. Annars blir inget byggt. Självfallet är det så. De undviker dock att nämna att kommunerna sällan tar fram detaljplaner för bostäder helt på egen hand. I normalfallet görs det i samarbete med byggaktörer eller fastighetsägare. Det är också dessa aktörer som är bäst skickade att göra marknadsbedömningar om det finns efterfrågan på just deras typ av bostäder på den aktuella platsen och därmed är värd att detaljplanera för bostäder. Visar det sig att det inte finns efterfrågan kan man fundera på om det är rimligt för kommunen att planera för ännu fler bostäder, fast på annan mark i kommunen? Även om kommunen får betalt för det.
Det är förstås helt legitimt att vilja minska sin utgift men att göra det med förevändningen om att man vill värna om skattebetalarna låter inte så bra
På tal om kostnader uppger debattörerna att ”Nationellt Ledtidsindex mäter effektivitet i offentlig sektor som är politiskt styrd och som finansieras av medborgare som borde kunna förvänta sig en effektiv förvaltning och någorlunda likvärdiga villkor över landet.” Indexet är alltså också en omsorg om skattebetalarnas pengar. Längre fram i deras replik motsäger man sig själv genom att konstatera att ”kommunen via taxa tar ut en plankostnadsavgift för att ta ut ersättning för sitt detaljplanearbete” Det är riktigt att kommuner tar ut en avgift för sitt planarbete. Men i så fall är effektivare planprocesser och därmed minskade plankostnader inte en omsorg om skattebetalarna utan om byggaktörernas egen plånbok. Det är förstås helt legitimt att vilja minska sin utgift men att göra det med förevändningen om att man vill värna om skattebetalarna låter inte så bra.
Lika lite som Scania får sälja alla lastbilar de skulle vilja eller H&M får sälja alla kläder de skulle vilja. Det är så en modern marknadsekonomi fungerar
Slutligen konstaterar debattörerna att ”…bristen på byggbar mark är en central förklaring till varför det inte byggts mer de senaste åren trots att alla stjärnor stod rätt”. Att det inte byggdes ännu mer under perioden (som jag tolkar avser 2015-2021) beror enligt mig knappast på brist på byggbar mark. Totalt sett fanns redan då gott om byggrätter men efterfrågan på nya bostäder var trots allt inte gränslös. Därför kunde enskilda byggaktörer inte bygga så mycket de kanske skulle vilja. Men i en konkurrensutsatt marknad får inte alla alltid bygga/sälja allt man skulle vilja. Lika lite som Scania får sälja alla lastbilar de skulle vilja eller H&M får sälja alla kläder de skulle vilja. Det är så en modern marknadsekonomi fungerar. Potentiella utbudet är oftast större än faktiska efterfrågan.
Så min rekommendation är att alla lägger mer fokus på att öka egen produktivitet och förbättra sina egna förutsättningar och mindre fokus på andras tillkortakommanden
Så min rekommendation är att alla lägger mer fokus på att öka egen produktivitet och förbättra sina egna förutsättningar och mindre fokus på andras tillkortakommanden. Om Regering, Riksdag, banker med flera koncentrerar sig på att skapa rätt finansiella förutsättningar, bostadsutvecklare och byggare löpande ökar sin produktivitet och kommuner förbättrar sin produktivitet så är vi en god bit på väg mot ökat bostadsbyggande.
Alarik von Hofsten
Frilansande stadsutvecklare och rådgivare till kommuner