KRÖNIKA | Antingen får staten återigen träda in eller så får politikerna våga reformera bostadsmarknaden så att den kan tillåtas att fungera. En kris får inte slösas bort, skriver Christina Heikel.
I många år har vi levt i en tillvaro där vi haft råd att inte ta beslut. Nu är den tiden förbi och det kostar oss dyrt. Det förlåtande nollränteklimatet är inte vad vi kommer att återvända till. Tre procent som ett sannolikt nytt normalläge gör strukturreformer på bostadsmarknaden ofrånkomliga.
Gapet mellan behov och efterfrågan är i nuläget stort. Hushållen har fått se sina reallöner minska, räntor stiga och kostnader öka. Bostadsbyggandet har mer än halverats och byggkalkylerna lyser i många fall röda. Kostnadsläget och de finansiella förutsättningarna har på kort tid kastats om. Bygg- och fastighetsbolag behöver till sin natur stabila finansiella förutsättningar men får just nu inget av det.
Den logiska frågan, om vi tycker att belåningen är för hög, är: Vem som ska finansiera bostäder i framtiden?
Bostadspolitiken finansierades under svunna år av staten. Dagens bostadspolitik har utformats för att vara efterfrågestyrd. Med det har följt höga krav på eget kapital och belåning till ofta rörligt marknadspris.
Hushållens skuldsättning beskrivs ofta som problematisk och likaså fastighetsbolagens. Den logiska frågan, om vi tycker att belåningen är för hög, är: Vem som ska finansiera bostäder i framtiden? Antingen får staten återigen träda in eller så får politikerna våga reformera bostadsmarknaden så att den kan tillåtas att fungera. En kris får inte slösas bort.
Liksom rådande byggkris är bostadsmarknadens ständiga dysfunktionalitet mer än en branschfråga, den är en samhällsfråga
Fri hyressättning i nyproduktionen vore ett effektivt sätt att långsiktigt bryta ett kroniskt subventionsberoende. Reformen skulle förbättra hela bostadsmarknadens funktion. Den är för viktig för att, som idag, lämnas till parterna att avgöra om det bör införas. Liksom rådande byggkris är bostadsmarknadens ständiga dysfunktionalitet mer än en branschfråga, den är en samhällsfråga.
Flera förändringar på bostadsmarknaden sker på samma gång. Unga ser inte längre med någon självklarhet en bostadskarriär genom det ägda boendet. Nyproducerade hyresrätter efterfrågas av samma bostadskonsumenter som bostadsrätter – man betalar bara på olika sätt och naturligtvis värderas tillgänglighet högt på en ägandemarknad med höga trösklar.
Såväl strukturreformer som konjunkturåtgärder och efterfrågestimulanser måste till
Regeringen presenterade i höstbudgeten tre åtgärder för bygg- och bostadssektorn: höjt rotavdrag för privatpersoner, en planeringsstimulans för omvandling av lokaler till bostäder och en bonus till kommuner som detaljplanerar för fler småhus. Ingen av dessa är konjunktur- eller strukturförstärkande. De kommer tyvärr inte att leda till att finansieringsförutsättningarna för bygg- och fastighetssektorn förbättras eller att efterfrågan på nybyggnation stärks.
Bostadsunderskottet kommer således att fortsätta ackumuleras och rörligheten på bostadsmarknaden hämmas – vilket håller tillbaka utvecklingen i framför allt våra tillväxtregioner. Såväl strukturreformer som konjunkturåtgärder och efterfrågestimulanser måste till.
Politiskt hindrad ekonomisk tillväxt är svår att uppskatta medan byggföretag i stöpet vore svårare att blunda för
För att avhjälpa dagens byggkris behöver man titta på tre saker särskilt: Kalkylen, finansieringen och efterfrågan. Politiskt hindrad ekonomisk tillväxt är svår att uppskatta medan byggföretag i stöpet vore svårare att blunda för.
Christina Heikel
Ansvarig stadsutveckling, Västsvenska Handelskammaren