Snart glömmer du vem Hans var och vad han gjorde

KRÖNIKA | Det känns som att naturen räcker finger åt oss och säger att vi får skylla oss själva, skriver Emma Hult.

Ovädret Hans drog för några veckor sen över vårt land och lämnade på vissa ställen en stor förödelse efter sig. Men stora delar av landet klarade sig ganska bra, och kanske är det just det som är problemet. Översvämmade källare, vägar som rasar och träd som krossar det som hamnar under drabbar ju långt ifrån alla, kanske inte ens någon du känner.

Men tiden går och om inte just ditt hus eller någon nära väns liv drastiskt förändras i klimatförändringarnas spår så har du säkert redan glömt vem Hans var och vad han ställde till med

Susabäcken som går genom Åre svämmade över och marken revs upp med öppna sår. Vattendrag som för länge sedan varit en öppen bäck har någon gång grävts ner i rör för att skapa mer yta för oss människor. När nederbörden blev för stor brast rören, marken rämnade och landskapet går knappt att känna igen. Ledningsnäten brister och allt det vi försökt gömma kommer upp till ytan.

Men tiden går och om inte just ditt hus eller någon nära väns liv drastiskt förändras i klimatförändringarnas spår så har du säkert redan glömt vem Hans var och vad han ställde till med. Och det är nog helt enkelt en mänsklig försvarsmekanism att förtränga och fortsätta leva som om ingenting hänt. Problemet är ju bara att det kommer fortsätta att hända, allt oftare och i större omfattning.

Samtidigt som den privilegierade svensken gnäller över vädret stod den grekiska semesterön Rhodos i brand

Den här sommaren har jag hört många som gnällt över vädret, “dom sa ju att det skulle bli lika varmt som 2018 så vi bokade ingen resa till Grekland i år. Och nu har det regnat hela min semester, det är så dåligt.”

Samtidigt som den privilegierade svensken gnäller över vädret stod den grekiska semesterön Rhodos i brand. Vi kunde höra nyhetsinslag om hur strandade svenskar fick sova på golvet i en gymnastiksal och samtidigt intervjuades personer på Arlanda som precis var på väg att checka in för att flyga ner till den brinnande ön. Och nä, det är klart att det inte brinner exakt överallt, men en skogsbrand är svår att styra och allt kan väldigt fort förändras till en kolsvart mardröm. Det har vi ju på ett fruktansvärt sätt fått se hända på Hawaii-ön Maui där många människor fått sätta livet till. Mina tankar går till dom drabbade, vila i frid.

På Naturvårdsverkets hemsida kan vi läsa om hur klimatförändringarna kommer att påverka hela samhället; vi kommer att få ökad nederbörd i hela Sverige, ofta i form av skyfall vilket gör att risken för översvämningar kommer öka. Samtidigt som vattenbrist och torka kommer bli vanligare i södra Sverige. Och temperaturzonerna kommer att flyttas norrut och det kommer att göra att vår natur ställs inför nya förutsättningar.

Och det är klart att beroende på hur och var vi bor och exploaterar kommer att påverka

Men vem bryr sig väl om det? Och gött kanske du tänker, varmare väder, mindre snö och en massa spännande nya växt- och djurarter som berikar vårt land. Och visst, det kanske vissa tycker är positivt, men klimatförändringarna kan faktiskt komma att leda till en katastrof. Och det är klart att beroende på hur och var vi bor och exploaterar kommer att påverka. Det kommer bli extra jobbigt för oss som bor kustnära när havsnivåerna höjs, eller på en plats där en jämn nederbörd lyser med sin frånvaro och istället dyker upp som skyfall. Och om vi lyfter blicken från vår egen lilla bubbla så är det ju så att klimatförändringarna redan idag leder till katastrof för människor, djur och natur på andra delar av vår jord. Redan idag är det miljoner människor som lämnar sina hem varje år på grund av klimatrelaterade orsaker som torka och översvämningar.

Så låt oss hitta sätt att samverka med moder jord istället för att sätta oss över och tro att vi kan bestämma hur allt ska vara

Så vad kan vi då göra, förutom att förändra vårt sätt att leva och bli ett föregångsland i miljö- och klimatarbete så behöver vi klimatanpassa det vi redan har och fundera en vända till om hur och var vi bygger nytt.

Att spränga bort allt som sticker upp på en tomt för att kunna gjuta en bottenplatta kanske inte är så vi ska bygga hus i framtiden? Att jämna till, gräva bort, gräva ner, schakta undan, spränga och flytta på naturen är inte lösningen. Så låt oss hitta sätt att samverka med moder jord istället för att sätta oss över och tro att vi kan bestämma hur allt ska vara. Naturen kommer alltid att gå sin egen väg och i dess spår troligen lämna öppna sår.

Emma Hult
Tidigare riksdagsledamot, ordförande i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson för Miljöpartiet, nu projektledare hos IQ Samhällsbyggnad

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.