Decennier av misslyckad bostadspolitik påverkar såväl arbetsmarknad och segregation som rädslan för prisbubbla i storstäder. Det visar Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia, i en ny rapport skriven för Ratio. Rapporten bygger på ett stort empiriskt och nyligen sammanställt material.
– Prisutvecklingen på bostäder i den starkare delen av landet har lett till oro för en prisbubbla, vilket fått många att förespråka en återgång till det reglerade och subventionerade bostadsbyggande som dominerade 1942 till 1993. En sådan återgång skulle kunna få riktigt negativa konsekvenser, både statsfinansiellt och för landets fortsatta tillväxtförutsättningar, sett till den empiri jag analyserat i den här rapporten, säger Jan Jörnmark.
I rapporten gör Jörnmark en genomgång av svensk bostadspolitik och dess faktiska effekter på bostadsbeståndet under åren 1942-1993. Här framkommer att en kombination av regleringar, produktionskvoter, missriktad regionalpolitik och ett oförutsägbart lagsystem har snedvridit byggandet i Sverige.
I stället för att bygga på platser där det finns jobbtillfällen, har det byggts där arbetsmarknaderna är svaga. Konsekvenserna av detta snedvridna byggande märks än i dag. I fler än 150 av landets glesbygdskommuner finns överskottsproduktionen från efterkrigsdecennierna kvar. Underhålls- och rivningsbehovet för dessa bostäder är nu mycket stort.
– Situationen förvärras av de problem som skapats av att flyktingmottagandet och den så kallade sociala dumpningen som koncentrerats till just dessa struktursvaga kommuner – och anledningen till att den koncentrationen gjordes beror på att de hade ett stort utbud av tomma lägenheter.