Den som argumenterar för fortsatta räntehöjningar måste använda en rejäl konsekvensanalys och visa konkret hur ytterligare högre ränta faktiskt skulle bidra till lägre inflation, skriver nationalekonomen Klas Eklund på DI Debatt.
Eklund, senior ekonom på Mannheimer Swartling menar att den gamla sanningen om att hög inflation ska motverkas med höjda räntor kanske inte stämmer i det här läget.
Han skriver:
”Det som lyfte inflationen 2021-22 var inte hög inhemsk efterfrågan. Det var internationella utbudsstörningar, orsakade av pandemi och krig. Lockdowns och nedstängningar, brist på containrar, halvledare, gas, olja, spannmål. När inflationen nu faller globalt är det också främst en följd av att utbudsstörningarna löses upp, tack vare vaccin, vidgade flaskhalsar, lägre olje- och gaspriser med mera. Den svenska penningpolitiken har bidragit genom att hålla tillbaka efterfrågan, men detta har spelat mindre roll än utbudseffekterna.”
Precis som Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt påpekade häromdagen hänvisar Klas Eklund till att man inte bara kan titta på bakåtblickande tolv månader.
Klas Eklund skriver:
”Om vi i stället för att se ett helt år tillbaka nöjer oss med det senaste halvåret ligger faktiskt KPIF under målet 2 procent! Om vi skulle göra som man gör i USA och ”annualisera” statistiken (multiplicera den senaste månadssiffran med 12 eller den senaste kvartalssiffran med 4) blir bilden den samma. Vi ligger nära inflationsmålet, inte långt över.”
Eklund frågar sig vilken nytta ytterligare styrräntehöjningar gör i det här läget, när vi vet att hushållen har stora problem och bostadsbyggandet har tvärstannat.
”Är den möjliga – sannolikt marginella – effekten på inflation värd de samhällsekonomiska kostnader som åtföljer högre räntor? Svenska hushåll är mer räntekänsliga än andra länders, på grund av korta räntebindningstider. Redan i dag kläms de hårt, konsumtionen sjunker kraftigt, betydande risker finns i fastighetssektorn, och svensk real tillväxt ligger långt under våra grannars.
Vad är vitsen med att ytterligare trycka ned sysselsättning och produktion för att bekämpa fjolårets inflation, när dagens inflation faller av sig själv?”
”Under perioden med låg inflation fastnade Riksbanken i ett tunnelseende, där man använde alltför låga räntor i ett futilt försök att pressa upp inflationen – med svåra bieffekter i form av fastighetsbubbla och hög skuldsättning. Nu bör inte samma fel upprepas, från andra hållet. Den som argumenterar för fortsatta räntehöjningar måste således använda en rejäl konsekvensanalys. Visa konkret hur ytterligare högre ränta faktiskt skulle bidra till lägre inflation, utöver vad som automatiskt kommer från utbudssidan – liksom vilka bieffekter den för med sig. Och vilken valutapolitik Sverige långsiktigt bör föra.”