Ensamma stockholmare som vill köpa en tvåa är typhushållet som hade gynnats mest av mildrade amorteringskrav.
I Mäklarsamfundets rapport Prisfall och köpkraft på bostadsmarknaden har analysföretaget Evidens analyserat hur utvecklingen på bostadsmarknaden har påverkat fyra olika typhushåll i åtta olika svenska städer.
Den generella slutsatsen i rapporten har vi skrivit om tidigare – att det absolut inte stämmer att prisfallen har lett till att det blivit lättare för unga och förstagångsköpare att efterfråga en ägd bostad. Det är tvärtom – levnadsomkostnader och snabba räntehöjningar har försvårat situationen avsevärt för alla typhushåll. Undantaget är den lilla minoritet som har möjlighet att köpa utan att ta bolån – de har självklart gynnats av att priserna har fallit.
Eftersom bankernas kreditprövningar grundat sig på räntenivåer på 6–7 procent, alltså nivåer som fortfarande ligger en bra bit över de gällande nivåerna så har det, till följd av sjunkande priser, blivit lättare att klara själva kreditprövningen. Den grupp i undersökningen som har fått störst lättnader är sammanboende som efterfrågar småhus i Stockholm – en boendeform med högt pris, där priserna sjunkit mycket. Tolv procent fler klarar en KALP-kalkyl (Kvar Att Leva På-kalkyl) i dag jämfört med 2021.
Men sammantaget är det inga större förändringar, vilket beror på att de kraftigt ökade levnadsomkostnaderna äter upp marginalerna inom andra parametrar i kalkylen. För ensamstående som söker en tvåa i Stockholm har de ökade kostnadsökningarna ätit upp det de gynnas av lägre priser. Och för samma grupp i Umeå är det till och med något färre som klarar av kreditprövingen i dag.
Lättnader i amorteringskraven ger fler chansen
Lättnader i amorteringskraven – som den nuvarande regeringen lovade i valrörelsen före valet – är en åtgärd som ofta nämns som ett sätt att underlätta för outsiders att komma in på den ägda marknaden, och som ett sätt att få lite fart på marknaden igen. Amorteringskraven infördes för att dämpa en euforisk marknad – dagens marknad är snarast den motsatta.
Mäklarsamfundet/Evidens har även undersökt hur de olika typhushållen hade påverkats om amorteringskraven mildrades. Evidens har här utgått från att det andra amorteringskravet – där de med hög belåningsgrad amorterar tre procent – tas bort och det första kravet – där de med belåningsgrad över 70 procent betalar två procents amortering – sänks till en procent.
Konsekvensen hade då blivit att 14 procent fler ensamhushåll som efterfrågar en tvåa (i exemplet en 25–29-åring) i Stockholm hade klarat KALP-kalkylen, och alltså haft möjlighet att köpa den bostad de behöver.
Eftersom Stockholm är den dyraste delmarknaden i Sverige är den även där det amorteras mest, vilket innebär att det är där påverkan hade varit som störst.
Unga hushåll (20–24 år) som efterfrågar en etta hade ökat med sex procent. Lika mycket hade gruppen sammanboende 30–34-åringar som efterfrågar småhus i Stockholm ökat med.
Ålderskategorin som hade påverkats minst är sammanboende 30–34-åringar som efterfrågar en trea. Här hade antalet som kan efterfråga ökat med tre procent.
Minst effekt hade amorteringskravet fått i Karlstad, där antalet som kunnat efterfråga sina bostäder ”bara” hade ökat med mellan en och fyra procent.
Mäklarsamfundet påpekar i rapporten att en liberalisering av amorteringskraven är en reform som ”inte medför negativa statsfinansiella effekter och skulle därför vara ett sätt att mildra negativa fördelnings- och välfärdseffekter av den makroekonomiska utvecklingen på bostadsmarknaden.”
Läs gärna hela rapporten här.