KRÖNIKA | Tanja Rasmusson drar paralleller mellan Sven Dufvas kamp mot ryssen och dagens krisläge i Sverige.
I somras läste jag om den finska poeten Runebergs dikt om Sven Dufvas kamp mot ryssen inför en semesterresa till Helsingfors. Blir alltid lite rörd när jag åker till mitt gamla fädernesland och då ligger det nära till hands att återvända till barndomens litteraturkanon och gamla rövarhistorier om frihetskriget.
Min farfars skämt om att ”så här roligt har vi int’ haft sedan vi hade frysta ryssar till kälkar under fortsättningskriget” var alltså inget skämt
Rövarhistorier förresten – de flesta är sanna, även om gemene tjänsteman i Stockholm aldrig skulle tro dem. Min farfars skämt om att ”så här roligt har vi int’ haft sedan vi hade frysta ryssar till kälkar under fortsättningskriget” var alltså inget skämt. Man slogs för sitt liv, sin familj, sin existens som nation. Man gjorde det som krävdes för att det skulle finnas en framtid.
Där finns paralleller att dra till nuvarande krisläge i Sverige. Företagare, familjeförsörjare och allt fler delar av förvaltningen i det vi kallar för vårt fosterland kämpar.
Byggföretagen har redan i många olika sammanhang varnat för att vi står inför den värsta krisen sedan 90-talet
Kronan är svag. Riksbanken fortsätter en aggressiv räntepolitik för att stävja inflationen. Det ekonomiska nödläget drabbar oss alla: Hushållens köpkraft har minskat kraftigt och kommunerna går på knäna. Detta drabbar våra företag hårt. Byggföretagen har redan i många olika sammanhang varnat för att vi står inför den värsta krisen sedan 90-talet. Byggandet stannar av och företag har svårt att fylla orderböckerna.
Konkurserna ökar. Det är i sig inget konstigt. Men det vi nu ser är dock ingen normal fluktuation, utan en stadig uppgång som tyder på en ovanligt snabb ökning. Problemen kommer i förlängningen att drabba BNP och dessutom försätta branschen i en djup problematik vad avser kompetensförsörjning på lång sikt. När hjulen börjar rulla igen kommer vi att ha färre medarbetare som kan göra jobbet.
Men någonstans måste vi våga hålla bron. Det vi ropar efter idag kan komma att bita oss i arslet längre fram
Det är helt naturligt att som företagare känna oro. Det är en allmänmänsklig reaktion. Företagsledare på alla nivåer ser om sitt hus, och söker med ljus och lykta efter lösningar på den akuta krisen. Det man inte kan hantera själv vill man ha hjälp med, från sin branschorganisation eller från politiken.
Men någonstans måste vi våga hålla bron. Det vi ropar efter idag kan komma att bita oss i arslet längre fram.
Något som ibland efterfrågas i kristider är statliga stöd. Detta kan vara en kortsiktig lösning i akut kris, men på längre sikt tenderar drifts- och produktionsstöd att snedvrida konkurrensen och skapa en ryckighet som är skadlig för marknaden. Tidigare varianter har heller inte uppfyllt sina politiska mål, utan hamnat helt fel. För det är väl inte meningen att livskraftiga företag ska behöva statliga stöd för att bygga åt köpstarka konsumenter i attraktiva områden? Man brukar också höra enstaka röster för statliga byggföretag.
Spåren från tidigare så kallade ”kommandoekonomier” förskräcker
Men staten ska inte överta ansvaret för den ekonomiska aktiviteten. Spåren från tidigare så kallade ”kommandoekonomier” förskräcker. Däremot kan staten tillhandahålla goda förutsättningar för att näringslivet ska kunna verka och växa. Här har vi ett gemensamt ansvar, företagen och deras företrädare i form av bransch- och medlemsorganisationer, att identifiera den långsiktiga planen för att stötta branschen och att diskutera den med relevanta beslutsfattare.
Det finns ett antal vägar att gå för att hjälpa byggsektorn igenom den här krisen.
Offentliga beställare skulle kunna styra om resurser till exempelvis upprustning av VA-system eller elnät. Det skulle dels hålla i gång byggbranschen medan bostadsbyggandet tryter, dels rusta samhället för att bättre stå emot extremväder såsom återkommande skyfall. Kommunerna bör tillgängliggöra byggbar mark, så att man är redo att köra så snart ekonomin vänder. Regeringen måste under tiden förbereda för framtida byggande, genom att se över plan- och bygglagen och ytterligare förenkla byggregelverket.
De är alltid bättre på att driva företag än stat och kommun
Marknaden är inte perfekt. Men den består av företag, ledda av kunniga och engagerade människor, drivna av en vilja att erbjuda bra produkter. De är alltid bättre på att driva företag än stat och kommun. Det måste vara den värdegrund vi bottnar i: Vi verkar för fri företagsamhet, en väl fungerande marknadsekonomi, och företagsamhetens avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt och välfärd.
Tanja Rasmusson
Näringspolitisk chef, Byggföretagen