EU:s vision om nollutsläpp är orimliga och Sverige missgynnas av att vi haft höga krav tidigare. Sverigedemokraternas Martin Kinnunen och Mikael Eskilandersson skriver ett kritiskt debattinlägg om EU-förslagen om energirenoveringar på Fastighetstidningen.
I somras efterlyste SBAB:s Robert Boije en större svensk debatt om EU:s energirenoveringar som kan komma att drabba Sverige och svenska hushåll hårt.
Nu skriver SD-riksdagsledamöterna ett kritiskt inlägg på Fastighetstidningen.
Det finns många frågetecken och oklarheter kring EU:s förslag om energirenoveringar. SD-duon listar några:
”Det finns flera problem och frågeställningar att ta ställning till. Det är enklare att ställa sådana krav på nybyggnation än renovering av gamla hus. Hur ska dessa skillnader hanteras? Både investeringar för fysiska lösningar och administration kostar. Vem ska bekosta de omfattande investeringarna? Ska staten gå in med stöd i linje med EU-kraven eller ska privatpersoner drabbas av än högre omkostnader? Om endast visst stöd ges innebär det omfattande kostnader ändå för enskilda husägare med renoveringar. Ska det bli en klassfråga, där endast de bättre bemedlade har råd att äga eget hus? Ska kulturhistoriska hus rivas om ingen vill eller kan göra de investeringar som krävs? Kommer vi att få elda i kaminer i svenska hus? Hur ska det mätas och avgöras hur en byggnad innebär utsläpp eller inte, sett till variationer i förutsättningar?”
”Går inte att ge pålagor utan kompensation”
De tycker att om privatpersoner tvingas renovera på grund av EU-krav bör EU också betala för det:
”Det går inte att ge enskilda individer och medlemsstater pålaga efter pålaga utan kompensation. Sverige bör ifrågasätta formerna för nollemissionskravet för 2050 och ställa krav på EU om finansiering. Renoveringskrav behöver utformas med större hänsyn till enskilda nationers förutsättningar. I definitionen för nollemissionshus bör ligga att det ska gälla koldioxidsnål el, inte förnybar el.
En lämplig målsättning vore att kraftig minska avfallet från bygg- och fastighetssektorn, något som står för en betydande andel av miljöpåverkan. Cirkularitet, återbruk och incitament för att öka detta är konstruktivt, hållbart och miljövänligt. Satsningar på nationell teknik- och materialutveckling, svensk produktion av byggmaterial och koldioxidinfångning är viktiga för att gynna det svenska näringslivet, miljön och minskning av koldioxid i luften.
Om inte frågetecknen rätas ut eller finansieringen löses kring nollemissions-husen kommer enskilda husägare att drabbas mycket hårt när det gäller ökade kostnader för att leva upp till miljökraven på hus och det finns risker för framtiden för kulturhistoriska byggnader.”