Stockholm saknar en sammanhållen plan för hur staden ske gestaltas. Planeringen styrs av ett siffersatt bostadsmål. Krisen borde användas för att göra om systemet, skriver Henrik Nerlund, sekreterare och kanslichef på Skönhetsrådet på SvD Debatt.
Det siffersatta målet är 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2030.
”Eftersom det höga bostadsmålet åtföljts av en otydlig idé om hur staden som helhet ska gestaltas riskerar mörka, trånga och fragmentariska miljöer att utvecklas. Större sammanhållna utbyggnadsområden som till exempel Norra Djurgårdsstaden är få och står endast för en minoritet av byggandet. Dessutom riskerar omtyckta och värdefulla parkområden att exploateras i onödan. Den pågående krisen som lett till en inbromsning i byggandet bör därför användas för att formulera en övergripande stadsplan för Stockholms framtid”, skriver Nerlund.
”Ett lapptäcke av frimärksplaner”
Han menar att stadens planering fortfarande ”influeras av baksmällan efter miljonprogrammet” – man avskaffade mycket av den övergripande planeringen resultatet är som ”ett lapptäcke av frimärksplaner och byggande med blandat resultat.” Perioden vi är i nu, med mer eller mindre totalstopp i byggandet, bör användas till att tänka om kring planeringsprocesserna.
”Stockholms stad har både planmonopol och är en dominerande markägare. Detta innebär att staden kan vara en långsiktig aktör som genom generell stadsplanering tar planrisken i lågkonjunktur och får betalt när konjunkturen vänt tillbaka. Ett sådant sätt att planera skapar både en sammanhållen stad och ger långsiktigt god kommunalekonomi. Dessutom var det ungefär på detta sätt som några av stadens mest omtyckta stadsdelar byggdes. Dagens kris i bostadsbyggandet bör därför användas för att formulera en tydlig vilja, långsiktig för både medborgare och marknadens aktörer. Stockholms stad bör använda det starka verktyg som övergripande generell planering innebär för att upprätthålla ett långsiktigt bostadsbyggande, skapa nya goda stadsmiljöer och värna natur- och kulturmiljöer.”