LEDARE | Vi är många som nu vänder om under galgen: Det behövs ett produktionsstöd för att nå en rimlig miniminivå av nya bostäder.
Och på längre sikt behöver bostadsdebattens kärnfråga adresseras: Vem ska finansiera framtidens bostäder?
Med det önskar vi alla bostadsintresserade en skön sommar – så hörs och ses vi igen i augusti.
Almedalsveckan inleddes med färsk statistik från SCB. Veckan före hade 32 företag inom bygg och fastigheter gått i konkurs. SCB:s samlade statistik för maj visar en ökning med 40 procent jämfört med föregående år med byggsektorn som en av de hårdast drabbade.
Säkert var det många i publiken som funderade på om de har jobbet kvar framåt jul
Föga förvånande kastade konkursvågen sin skugga över Almedalsdagarnas seminarier. Alla seminarier på temat ”tvärnit” eller ”kris” samlade fullt hus, inte minst det seminarium som arrangerades av Bostadspolitik.se onsdag efter lunch. Säkert var det många i publiken som funderade på om de har jobbet kvar framåt jul.
Dessbättre klarade dock flertalet att hålla flera tankar i huvudet. Att småhusbranschen, arkitektkontor, projektutvecklingsbolag samt små- och medelstora byggbolag står inför ett stålbad är förvisso illa. Det leder till kompetensförluster och att surt förvärvat kapital går till spillo, något som i sin tur påverkar kalkylräntor och allmän riskvilja. Värre är dock att arbetskraftsförsörjningen i landets större städer samt i norra Norrland är allvarligt hotad. I tillägg fördjupas en redan allvarlig bostadssocial situation, i synnerhet för den stora ungdomspuckeln som nu står i färd med att bilda familj.
I det kortsiktiga perspektivet är såväl politiker som bransch tämligen eniga om att patienten är i behov av intensivvård
Så hur förhöll sig då politiker och debattörer till problembilden? Svaret sönderfaller i två delar, ett kort- och ett långsiktigt. I det kortsiktiga perspektivet är såväl politiker som bransch tämligen eniga om att patienten är i behov av intensivvård. Om inte bostadsbyggandet totalt ska krascha och delar av branschen utplånas krävs resoluta krisåtgärder. På det sätt som situationen utvecklats under våren fordras åtgärder som dessutom ger omedelbara effekter, det vill säga möjliggör en rimlig miniminivå av byggstarter i höst som i sin tur påverkar det psykologiska klimatet så pass att ägare, banker och intressenter är beredda att tillskjuta ytterligare kapital.
Därmed finns bara en lösning: Någon form av produktionsstöd som ger omedelbara effekter i kalkylarket. Jag erkänner gärna att det för många av oss innebär en omvändelse under galgen. Som dagens bostadsmarknad är utformad vore det mer fördelaktigt med efterfrågeinriktade åtgärder. Produktionsstöd riskerar också på marginalen att leda till att projekt som ändå skulle ha genomförts subventioneras.
Varför skulle bostadsministern kalla till samtal med branschen den 13 juni om det inte fanns beredskap att agera?
Teoretiskt finns också risk för ”passa på-prishöjningar”. I rådande läge är dock dessa risker försumbara. Om ett krisstöd utformas som en tidsbegränsad åtgärd ges såväl bransch som andra intressenter (läs materialleverantörer och kommuner) en signal om att det nu handlar det om att gemensamt kavla upp ärmarna för att rädda en bransch som är systemviktig för samhällsbyggandet.
Kommer något sådant att ske? Svårt att säga men för talar ett par saker. Varför skulle bostadsministern kalla till samtal med branschen den 13 juni om det inte fanns beredskap att agera? Vid mötet meddelades också att regeringen tillsatt en statssekreterargrupp under Andreas Carlsons statssekreterare Johan Davidson för att samordna arbetet inom Regeringskansliet. Därmed vet vi att det pågår ett aktivt arbete. Synnerligen inlindat och med små bokstäver gavs också vissa antydningar under Almedalsdagarna om att någon sorts besked kommer till höstens budget som presenteras i september. En from förhoppning? Låt oss se.
Om myndigheterna och politikerna väljer att hålla fast vid dagens problembeskrivning finns knappast något annat alternativ än att återföra merparten av bostadsfinansieringen till staten. Och det bli ingen billig affär
Vad gäller det långsiktiga perspektivet råder fortsatt Gotlandsdimma i debatten. Vid ett välbesökt seminarium hos Swedbank torsdag morgon slog bankens debattglade privatekonom Arturo Arques fast: ”De senaste årens utveckling visar att mer lån inte är något lösning”. Det råkar vara samma ståndpunkt som omhuldas av de högre cheferna på Finansinspektionen och Riksbanken som närmast rituellt repeterar att skuldsättningen hos hushåll, fastighetsbolag, inklusive den höga exponeringen mot bostäder och fastigheter inom banksektorn, utgör en latent risk för den finansiella stabiliteten.
Från SBAB kom dock ett välkommet mothugg vid ett annat seminarium samma dag där banken presenterade en genomarbetad beskrivning av hur den svenska bostadsfinansieringen fungerat sedan kriget fram till idag. Om myndigheterna och politikerna väljer att hålla fast vid dagens problembeskrivning finns knappast något annat alternativ än att återföra merparten av bostadsfinansieringen till staten. Och det bli ingen billig affär. SBAB:s chefsekonom konstaterade torrt att staten subventionerade bostadsbyggandet med 40 miljarder kronor 1985, motsvarande 3,4 procent av BNP. I dagens penningvärde motsvarar detta 200 miljarder kronor. Man kan undra hur många sekunder Arturo Arques audiens hos finansministern skulle vara, om han fick för sig att avlägga ett besök med ett sådant budskap.
Om så vore fallet skulle Andreas Carlson bli statsrådet som äntligen satte de verkligt avgörande frågorna på agendan
Insikten om bostadsdebattens själva kärnfråga (vem ska finansiera bostadsbyggandet?) är således fortfarande svag. Men just därför kanske man inte heller ska underskatta den långsiktiga nyttan av en kris. Politikens grundlag är nämligen att man helst avstår från att agera, ända tills man verkligen måste. Där är vi nu. Kan vi hoppas att regeringen har kraften att både agera med en kortsiktig krisplan och genom att under hösten tillsätta en expertgrupp med uppgift att analysera bostadsbyggandets finansiella villkor på längre sikt? Om så vore fallet skulle Andreas Carlson bli statsrådet som äntligen satte de verkligt avgörande frågorna på agendan.
Med dessa rader tar Bostadspolitik.se sommarledigt. Vi är tillbaka igen med nyhetsbrev, expertkommentarer och Bopolpodden i augusti. Vi ber att få önska våra följare en riktigt skön sommar!
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke