LEDARE | Bostadsministern börjar förstå allvaret i bostadsbyggkrisen.
I partierna är krisinsikten lägre.
Och på kommunal nivå tycks den tyvärr inte finnas alls.
De absolut vanligaste frågorna dessa dagar, i varje fall hos oss som verkar inom bygg-, bostads- och fastighetsbranschen lyder; förstår regeringen, förstår kommunalpolitikerna vad som är på väg att ske och kommer de att agera? Det är nu ingen enkel sak att kommentera men låt oss följa ett par olika spår för att se vad som ligger i korten inför hösten.
Det övergripande intrycket är att det politiska systemet har en splittrad syn på rådande tillstånd. Självfallet följer man offentlig statistik och noterar att antalet konkurser inom bygg ökat kraftigt samt att bostadsbyggandet kollapsat. Vid det här laget är även insikten god om att det skillnad på ”påbörjade bostäder” i en statistisk mening (startbesked) respektive faktisk. Men hur djup är probleminsikten och finns en tillräckligt samlad bild av konsekvenserna, om inte politiska åtgärder sätts in för att hejda raset?
Bildandet av en statssekreterargrupp, med uppgift att analysera läget och samordna regeringens kommande insatser, under statssekreterare Johan Davidsons ledning, visar också att Andreas Carlson gripit initiativet
För oss som deltog i statsrådet Andreas Carlsons bostadssamtal för en dryg vecka sedan tändes ett hopp. Redan det faktum att regeringen kallar till sig företrädare för branschen signalerar insikt. Det blir också en signal inåt mot övriga kollegor inom regeringen och Regeringskansliet. Bildandet av en statssekreterargrupp, med uppgift att analysera läget och samordna regeringens kommande insatser, under statssekreterare Johan Davidsons ledning, visar också att Andreas Carlson gripit initiativet. Intrycket som ges är att KD åter lyckats bilda ett kompetent team runt bostadsfrågan. I rådande läge kan det dubbla ansvaret för infrastruktur och bostäder vara en fördel, i all synnerhet som bostadsförsörjningen också utgör en form av infrastruktur, inte minst för arbetskraftsförsörjningen.
Frågan är vad man kan förvänta sig i en mer konkret mening? Om det finns en reell vilja att undvika att rådande kollaps för bostadsbyggandet ska leda till en massiv utslagning av företag och jobb inom sektorn finns principiellt två vägar att gå. Antingen stimulerar man hushållens efterfrågan eller så stöttar man utbudet genom någon form av produktionsstöd. I det första fallet kan det handla om att lägga fram den redan färdiga propositionen om startlån. I det andra kan man tänka sig en ny variant av investeringsstöd, exempelvis med stöd till en viss andel insprängda bostäder för bostadssociala ändamål.
Bra i sig men sen..?
Det vi med relativt stor säkerhet vet just nu är att regeringen kommer med ett lagförslag med syfte att undanröja den hovrättsdom som i praktiken slog undan benen för presumtionshyressystemet. Vi kan också förvänta oss initiativ som undanröjer flaskhalsar i planprocesserna och på det sättet förkortar ledtiderna för nya bostäder. Bra i sig men sen..?
De som deltog i rundabordssamtalen i samband med Bopol Live den 31 maj noterade att de bostadspolitiska talespersonerna agerade just talespersoner, för Finansdepartementet. Med närmast förrepeterat manus upprepades samma budskap av samtliga företrädare för Tidöpartierna: ”Regeringens första prioritering är att bekämpa inflationen. Förvänta er inga åtgärder som kan driva inflationen i fel riktning.” Om detta inte bara är offentlig retorik utan också praktisk politik kan vi knappast förvänta oss några åtgärder som stöttar hushållen, vare sig med nya reformer eller lättade kreditrestriktioner.
Vid ett framträdande inför Fastighetsägarnas storbolagsgrupp föregående vecka valde han att filibustra med en powerpointbild som visade ”att ibland går bostadsbyggandet upp och ibland går det ned”
Vad gäller kreditrestriktionerna är det uppenbart att Niklas Wykman agerar regeringens förste grindvakt. Vid ett framträdande inför Fastighetsägarnas storbolagsgrupp föregående vecka valde han att filibustra med en powerpointbild som visade ”att ibland går bostadsbyggandet upp och ibland går det ned”. ”Nu har vi haft en period av högt bostadsbyggande och då är det naturligt att det åter faller tillbaka”, allt följt av pliktskyldiga uttalanden om att ”regeringen följer utvecklingen”.
Med motsvarade grad av seriositet kommenterade Wykman i SvD den 16 juni det brutna vallöftet om en amorteringspaus med argumentet att den så kallade ”ventilen”, det vill säga möjlighet till undantag vid ”särskilda skäl” fungerar. Enligt Wykman ”uppfyller regeringen sitt vallöfte fast på ett annat sätt”, nämligen genom ett regelverk som redan fanns när vallöftet gavs och som enligt såväl banker som hushåll saknar såväl konsekvenstänk som önskvärda effekter. I SvD vittnar familjer om att banken säger nej till amorteringspaus, trots kraftigt inkomstfall i samband med föräldraledighet.
I veckan berättade en kollega att en Stockholmskommun sagt blankt nej till att förhandla markpriset med argumentet att ”det är marknadspris som gäller”. Ja tänk om det ändå vore så
På den kommunala nivån vittnar så gott som alla branschkollegor om en bedövande brist på krisinsikt eller flexibilitet när det gäller mark- och exploateringskostnaderna. I veckan berättade en kollega att en Stockholmskommun sagt blankt nej till att förhandla markpriset med argumentet att ”det är marknadspris som gäller”. Ja tänk om det ändå vore så.
I juni 2023 kan vi konstatera att bostadsministern har tillträtt. Det är glädjande. Från det bärande regeringspartiet, med fast grepp om finansdepartementet, är budskapet undflyende och visar att man ännu inte förstått allvaret. På den kommunala nivån verkar budskapet vara att bostadsbyggandet är branschens problem. Markpolitiken är primärt en del av den kommunala affärsverksamheten.
Utan en klar signal från regeringen direkt efter sommaren går vi mot svår och mycket smärtsam höst
Om något mer konstruktivt ska hända krävs alltså två saker; en god tematik (riskdelning mellan stat, kommun och bransch) och en bra process, det vill säga en kriskommission som arbetar på kort sikt kompletterat av en expertgrupp som ser över bostadspolitikens mer långsiktiga villkor. Och det brådskar. Utan en klar signal från regeringen direkt efter sommaren går vi mot svår och mycket smärtsam höst.
Lennart Weiss
Chefredaktör, Bostadspolitik.se
Kommersiell direktör, Veidekke