KRÖNIKA | Kristina Alvendal om hur problemen med bostadsmarknaden har vuxit sig allt större – för att ingen orkade åtgärda i tid. ”Bristen på ork att åtgärda problemet bibehåller allt ingen vill ha. Och tiden tickar.”
Vad är det som gör att vi människor inte orkar åtgärda problem? Många lever hellre ett helt liv med problem i stället för att lösa dem och därmed ha minst ett bekymmer mindre. Det kan handla om att laga något som är lite trasigt. Hur många har inte ett dörrlås som strular, en stol som gnisslar, ett hål i favorittröjan och så vidare. Eller så handlar det om att byta jobb som man vantrivs med. Enligt en undersökning från Workspace Recruit är det hela 25 procent som inte trivs eller som vantrivs på sina nuvarande jobb. Hur irriterande är det inte att springa en mil med en sten i skon? Ändå tror jag många känner igen sig i resonemanget ”jag orkar inte stanna och ta bort den”.
Det finns ingen – och jag menar ingen – jag stött på under all min tid i politiken och i fastighetsbranschen som är av uppfattningen att det fungerar väl. Alla vill göra någon typ av förändring
Grejen med saker som inte åtgärdas är att de sällan försvinner av sig själva. De tenderar i stället att bli värre. Hålet i tröjan blir större, jobbet blir inte roligare utan tråkigare och stenen försvinner inte ut genom sulan utan orsakar ett blödande sår. Det krävs någon form av handling. En av få saker som dock sker utan att man gör något är tiden som går.
Problemen på bostadsmarknaden i Sverige har tillkommit på samma sätt. När ingen orkar göra något blir det bara värre. Det finns ingen – och jag menar ingen – jag stött på under all min tid i politiken och i fastighetsbranschen som är av uppfattningen att det fungerar väl. Alla vill göra någon typ av förändring.
Bristen på ork att åtgärda problemet bibehåller allt ingen vill ha. Och tiden tickar
Självklart kan det finnas enskilda individer som har en hyresrätt med låg hyra som tycker att dagens situation är utmärkt. Det finns även bostadsutvecklare som under senaste åren har tjänat stora pengar på att lägga för stora lån på de nya bostadsrättsföreningarna, som tycker systemet varit toppen. Men som helhet finns det ingen som står upp för dagens situation. Det som ofta förekommer i debatterna är önsketänkanden: ”Alla skall kunna få en hyresrätt”, ”bostaden är en mänsklig rättighet”, ”det är inte bara de rika som skall ha råd”. Och på något sätt framställs det som om dagens system är en garant för att dessa påståenden skall bli verklighet. Trots att det bevisligen är precis tvärtom – avsaknaden av förändringar gör det svårare att få en hyresrätt, alla har inte möjlighet att skaffa en bostad och det är snart bara de rika som har råd att välja bostad. Bristen på ork att åtgärda problemet bibehåller allt ingen vill ha. Och tiden tickar.
För ordningens skull skall väl sägas att det fattats en del beslut som antingen inte varit tillräckliga eller haft motsatt effekt. Då borde de ha ändrats eller följts av nya beslut
Utredning efter utredning visar på snedvridning, fördyringar, utestängning, fördröjningar, förlorad konkurrenskraft, kompetensbrist, med mera, med mera. Det som började som en sten i skon har växt sig till ett berg. Trots att det under årtionden även funnits många förslag och idéer till hur problemen skall åtgärdas har orken inte funnits att genomföra förändringar. Det kan ha handlat om att orken inte funnits för att ta diskussionen med Hyresgästföreningen, förankra politiken med koalitionspartier eller oppositionen, erkänna att man haft fel, samordna med andra utskott i riksdagen, tänka utanför boxen, ta debatten med Fastighetsägarna, köra över remissinstanser eller helt enkelt inte orka våga. Tänk tanken att någon hade orkat genomföra några av de föreslagna förändringarna. Hur hade bostadsmarknaden sett ut då? För ordningens skull skall väl sägas att det fattats en del beslut som antingen inte varit tillräckliga eller haft motsatt effekt. Då borde de ha ändrats eller följts av nya beslut.
Det har visat sig att dessa icke-beslut blivit de sämsta av alla möjliga vägar
Dessa icke-beslut har nu resulterat i att stupet närmar sig snabbt. Och vad värre är: Det gör det med full vetskap hos oss alla. Det har visat sig att dessa icke-beslut blivit de sämsta av alla möjliga vägar. Ingen kan säga att vi inte såg det komma när Sveriges bostadsmarknad imploderar. I en krönika på Bostadspolitik.se behöver jag knappast upprepa allt som uppmärksammats.
Se till att vara oljan i maskineriet
Så utöver en skön vår önskar jag mer ork till alla som jobbar med bostäder. Det handlar inte om vilja längre, inte heller om pengar eller rädslan om att förlora väljare. Det handlar om att orka och så klart att orka våga. Så snälla: Om någon vill göra något – säg ja i stället för nej. Ställ inte boendeformer mot varandra. Kohandla inte. Ta in synpunkter från andra som vanligtvis inte kommer till tals. Se till att vara oljan i maskineriet. Vem vet, tänk om det är början på att orka förändra den svenska bostadsmarknaden. Då har vi kommit en bit på vägen för att hinna bromsa före stupet.
Kristina Alvendal
Samhällsbyggare och stadsbyggnadsexpert
Kristina Alvendal, du har varit i branschen under tjugo år, skaffat dig ganska bra befattningar och gjort dig synlig i många sammanhang, men du klagar på att ingen fixat bostadsfrågan. Vad vill du bidra med som är lösningar på det du kritiserar? Du har erfarenhet av fastigheter från olika vinklar, som brukare, politiker och som förvaltare, en idealisk bakgrund för att kunna leverera det Alexanderhugg som du antyder finns; tålmodig marknad följer ditt svärd. Själv har jag mer än sextio år i branschen och kommer att glädja mig åt lösningar som gör det smidigare att skapa det samhället som vi alla strävar efter. Allt gott.
Det är inte bristande ork. Det är bristande vilja.
När man försökte lindra de negativa konsekvenserna av Hyresregleringen i Riksdagen för något år sedan så svarade Åkesson att det är bra som det är.
Och V och S har ingen vilja att förbättra. Inte heller KD och M visade det sig lite förvånande. Alla dessa är bekväma med att att vi har långa köer till HR. Man är så att säga till och med mer kommunistiska än vad man var i Sovjet.
Av någon anledning gillar man att folk skall plågas i oändliga bostadsköer a la Sovjetiska brödköer. Fast värre.
Tog man bara bort statens regleringar skulle bostadsproblemen vara borta på en gång. Den som vill hyra kommer kunna få sig en HR i stort sett på dagen. Och i vilken stadsdel som helst.
Precis som att jag kan köpa mig en begagnad bil av önskad modell, tämligen omgående hos bilfirmorna.
Och blir hyrorna höga kommer producenterna producera mer hyreshus. Precis som att bilproducenterna producerar fler bilar.
Riktigt varför de politiska parterna är så kommunistiska vet jag inte. Finns väl någon som vet. Sovjet och öststaterna var inga föredömen. Lite konstigt att våra politiska partier då skall vara så entusiastiska över en så svårt misslyckad politik.
Under snart 100 år har frågan om hur man löser problemet stått obesvarad, under tiden pågår en enorm byråkrati vars kostnader troligen skulle kunna bidra till vettiga hyresnivåer om den skrotas.