KRÖNIKA | Stadsbyggnadsexperten Kristina Alvendal reflekterar över det faktum att många av oss äger vår största ägodel tillsammans med idioter.
”Han är dum i huvudet!” ”Hon är en kärring!” ”Styrelsen är en påse nötter!”
Citat från en mellanstadieklass? Nej, omdömen om grannar från boende i bostadsrätt. Det är ju inte någon höjdare att konstatera att många äger sin största ägodel tillsammans med idioter, kärringar och nötpåsar. För många som bor i bostadsrätt – närmare bestämt runt en miljon hushåll – är detta dock en realitet. Det är också tillsammans med dessa som man har gemensamma lån och är ansvarig för tillgångar, ibland i 100-miljonersklassen.
Hur många skulle till exempel äga ett annat typ av företag tillsammans med sina nuvarande grannar, belåna sig och sedan överlåta delar av beslutanderätten till andra i en styrelse?
Den här krönikan är inte en schavottering av bostadsrätten, men visst är det en smula märkligt med detta kollektiva ägande vi har i Sverige? Och att det inte debatteras. Hur många skulle till exempel äga ett annat typ av företag tillsammans med sina nuvarande grannar, belåna sig och sedan överlåta delar av beslutanderätten till andra i en styrelse? Personligen tror jag att det intresset är begränsat. Någon kan förstås invända att svenskarna i stor utsträckning äger aktier på börsen, vilket i viss mån kan anses vara ett typ av kollektivt ägande. Min tro är dock att de individer som är intresserade av aktier, lägger mer tid på att läsa tidningar och årsredovisningar, granska styrelse, räkenskaper, affärsidé och investeringar än vad den genomsnittliga bostadsrättsköparen gör.
I stället är stylade lägenheter med lyxiga kök, integrerat ljudsystem som styrs via en app och rymliga vinkylar något vi kan spendera mycket pengar på. Men handen på hjärtat, hur ofta under en lägenhetsvisning ringer vi på hos grannarna för att ”besiktiga” dem? Eller ta en UC och en bakgrundskontroll? Och hur ofta har de som redan bor i bostadsrättsföreningen rätt att stoppa en ny granne?
Numera skanderar politiker från alla partier att det skall byggas billiga hyresrätter, vilket vi som jobbar med bostäder vet är en omöjlighet
Under lång tid fanns det många som talade om vikten av att äga sitt boende. Den debatten har för övrigt nästan dött ut. Numera skanderar politiker från alla partier att det skall byggas billiga hyresrätter, vilket vi som jobbar med bostäder vet är en omöjlighet. Ägandet av sin bostad har i många och långa år varit den enda möjligheten till att bli ”rik” i Sverige – utom möjligen lotteri. Trots det har Sverige inte lyckats utveckla äganderätten.
När jag som bostadsborgarråd i Stockholms stad skulle försöka inspirera hyresgäster att gå samman och bilda bostadsrättsföreningar för att köpa en hel fastighet tillsammans var det väldigt många som inte förstod konceptet. För många som kom från andra länder var det helt otänkbart att köpa huset tillsammans med sina grannar. Det var ett kollektivt ägande man inte kände sig hemma med.
Vissa tycker naturligtvis att det är både skönt och praktiskt att få dela risken med sina grannar
Det är lite märkligt att ägarlägenheter som boendeform inte blivit mer vanligt sedan det möjliggjordes i lagstiftningen. Bara tanken på att slippa ta stora lån tillsammans med sina grannar borde vara befriande för många. Eller att slippa kliva in i stora gemensamma lån vid nyproduktion. Vissa tycker naturligtvis att det är både skönt och praktiskt att få dela risken med sina grannar.
Nu tror ni att jag är fullständigt emot det kollektiva ägandet i bostadsrätten, men det finns förstås stora fördelar även om grannarna är idioter, kärringar och nötpåsar. Den svenska föreningskoden! Alla som vill kan engagera sig. Det är bara det att det ofta inte är så många som orkar engagera sig. Det fungerar lite som när vi alla fått frågan om vi vill bli klassföräldrar i våra barns klasser. Alla tittar ned i bordet eller uteblir från mötet för att slippa bli föreslagna. Det är dessutom fullt förståeligt då det ju ofta kan jämföras med uppdraget hos en professionell fastighetsförvaltare.
Nu när jag sagt detta så saknar jag dock debatten om svenska boendeformer
Tänk nu tanken om vi i en tid av kraftig tillväxt av bostadsutvecklare, där vissa har lika mycket kunskap om att bygga hus som idioten, kärringen och nötpåsen, har bäddat för en kommande bostadskris i form av dåligt byggda hus, hög belåning, höga renoveringskostnader med mera. Ansvaret för att fixa till detta hamnar på styrelsen som består av lekmän. Jag håller tummarna för att de orkar och har kompetensen. Men säg inte att ”vi inte såg det komma” när och om det blir för mycket för många bostadsrättsföreningar.
Vill gärna avsluta med en disclaimer:
Jag är inte emot bostadsrättsrätten som boendeform. Ovan text bygger inte på egna erfarenheter i mitt eget boende. Det finns självklart många engagerade och duktiga personer som engagerar sig i bostadsrätternas styrelser. Många fastigheter är välskötta och har varit så i flera hundra år.
Nu när jag sagt detta så saknar jag dock debatten om svenska boendeformer.
Kristina Alvendal
Samhällsbyggare och stadsbyggnadsexpert
BRF-regler bör kompletteras: Styrelse ska kalla erfaren och kunnig specialist på hus, när beslut om investering över visst belopp, 200 kkr, skall klubbas, specialist behöver inte vara medlem i föreningen, men har visst ekonomiskt ansvar, vilket kan skydda förening från felbeslut.