LEDARE | För många av oss är nu julstressen hög innan julfriden till sist infinner sig. Det är mycket som ska hinnas med innan man i stillhet får ta del av vår mest efterlängtade högtid. Men som alltid är det inte alla som kan ta del av julfriden. För somliga är julhelgerna en tid av ännu värre stress än vardagen. För dem som saknar en egen fast bostad blir jultiden en bister påminnelse om skillnaderna emellan dem som har och dem som saknar bostad.
Jag tror tyvärr att dessutom kommer det bli värre de kommande åren innan det kan bli bättre. Mycket värre. Det jag tänker på är den ökade utsatthet på bostadsmarknaden allt fler de kommande åren kommer drabbas av. Den strukturella hemlösheten har under årtionden varit konstant, nu är risken uppenbar att den ökar. Men vi får också återkommande rapporter om att fler grupper nu är i – eller riskerar att hamna i – svåra situationer rörande sin bostadssituation. Ekonomiskt utsatta grupper får det nämligen allt svårare att etablera sig på bostadsmarknaden i de större tillväxtorterna. Ett problem som sannolikt i en lågkonjunktur kommer att öka och drabba fler grupper. Men även hårt arbetande låginkomsttagare har problem att skaffa sig en egen permanent bostad i storstadsområdena och främst i Stockholm. Detta innebär att fler vanliga familjer nu drabbas allt brutalare av bostadskrisen.
Så kan det inte fortsätta. Genom att inte agera kommer problemen fördjupas
Utvecklingen är inte förvånande. Under alltför lång tid har alltför många blundat för problemen. Främst politiken har blundat för problemen, men de är inte ensamma. Även branschen och dess organisationer har trots bättre vetande inte tagit problemen på tillräckligt stort allvar. Så kan det inte fortsätta. Genom att inte agera kommer problemen fördjupas.
I ett historiskt perspektiv är det i viss mån förståeligt att man inte velat se eller ta tag i problemen. Det felaktiga perspektivet bygger på uppfattningen att vi i Sverige inte har någon fattigdom. Och kanske stämde det under några årtionden. Men idag har vi en nyfattigdom som drabbar allt fler. Den generella välfärden löser inte dessa problem och bostadspolitiken saknar lösningar för de mest utsatta. Nyfattigdomen är här och med den ett allt djupare utanförskap. Lösningen är inte att fortsätta blunda.
Men det behövs också mod för att ta fram en ny heltäckande social bostadspolitik. Modet att se att generella lösningar inte längre räcker
Lösningen är att se problemen för var de är och att gemensamt emellan politik och bransch ta tag i att finna lösningarna. Utredningar som i alla fall till delar har lösningar på problemen finns det gott om, men viljan att genomföra lösningarna lyser med sin frånvaro. Men att tillsammans skaffa sig en gemensam syn på problemen kan vara en väg framåt. Att tillsätta en mer omfattande och djärv utredning om just en heltäckande social bostadspolitik skulle kunna vara en väg att skapa samsyn på problemen. Och med det en gemensam grund för att ta fram lösningar.
Men det behövs också mod för att ta fram en ny heltäckande social bostadspolitik. Modet att se att generella lösningar inte längre räcker. För att komma till rätta med problemen och faktiskt lösa de akuta bostadsproblemen som drabbar allt fler krävs riktade lösningar till de utsatta grupperna. Jag efterfrågar inte social housing, men jag efterfrågar en politik som löser bostadskrisen för de allra hårdast drabbade. Jag inser att det är en policyförändring som kommer utmana såväl politiken som branschen. Men de gamla lösningarna duger inte längre. Vi måste se verkligheten för vad den är och med den våga ta de beslut som krävs. Nämligen att stärka de ekonomiska bidragen och framtagande av bostäder till de mest utsatta. Framåt krävs reformer som är riktade till dem som behöver stöd och hjälp.
Det är hög tid att agera för att minska utanförskap och hemlöshet. För en regering som vill lösa samhällsproblem borde dessa frågor stå högt upp på den politiska agendan framåt
Så högst upp på mina julönskningar inför julen är att regeringen bjuder in till breda samtal och dialog för hur vi tillsammans, politik och bransch, kan ta fram en ny social bostadspolitik som löser bostadskrisen för de mest utsatta. Kanske är en sådan önskan att begära för mycket. Men jag både tror och hoppas att vi i jultider inser att hemmet är vår borg och trygghet och att fler borde få ta del av den tryggheten. Det är hög tid att agera för att minska utanförskap och hemlöshet. För en regering som vill lösa samhällsproblem borde dessa frågor stå högt upp på den politiska agendan framåt. Med det vill jag önska såväl läsare som regering en riktigt god jul.
Kent Persson
Samhällspolitisk chef, Heimstaden