BOPOLPODDEN | Hur kan vi lyfta utsatta områden där det finns många olika aktörer involverade? Stärkt platssamverkan eller BID – Business Improvement Districts – har diskuterats länge, finns på många håll i landet och nämns också i regeringens Tidö-avtal. Är det här framtidens sätt för att lyfta våra utsatta områden och ett sätt vi också borde lagstifta om? Hör BID-samordnare Helena Holmberg i ett engagerat samtal om BID-utveckling, om fastighetsägarnas stora ansvar och det konkreta exemplet Gamlestaden, stadsdelen i Göteborg ”som Gud och Göran Johansson glömde”, men som nu har lyfts ordentligt. Samtalet kommenteras av Kent Persson, som tror på samverkan – men inte på lagstiftning.
Programledare är Anna Bellman.
Helena Holmberg har i över 20 års tid arbetat med BID-utvecklingen i Gamlestaden i Göteborg. Hennes beskrivning av stadsdelen när arbetet inleddes:
– På den tiden var det i Gamlestaden man sköt på gatorna i Göteborg, den organiserade kriminaliteten ägde området, fysiskt var byggnaderna på väg mot förslumning, det var en stadsdel Gud, Göran Johansson och alla andra hade glömt. Man kunde få tag i det mesta från bagageluckan på en skåpbil. Det var ett ställe de boende ville flytta från.
Det var Poseidon som tog initiativet till ursprunget till det som i dag är BID Gamlestaden.
– Poseidon insåg att man inte kunde göra det här ensamma. Gårdstensbostäder hade precis bildats, men i Gamlestaden var fastighetsägarstrukturen helt annorlunda, det var en mångfald av fastighetsägare, många bostadsrättsföreningar.
Tog hem konceptet från New York
– Vi var över i New York på studiebesök och tog hem konceptet. Fastighetsägarna bildade en ideell förening som finns kvar än i dag, den finansieras av fastighetsägarna. 2018 bildades dagens BID Gamlestaden, med bland annat elva kommunala förvaltningar och Polismyndigheten.
I dag är Gamlestaden något helt annat än för 20 år sedan. Stadsdelen är utpekad i översiktsplanen som ett prioriterat område för tillväxt och en viktig kollektivtrafikhub med bland annat pendeltågshållplats för Alependeln.
– I dag är det en stadsdel som folk flyttar till och vill bo i, konstaterar Helena Holmberg.
Hur stor påverkan BID-arbetet har haft är naturligtvis omöjligt att säga.
– Det har varit ett stort arbete och det är än i dag verkligen ingen problemfri stadsdel. Vi har jobbat mycket med lokalerna i gatuplan, i början hade flera tagits över av organiserad brottslighet. Ett stort antal fastigheter ägdes av oseriösa aktörer, Poseidon köpte flera fastigheter, vilket hade en enorm påverkan. Ett stort antal platser har rustats upp, ny gatubeläggning, belysning, skötsel osv.
– Det måste börja med trygghetsfrågor, brottsförebyggande åtgärder nerifrån och när det är gjort är det möjligt göra det som är roligare; evenemang, stadsdelsfester och så vidare.
Fokus på organisation – inte på designerbilder
Helena Holmberg betonar vikten av en bra organisation för att lyckas med BID-utveckling
– När man pratar om platsutveckling tenderar man att tänka på designerbild av barn som äter glass. Verkligheten är en helt annan; det är en enorm organisatorisk utmaning, eftersom det fortsatt finns fastighetsaktörer som inte vill vara med. Och det har en enorm negativ påverkan när enskilda fastighetsaktörer slumförvaltar sina fastigheter.
– Fastighetsägarna har ett stort ansvar; det är bara fastighetsägaren som enligt lag har rådighet över sin mark. Vill en kommun utveckla en attraktiv plats är det inte möjligt om fastighetsägarna inte vill vara med.
Internationellt finns tvingande lagstiftning kring BID:s som säger att om en majoritet vill skapa ett samarbete tvingas övriga att vara med och bidra.
Nämns som en potentiell satsning i Tidöavtalet
I Tidöavtalet återfinns inte speciellt mycket bostadspolitik, men BID:s nämns som en potentiell satsning när det gäller att förbättra utanförskapsområden.
– I Sverige är Fastighetsägarna emot tvingande lagstiftning och det är ju en förståelig ståndpunkt. Samtidigt är det inte ovanligt att de som är med och bidrar lackar ur på dem som agerar friåkare. De tröttnar på att ta ansvar medan andra bara låter bli: I verkligheten har inte alla den goda viljan och det är verkligheten vi har att jobba med.
Framåt hoppas Helena Holmberg på en mer systematisk kunskapsuppbyggnad när det gäller BID:s.
– Vi behöver veta vilka organisationsformer och metoder som fungerar, det hade behövts ett nationellt kunskapscenter. Och i slutändan handlar det om att alla måste inse att vi måste arbeta tillsammans, fastighetsägare, kommun, polis, boende. När vi förstår hur oerhört beroende vi är av varann, då kan vi få levande, trygga glada och spännande platser att leva på.
Bostadspolitik.se:s expertkommentator Kent Persson:
– Ett intressant samtal och det märks verkligen att Helena Holmberg har ett stort engagemang för den här frågan och det behövs.
– Vi hör många diskussioner om otrygghet och utanförskap och mycket bygger på olika typer av samverkan mellan kommun, polis och civilsamhälle. Ofta finns den goda viljan men det fastnar ofta på att man inte hittar formerna och hur man ska få fram pengarna som krävs. Det är en sak att ha det mysigt tillsammans, en helt annan sak att lägga pengarna på bordet.
Möjligheterna med BID:s tas upp i Tidöavtalet.
– Det är intressant att regeringen tar upp detta, i övrigt är ju avtalet kliniskt rent från bostadspolitik. Ur ett trygghetsperspektiv förstår jag att politiken vill snabba på processen och skapa bättre förutsättningar att frivilligt komma överens. Sedan har regeringen signalerat en lagstiftning, att tvinga in fastighetsägare – det är jag mycket tveksam till. Att via lagstiftning övertrumfa äganderätten riskerar att skapa konflikter snarare än samarbete. Man kan inte lagstifta fram det engagemang som behövs.
Om fastighetsägares ansvar säger Kent Persson:
– Fastighetsägare har ett stort ansvar när det kommer till att skapa lugn och ro och trygghet. Har man nolltolerans mot till exempel nedskräpning och klotter visar det de boende att man bryr sig och det smittar av sig på de boende – det är ett engagemang som inte kostar mycket pengar. Om fastighetsägare tar sitt ansvar är det också lättare att gå till kommun och polis och kräva att de ska ta sitt ansvar. Ska vi skapa ett tryggare samhälle så måste alla parter flytta fram positionerna.