KRÖNIKA | Monica Andersson välkomnar det vaknande intresset för konstnärlighet och kvalitet i stadsplaneringen. Men – det behövs mer, skriver Andersson som även menar att samråden riskerar att bli spel för gallerierna.
Det finns tecken på ett vaknande intresse för konstnärlighet och kvalitet i stadsplaneringen. Riksdagen har fattat beslut i enlighet med betänkandet Gestaltad livsmiljö där förre stadsarkitekten i Malmö Christer Larsson höll i pennan. Stockholms stad har uppdaterat sin Stockholms Byggnadsordning, som beslutades första gången 1999, och fogat en Arkitekturpolicy till den. För detta fick stadsbyggnadsnämnden och stadsbyggnadskontoret Sveriges Arkitekters planpris. Detta är mycket glädjande och efterlängtat.
Samråden riskerar att bli ett spel för gallerierna, och har alltför ofta visat sig bli det
Men en svala ger ingen sommar. De höga ambitionerna måste omsättas i praktiken och dit är det långt kvar. Trots att den byggda miljön är en angelägenhet för alla, det är medborgarnas vardagsliv det handlar om, så är det fortfarande exploatörerna som styr. Markanvisningsavtalen låser förutsättningarna innan stadsbyggnadsnämnderna startar planprocesserna.
Samråden riskerar att bli ett spel för gallerierna, och har alltför ofta visat sig bli det. I de omdiskuterade stadsbyggnadsprojekt i Stockholm som Samfundet S:t Erik studerat visade sig problemet genomgående vara avtal mellan exploateringsnämnden och markägarna som låst förutsättningarna. (Se skriften Hur kunde det bli så här?)
Det behövs ett alternativ till dagens stadsbyggande. Nu är gårdarna trängre och husen högre än i 1800-talets rutnätsstad som den är inspirerad av. Under 1900-talets första decennier byggdes flera stadsdelar i Stockholm och runt om i Sverige som hör till våra mest uppskattade boendemiljöer idag. Arkitekten Per O. Hallman ritade stadsplaner för exempelvis Enskede, Röda Bergen, Lärkstan och Äppelviken i Stockholm. Han anlitades också för att ta fram stadsplaner för många landsortsstäder och enskilda stadsdelar i hela landet.
Hallmans stadsplaner har den intima rumslighet som stadsplanerarna eftersträvar idag när kvartersstaden kommit i ropet igen men är samtidigt öppna och ljusa med sina gröna gårdar och utomordentligt vackra gator, parker, torg och platser med väl omhändertagna offentliga rum.
Hallmans stadsplaner har den intima rumslighet som stadsplanerarna eftersträvar idag när kvartersstaden kommit i ropet igen
Samfundet S:t Erik gav 2019 ut årsboken Per O. Hallman. Stadsplanekonstens förnyare. Han har varit märkligt bortglömd. Syftet med årsboken var att lyfta fram hans stadsplaner som en viktig kunskapskälla idag. Nyligen arrangerade ArkDes, ArkDes vänner, Föreningen för Samhällsplanering, KTH Arkitektur, Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms Universitet och Samfundet S:t Erik ett seminarium om Hallman på Auditoriet på Skeppsholmen, med Susanne Ingo och Anders Bergström som moderatorer. Seminariet byggde till stor del på innehållet i årsboken om Hallman och ett syfte var att inspirera till framtida stadsbyggande med motsvarande kvaliteter. Seminariet blev mycket uppskattat. En film i fyra delar finns på Samfundet S:t Eriks hemsida för den som vill se det i efterhand.
Det behövs en framåtsyftande debatt om hur vi lyfter stadsplaneringen till ett centralt politiskt område. Medborgarna förtjänar bättre
Hallman talade om stadsplaneringen som en stadsbyggnadskonst. Han skapade i praktiken arkitektutbildningen på de tekniska högskolorna. Han var lärare på KTH i tre decennier. Där 1800-talets stadsbyggare använde dynamit för att spränga ned bergen så att gatorna kunde mötas i räta vinklar, lät Hallman bergen vara kvar och gatorna slingra sig uppför dem. Det gjorde han även där marken var platt, som i Enskede, för att promenaden skulle bli upplevelsefull.
Det behövs en framåtsyftande debatt om hur vi lyfter stadsplaneringen till ett centralt politiskt område. Medborgarna förtjänar bättre.
Monica Andersson
Ordförande Samfundet S:t Erik
Fil dr. Statsvetare vid Stockholms Universitet. Forskar om politik och stadsbyggande